Sammanhangsklanger är samklanger……..

Jag har en fantastisk  känsla i kroppen.   Tänk att jag  har förmånen att  få uppleva den känslan att vara som alla andra. Nej, pharmacy lite lugn  var nog det innan med,  men inte helt för  igår var jag i ett sammanhang där jag var som alla andra.  Två stycken underbara kvinnor  vilka  ledde denna  grupp,  eller kanske var det  tre har inte riktigt koll men i alla fall.   Q gruppen, men inte  bara Q  utan Q gruppen, som  även har lite bokstäver gemensamt.  Vilka fantastiska kvinnor,  det var underbart att träffa dessa tjejer.    Jag hade kommit  på plats,  jag var som de alla andra,  en  ny känsla för mig.   Nya människor,  där  fanns en  kvinna som jag kunde spegla mig i.  De hon sa hade kunnat ramla ut ur min mun.  Våra intressen var av samma sort.   Hon var intensiv, Hon syntes och hon hördes.   Jag blev alldeles betagen  av henne.  Hade kunnat bjuda hit henne för att prata med henne  i flera dygn.   Fast  igentligen så hade hela  gruppen,  av dessa tjejer kunnat komma hit.  Jag tror att  vi hade kunnat sitta och prata i  flera veckor här, men vi  hade behövt att någon  hjälpte oss att hålla i tråden.

Det är en så härlig känsla, då man  befinner sig i ett sammanhang där man får vara en del,  där  mina konstigheter  är tillgångar.  Nu är det inte så att jag aldrig har passat in,  för jag har inte  förmågan att själv se när jag  är förmycket, inte i stunden.  Utan då inbjudningarna slutar att komma, då dimper tio öringen ner att mmm  Jag blev  för mycket.  Jag var för intensiv, jag pratade eller avbröt för mycket.  Så var det inte i går, jag sa kloka saker,  jag kunde saker och jag var accepterad och någon som var med. Nu kan jag inte säga att jag inte varit det förut, för det har jag. Men  det lilla som är annorlunda  som är stort för mig, är att jag blev förstådd.   Jag blev accepterad  med  mina  brister som inte ens är  brister, inte där i det sammanhanget.  Där var jag en tillgång.

I andra sammanhang  är jag oxå det, men  i en snäll-fil. Där kan jag få höra att: Vilka kloka tankar du har, men  blablablabla.

Vilket kommer jag ihåg tror du?    Det som är efter kommat, är det som  ramlar in i röran.   Blabla bla aa  är  det som jag  försöker att jobba, med  bli bättre på  hela tiden.  Bla bla blaaa  är  det som är min  funktions nedsättning.  I den vanliga världen, där alla skall vara lika,  blabla bla   är det som skolan  berättar för våra barn,  som det  redan innan   har  helt  klart  för sig  att  de inte  klarar.

Var tyst! Räck upp handen!  sitt still! Sluta vässa pennan! Har du glömt böckerna?

I den vuxna världen är det:  Avbryt inte , lägg inte så mycket kraft på det ,  Anteckna!  Kom ihåg  glöm inte!  Allt detta   kan  redan  Jag som har adhd jag är väl medveten om att jag inte skall avbryta, jag  skall försöka komma ihåg,   Jag skall slutföra det  jag håller på med……..    Jag försöker att inte  vara impulsiv, jag försöker att inte  prata för mycket, tänka efter innan.  Men  kanske  lurar jag mig själv, att nu har jag tänkt  efter innan för  jag hamnar i situationer  som:

Tänkte du inte  på det?

Eller  visste du inte det innan?

Hur kunde du tro att det skulle bli annorlunda nu?

Men igår fick jag inte höra det en ända gång,  utan  det var en tillgång att  du bablade på kursen,  det var härligt att du pratade.

En  Tanke som jag skall kura på nu,  är att hur skall  det gå till  för att  våra barn  och ungdomar som  är som jag  skall slippa  blablablaaa .

Hur gör man  eller  hur  skall  man  får människor i skolan, fritids  överallt i   samhället att  inte   trycka i  oss  med blabla bla.   Hur skall  man göra  för att  stärka dessa barn   och hjälpa dem  till att inte  bara   ha med sig att de är  så lata, okoncentrerad,  impulsiva och för mycket.

Hålla! Samhället  Jag  vet att jag  är  För mycket! För Impulsiv!  Koncentrerad och stavar  som  andra  målar.   Men jag duger  fast detta  finns; Jag är en människa  med   allt detta  och  det gör inte  dig  bättre…

Vi, du och jag är  lika mycket människor,  vi  både du och jag  har känslor.  Jag blir  oxå ledsen  glad, arg och  sårad.   När  vi  säger till den lilla  tjejen att  nu sitter du  och drömmer igen,  så   hon har  hört det  förut många  gånger. Killen  som  har  myror i brallan,   vet  att man skall sitta still i skolan  men   Som lärare  kräver du saker som är   helt  omöjligt att göra,  du ber honom  om saker som inte finns.  Vi kräver inte att babysar skall berätta för oss  vad det vill, då de gråter.  Vi  kräver inte  av dem att  de  inte  får gråta………

Men av en  10 åring som  har  myror i kroppen, kräver vi att han skall lära sig att stå ut,  vi kräver att   han skall läsa och konsentrera sig.

Vi kräver att han inte  skall få utbrott, då han skall läsa ett matte tal och   samtidigt  klura ut  vilket räknesätt som skall användas.  Samtidigt som fläkten som bara han hör,  surrar  lite ojämnt,  har en ganska  hög volym surr surrsurr.    Tänk om  jag krävde av dig, att du skulle  ha  tusen tankar som  åker motorväg, samtidigt skall du  ha   myror i brallan,  som du  inte får  borsta av dig.  Du skall älska att köksfläkten surrar  ojämnt  och inte   skall du heller  störas av jag pladdrar på  medan  grannen   ropar och  fläsket i pannan  nästan brinner upp.

Jag är annorlunda, det finns många som jag.  Minst en i varje klass,   men jag  tror nog det finns flera än en!  Som  i  unga år  skall göra det omöjliga  möjligt.  För att de skall duga som människor,  av andra och sig själva.

Att inte  duga  för sig själv,  är det som gör ondast,  och vi vet redan att   du inte   tycker att vi duger.  Vi duger inte ens för oss själva, när vi  är små.  När vi  är vuxna kämpar vi för fullt att  ändå få lite  självkänsla,  egen värde  och  uppleva känslan att vi  duger!  För det gör vi,  vi duger med och  utan  brister för vi  är alla gudomliga varelser  som lever och har rätt att leva ett härligt och fullvärdigt liv. Jag  är  en tillgång för dig, lika mycket som du är en tillgång för mig.  Vi är människor  som lever här på jorden för att lära av varandra… Tillsammans…..

Idag skall jag leva,  igår  finns inte längre   och i morgon  har jag inte i mina armar

men

Nu  har jag just nu och det är det som jag kan  göra något åt

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *