Sommaren är äntligen inom synhåll…….

Söndagar är sega dagar här hemma, rx   barnen sover länge och  jag springer länge i morgonrocken.   Jag gillar söndagar, find   lata söndagar, link är  bra dagar för mig.
Igår  var  vi på strand promenad i U- valla.   Solen värmde  människor  såg glada och  vårberusade ut  när vi mötte dem på  vår promenad.  Havet  lockade och såg riktigt inbjudande ut. Hade jag haft handduk med mig så hade årets första dopp blivit  igår.   Nu blev det endast lite salt vatten i ansiktet och på armarna.   Det är  livet,  Havet  alla glada  ny vakna förväntansfulla  vår människor  som   äntligen  kryper ut från sina  grottor  för att njuta  och värma upp sina   frusna själar.   Livet  kommer tillbaka, lusten  livsglädjen  återvänder.  Solen smeker  mina sinnen,  solen värmer mina tankar.  Solen gör mig  vacker även på insidan.   Varje stråle bjuder in mig  till sommaren.  Varje stråle  skänker mig  härlighet och  mjukhet.   Havet  speglar och  svalkar min  ångest,  tar bort udden av vemodet,  Havet ger mig lugn, det ger mig  kärlek, minnen  och väcker upp minnen  som  har gett mig glädje i mitt liv.  Framför allt är  havet en  länk mellan mig och min underbara farmor.  Vi  formligen har  älskat  havet. Farmor är för mig havet, hon är sommaren,  hon  är  havet.  Den kärlek  hon har haft till havet och  solen,  har  hon även givit mig. Det är hon  som bjudit in mig i  havets stora kärlek.  Hon har visat mig, havets hemligheter.  Hon  har visat mig hur mina sinnen,  kan få ro  vid havet.  Farmor är  hav, sommar,  sol,  och äggsmörgåsar med kaviar på vid havet.

Min farmor gör den godaste, vackraste  picknicken man kan ha vid havet.   Men jag vet  inte  om det är picknicken, eller   självaste   picknick vännen som  är det, med   picknicken.   Den smakar  inte lika gott,   är inte lika härligt, utan  min härliga farmor.  Tyvärr  så är hon gammal,  hon orkar inte lika mycket längre, och det var flera år sen hon var vid havet.  Men det är min  dröm, att jag en sista gång innan  hon lämnar oss  själva,  att få ta med henne till  Havet.  Att locka ner henne i vattnet,  se henne simma,  se henne komma upp.  Att få se hennes  ögon glittra,   av det svalkade doppet.  Se min farmor som blir en fisk i vattnet.   Men  när jag  tänker efter  så  hade det varit  så befriande, att  ge min farmor det  där  sista doppet och tänk vad fint det hade varit att  ha den sista fikan.  Kaffekoppen av porslin, vilket var ett måste  för min farmor.  Få  se henne somna in just i det  ögonblicket, det hade varit härligt  att få ge henne det.  Hon hade kunnat tagit med sig det upp till himlen. Kommit dit  och berättat för   min  farfar och pappa om hur underbart det varit att  få somna in  flytandes  på vågorna,  det hon älskade i livet. Så kommer jag att minnas henne   sittande  på en klippa njuta av  vyn  och  se hennes drömmande  blick. Minnen  om hur  hon kommer upp från sin simtur.  Hennes skinn  doftar salt och är kallt av det  uppfriskande  badet.

Min farmor  tack för att  du givit mig så mycket  utan dig  hade inte  din  son  funnits och  han hade inte träffat min mamma,  vilket  hade varit förödande. För då hade inte jag  funnits,  mina minnen och mitt liv hade inte  varit levt.  Jag är så tacksam över att jag fått förmånen att leva  och att jag lever  och har levt det liv jag har. Ingen hade kunnat göra det bättre än jag…..

Lev nu  i morgon kan du leva om nu men i morgons nu

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *