diplomati

En tidig morgon och nybryggt kaffe, hospital det blir en perfekt morgon för mig. Solen lyser, thumb det ser ut som att det ska bli varmt idag. Jag tänker packa lite picknick mat, väcka barnen och ge mig av till sjön, tror jag det blir idag. Jag har inte riktigt bestämt om än, havet lockar med det är en bit att åka. Jag önskar att jag hade en väninna i närheten av vårt bo. Så är det inte, där till så är jag ganska dålig på att just ta hand om vänner. Vänner umgås jag med i perioder, orkar liksom inte med att alltid göra det. Dessutom tröttnar människor på mig. Tror det är så för att jag är för intensiv, för ärlig och jag liksom nöter ut relationer. Där till så har jag en ryggsäck av min historik, vilket har skapat rädsla inom mig. Jag liksom hugger till, för att slippa bli huggen.
Jag har trott att jag väljer bort mina vänner, men just nu i ärlighets minuter så blir jag nog lika ofta bort vald.

Det gör ont att se de sista raderna, svider till lite på insidan.

Jag ser att jag vill ha det annorlunda, men har inte förmågan att göra något åt det. De sista meningarna lockade fram molnen på himlen, dessutom smakar kaffet inte lika gott. Lite besk eftersmak som föder vemodet inom mig.
Tankar om vänner och kamratskap, föder nya tankar, här ser jag hur adhd har inverkat på just bekantskapen. Adhd, fan! Jag har ju gillat ordet innan. Det gör jag än, men det ställer till saker, kanske mera än de är tillgångar.
Just det här med vänner, även det att jag nu lyckades hitta en spik som sitter där emellan och kilar fast brädorna.
Jag har ju inte varit i situationen fullt ut, i mitt liv där jag befunnit mig är inte där mina tankar är. Jag har ju liksom aldrig hunnit med att se, vad jag orsakat i situationer för händelseförloppet uppstår.
Jag är i tanken någon helt annanstans. Reflektioner, visst kan jag reflektera, men inte lika bara som andra. Jag gör det kanske korta stunder, för att sedan bli medveten om att jag åter igen hoppade till en annan tuva, som inte alls hade med min tanke från början att göra.
Jag ser eller har sett ett tag att mitt bloggande, hjälper mig att samla mina tankar. Hjälper mig att hitta orsak och verkan i saker. Min blogg hjälper mig hålla ihop mina tankar. Även att kunna hitta tillbaka till reflektioner, som varit. Att läsa ett inlägg och hinna i fatt känslan, som håller ihop med inlägget. Det hjälper mig liksom att utvecklas.
Att se hur vanor och ovanor inte bara händer, utan händer för att jag väljer att de ska hända. Herre gud! Hjälp ! Nu fattar jag, jag väljer visst, har jag fattat att jag väljer men inte lika djup som nu. Jag har i mitt liv kraften och möjligheten att välja helt ut, tragiskt, jag har valt att vara ensam utan väninna. Här handlar det nog även om att jag har lite svårt med just kvinnor.
Jag kommer mera överens med män. Vi pratar liksom samma språk och jag hänger mera med i manliga tankar.
Hmmmm????
Undra om min make håller med mig om detta? Nja, tror inte det.
Vad jag menar är mera alla intriger som skapas av kvinnor är det jag inte riktigt fixar, jag orkar inte, kan inte med alla dessa fraser, undertoner, hemligheter, och ibland lite oärliga sätt, vi kvinnor ofta hamnar i. Jag gillar raka rör.
Diplomati i all ära, men ärlighet och att få tillgång till en annans ståndpunkt att verkligen få dela någons uppfattning där känner jag mig trygg.
Nu vill jag tillägga att jag alltid eller ofta beundrar min makes diplomatiska sätt.
Även om jag ibland blir tokigt rörig och lite upprorisk av hans diplomati. Kanske är det just för att han är så diplomatisk, som gör mig så odiplomatisk.
Nej, nu ska jag sluta själv ömka eller vad det är jag håller på med….
Lev idag, njut av just nu, du hinner med många just nu.
©malix.

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *