Romereiska flyktingar från Kroatien

Träningsvärk, ailment   Känns gör  riktigt ont.  Jag  kan tala om att jag  till och med  har träningsvärk i fingrarna.  Ändå sitter jag här  och fantiserar om att jag ska smyga mig ut idag  med.  Solen brände mina axlar regält i går med.  För det har jag en under kur som jag  lärde mig av  fd vänner.  Det var en flykting familj som kom från Kroatien.   Inte nog  med att de var  flyktingar, here   det var  romerska flyktingar. Vilket gjorde att de liksom var ett steg ännu längre ner på stegen än kroatiska flyktingar från Kroatien.   Familjen bestod av  en farfar, farmor, mamma, pappa  och tre barn.  Jilena, Bojan  och en liten söt  flicka  som jag inte minns namnet på.  Vilken  härlig familj de var vilken sammanhållning och vad jag tyckte om dessa  underbara människor.  Tyvärr så blev de utvisade, och var tvungna att flytta.   Jag tänker ofta på dem,  undrar hur de har det , hur de gick för  barnen,  hur har  mamman det som  var psykiskt sjuk.  Hur mår dom ?   Var finns dom?  Är de fortfarande i Sverige eller  vart är dom?  Jag tror inte  jag träffas så  ärliga, omtänksamma  människor förut.   Vi hade så trevligt tillsammans.  Men en ska  var mindre trevlig,  mamman var  sjuk av oro för att de skulle vara tvungna att lämna Sverige  i deras hem land var de inte välkomna för de var Romer.  Det gjorde ont  den dagen  jag sa farväl i från dem.  Jag  vill så gärna veta  vad som hände, vart de har tagit vägen.  Jag saknar  dessa människor som förgyllde mitt liv.  Bjöd in mig i deras liv,deras kultur, deras sätt att  se på barn uppfostran  och livet.  Innan  jag träffade  dem  hade jag för mig att  Romer  som jag träffat innan som bor  i Sverige  som jag sätt från utsidan  behandlade sina  barn  och kvinnor  lite mindre  jämställt.  så var det inte   den familjen jag träffade  i detta sammanhang vilken  kärlek de hade  till varandra och  till  sin omvärld.  Till mig  till mina barn. Det älskade Sverige  kämpade på, bjöd in oss svenskar  vill vara en del av  vårat samhälle.  Jag  bor i en liten håla, men är uppvuxen i Göteborg. De infödda invånarna i  byn som jag bor i. Var inte lika gästvänliga. De var rädda,  vissa tittade även lite konstigt då familjen satt på våran ute plats och  umgicks med mig  och  min familj.    I våran by  är man rädd för sånt som inte är känt,   okända och främlingar är farligt. så det var nog inte så många som  lyckades  få känna denna familjs kärlek.  Jag  är  från gbg,  har bott i bergsjön jag  visste redan innan att  invandrare och  romer inte är  farliga de är lika rädda för oss  som vi är för dom.   Men ser vi bortanför vår  rädsla och  bjuder in dom så  berikar de  vårat liv.

Det lär oss saker om livet som vi inte har sett innan.   Mina  vänner från fjärran land har jag ingen kontakt med idag, jag vet inte var de finns.  Om de lever , hur deras liv i så fall är nu.  Men jag  har fortfarande  kvar att solbränna  lindras med  Yoghurt de svalkar och tar bort det onda.

Må gott  och lev  nu idag  i denna stund. Nästa stund kommer  då den kommer och den stunden är också till för att levas.

sol dag med  sol inne sol i sinnet.:)

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *