Det blev ett långt invecklat inlägg om allt och inget……

Ibland är livet lite extra fantastiskt, sovaldi sale idag är en sådan dag. Jag känner att jag är på väg även om det bara är en början. Det börjar rulla på sig även om det kanske bara rullar runt, cure så rör det sig i alla fall. Jag har kommit i kontakt med de underbara kvinnorna i Gbg, physician skickade ett mail i morse om att jag har skrivit min bok, brevet var säkerligen rörigt men min telefon ringde efter ett litet tag.Först svarade min son Hej det är gud, vet ju inte om det var den underbara kvinnan som ringde just då, men den som ringde trodde säkerligen att han eller hon kommit fel så linjen bröts, där efter förklarade jag för min vuxne son, att han inte får svara så i telefonen. Det kan ringa människor som inte känner honom, och inte vet vart de har kommit.

I allafall så efter ett tag igen ringde telefonen ännu en gång, min son svarade mera vanligt. Jag fick av samtalet lite lösningar på hur jag ska fortsätta att skrida till verket, att få ut min bok, tänk om det blir sannt tänk om.Fast tänk om igen, denna gången bubblar magen och oro, rädslor stora som hus, ramlar över mig, tänk om de säger att den duger inte. Samtidigt som tänk om den inte duger så blir det lite lättnad.

I just de orden den duger inte, för det ger mig en chans att göra det bättre, eller att helt begrava det igen, då tänker jag i så fall ändå hålla en begravning i andakt av mig. Eller nej, inte begravning, då ska jag ändå trycka upp ett ex från vulkan på nätet, för att själv ha en bok i min hylla en bok som är av mig.

Att jag, jag som tröttnar innan jag börjar, eller jag som brinner och brinner tills jag tröttnar, men inte slut för.Har nu åstadkommit en massa ord formade av mig på en himla massa ark som kan bilda en bok.

En bok av mig. Jag kallar den för: jag föredrar att kalla mig impulsiv, gillar det för det är en ganska bra beskrivning om mig. Det är så jag gör saker, utan en endaste tanke på konsikvenser, ibland och jag tänkte inte helt ut, men jag lovar att jag bland får uppleva saker som kanske inte alla andra gör. Jag lovar att ibland snurrar ljulet ganska fort, fast det stannar ibland ganska tvärt på halva vägen, bensinen är slut och det är många mil innan det finns att uppbringa ny. När jag hittat nu bensin så har tanken rostat sönder och jag hittat nya intressen.

Även det är något som tillhör mina bokstäver, man hittar nya saker att göra, hela tiden var på de nyligen hittade lämnas, för ännu nyare varpå det ibland behövs en släpkärra som kör de gamla nya sakerna till tippen.Sånt är livet ibland ibland får man som adhdare åka iväg till soptippen flera gånger, för man glömde hälften hemma, men påvägen dit hittade man saker som gjorde att man fick ännu mera att slänga senare. Känner just nu att källaren där nere inte är ett utrymme som skall ses av mig, inte ännu, orkar inte, men snart, snart behöver jag dit och rensa igenHur många gånger kom jag ifrån ämnet nu???

 

Vet inte, minns inte ens hur jag började skriva, men många ord blev det och inte ett enda ännu, om min kära broder som söker efter ordet broder för han orkar inte läsa allt jag skriver. Där fick du broder, flera i samma stycke, inte illa för att vara mig, så nu kan jag med säkerhet veta att du i allafall läser just dessa sista rader….. ;)NU lever jag, just nu, och det känns härligt…….

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

1 reaktion till “Det blev ett långt invecklat inlägg om allt och inget……”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *