Jag är en fantastisk adhd människa som trivs med mina egenheter och otillgångar det är u jag….

tänk vad spännande livet blir  i bland.  Alla bitar  ramlar ner från himlen, illness   helt utan att jag gör något annat än  är den jag är.   Bland mina minnen  och tankar,  så  finns så många gånger  jag gjort saker efter konstens alla regler,  vänt ut och in på mig själv  för att passa in, vara som alla andra.

De gånger när jag döljt mitt jag, mig och mina så mindre bra tillgångar  som ibland inte alltid  är de bästa.  Sen lyckas jag hamna i ett sammanhang  och bland en grupp människor som tycker att just mina små otillgångar  är  tillgångar, där jag kan vara någon som blir viktig,

Att jag i mina otillgångar  har tillgångar.  Hur krånglig blev den meningen?  Hur ser den ut?  Är det någon annan än jag som förstår  vad jag skrev mera än jag?

Har just fått ett mail i från  de underbara damernas värld  vars säte är gbg. De  frågar om jag  och några andra  kan  tänka oss att ha en föreläsning om hur det är att leva med adhd?

I det sammanhanget blir just min otillgång, en tillgång,  allt  som jag genom livet  innan kämpat med att dölja. För att ingen ska tycka att jag är knepig, för mycket och allt där till.  Blir en tillgång något som  andra människor vill att jag ska visa berätta om.

i 40 år  var jag en handikappad  ständigt ner tryckt människa av mig själv, där jag skämdes, dolde och viskade om hjälp….. idag   pratar jag med mina tankar   och  har insett att jag är jag.  Jag  är en helt underbar  kvinna,  som har förmånen att få möjlighet, att vara mig själv.

När jag nu är den jag är,  utan att huka mig, utan  att smyga undan och skämmas,  så  blir jag så fantastiskt bra.

Jag slipper smyga mig  hela tiden, tänka högt men lågt.  Då får jag möjlighet att blomma.  Jag behöver inte ens  kämpa, för att bli som hon där eller han där.   För jag har insett att jag aldrig blir det, kommer aldrig att  bli av med min kraglöshet,  min oförmåga att  rycka upp mig, skärpa till mig,  inte prata så mycket  …..  så högt,  inte alltid  komma ihåg att inte avbryta, eller glömma av att jag  glömmer av.  När jag äntligen är den jag är,  så verkar det som att människor   nästan  plötsligt dyker upp   och hjälper mig utan att jag ber om det,  det finns  andra människor  där ute som är intresserad av mina otillgångar ser mina otillgångar  som tillgångar.

när jag inte skäms döljer  utan visar hela mig som jag är  så blir jag en tillgång

hur kan det vara så?????

Jag bryr mig inte om  att hitta svaret i den frågan utan jag nöjer mig med att  det bara är så .

Sånt e livet ibland, det bara är så…..

© malix

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *