Att få andra tankar…..

Ännu en dag i Lean anda.   Många timmar blev det, sovaldi men jag är så tacksam för att jag fick vara med på tåget.  Tycker om  förhållningssättet att se  på människan, prostate   eller  egentligen på tillvaron.
Det behöver inte  bara vara på jobbet utan jag kan använda mig av det i  livet.  Det  blir ett förenklat sätt att  se på tillvaron.    Idag har jag till och med  tänkt Lean i min lilla pojkes miljö.
Vad kan  jag göra  för att det ska bli bättre, sickness   hur kan jag bidra ännu mera, till att situationen i skolan  inte skall bli som den är?
Har ingen lösning på det nu, men frågan  har väckt andra tankar.  Den kittlar lite inom mig, för  tydligen så det som är nu  funkar inte heller, det behövs något mera,  det  handlar om mig,   våran familj och skolan.
Vad  kräver skolan av mig?  Vad kräver jag  av skolan?
Tydligt kräver vår lille son mera av oss, och mera av skolan.  För det funkar ju inte.  Eller det  gör det ju faktiskt ibland,  inte   ibland   utan  egentligen  om jag lyfter fram det  så  fungerar det  mera ofta  än  vad det  blir  tokigt.  Det är inte det som fungerar som vi  skall göra  något åt utan  vi  behöver tillsammans  titta  på det situationer som ibland  blir  mindre  fungerande.   Vad är det  egentligen som händer  hur var det innan  och  hur  såg situationen ut  som  var tokig vad var det som  gjorde att det blev tokigt?  Vems är ansvaret?   Det kan inte vara  våran lilla killes ansvar.    Vad kan jag  göra för att det ska bli bättre?   På vilket sätt kan  jag bidra till att situationen förändras.   Dessa frågor  löser jag inte  nu,  det kan jag inte.  För det handlar inte  om  bara mig  och mitt  förhållningsätt.  Jag  ska  kanske till och med förändra tanken som  säger mig misslyckande för den tanken ger mig  känslor  som jag  sedan agerar efter.  Är det verkligen ett misslyckande  är det  verkligen så att jag   vill  att han ska misslyckas   absolut inte  jag vill att min lilla kille ska  vara lycklig  glad känna sig bra duglig  växa i sitt liv.  Själv klart tror jag inte heller att  hans  lärare  har  tankar om att  han ska misslyckas utan de  har samma ambition som jag. De  är  också glad de dagar de funkar.  Jag tror till och med att de känner samma frustration som jag  då de  blir mindre bra.

Jag  vet att de gör ett jättebra arbete  och att de  gör de som de tror är rätt.  Självklart  vill vi alla  runt  honom  att det ska  blir  bra våra handlingar  runt   våran lilla kille  gör vi  av goda avsikter. Vi gör det inte för att vara dumma  eller för vi vill att han ska  ha en dålig dag. Vi har alla goda avsikter  i det  vi gör.  Men  i de mindre bra dagarna  när det händer mindre bra saker  så är det så skönt att slänga ut sin  ångest att lägga den någon annanstans att slippa ta hand om den och vända den till en kraft som  hjälper  till att hitta  lösningar på det som händer.

Herre Gud,  Jag  känner mjukar tankar nu känner mig hoppfull, glad  och  får nya visioner om att vi  kommer att fixa det  på ett eller annat sätt.  Och vi kommer alla att  gå ur detta  som vinnare där ingen förlorar.   Den som får högsta vinsten är min son, min lille pojke.   Vi borde  synliggöra  problemen  som händer  på ett sätt  där vi  tydlig kan se  vad som händer vad det är  som gör att det blir  så konstigt  ibland.   Problemen  finns  ja, visst gör dom det  men  problemet är  att  jag har sett  det som ett problem som inte  jag  kan lösa.   Men   det kan jag   inte själv,  utan   tillsammans,  med  min make  och  skolan,  kan vi få det att fungera bara vi vågar titta  och vara ärliga i vad som är  problemet.

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *