En trötthetsdag

En dag i trötthet, case advice misstänker starkt att jag inte tagit min tablett idag.

Eller så funkar den inte längre middagslurer har varit ett minne blott i två års tid.

De senaste två dagarna har middagsluren återigen införts.

Jag orkar inte vara vaken.

Fram på eftermiddagen är jag så trött att jag känner mig berusad, sick regält onykter.

Utan ens att jag luktat på ett glas vin.

Det är ju inte så att jag ens dricker vin så värst mycket, stomach kanske nått glas i månaden eller varannan kanske.

Men fram vid tre på eftermiddagen nästan sluddrar jag när jag pratar, somnar på två röda när jag lägger huvudet på kudden.

Kan det vara någon vitaminbrist?

Eller kanske en lite förkylning på ingång.


Det kanske är det gråa tråkiga vädret som påverkar min kropp, solen lyser ju med sin frånvaro just nu den kan endast bara skymtas knappt anas.

Jag längtar till sommaren redan jag som inte ens har tagit avsked från sommaren ännu, längtar till de första dagarna i mars april när man endast förminner vårens ankomst. Tussilagosafari dagar vitsippebackar och den friska vårluften.

Ja vintern har inte ens börjat, hösten är i sin sluttamp och jag vill ha nyvår, strumpor av sandaler.

Jag lär få vänta länge än.

Jag sitter här ännu

Fast jag inser att jag måste göra annat, try Jo jag vet jag väljer och nu är det svårt att utföra det jag väljer att välja.

För hela tiden väljer jag att ändå trotts allt sitta här.

Hela Huset behöver städas!

Hela dagen behöver vara full med aktivitet för att det ska bli som jag tänkt idag.

Men Jag lär nog få ändra mitt tänk istället för det är lättare än att få saker gjort idag.

Min första lediga dag, tadalafil Min första lediga dag tänker jag nu ändra strategi för.

Idag ska jag vila, sova och göra allt annat än det jag igår föresatte mig att göra idag.

En ny tom lista skall skrivas, där jag inte ens behöver använda pennan, för jag ska inte göra några viktiga  saker idag,mera än att ta hand om mig och mina tankar.

Självkänslodödare

idag är det en ledig dag.  Från nacken kommer huvudvärken som ett brev på posten just för att det är första lediga dagen. Vilken tur att det idag är tre dagar kvar på ledigheten efter idag.  Förhoppningsvis har jag tre lediga dagar utan huvudvärk.  Mina jobb pass tar på mina krafter energi tar slut. sista arbetspasset och timmarna efter det är timmar i dimma. Tröttheten är den dagen ett faktum, sickness sova hjälper inte.

Vi är trötta, barnen behöver det nu kommande Höst lovet. Det märks på morgonen, svårare att komma upp ur sängen, svårare att få de saker gjort som de ska få gjort. 

Jag har egentligen full förståelse för det även om det kryper i mig, Jag vill att det ska funka. Jag vill att de ska komma i tid, jag vill att de ska fixa skolan. Men jag ser att de inte orkar hålla ut.

Min egen skoltid kommer tillbaka, min egen skoltrötthet blir återspeglad i mina barn.  Jag skulle vilja skydda och låta dem vila sig men det är två dagar kvar. Deras trötthet som bor i dem har även för länge sen bott i mig.  Jag kan inte skydda dem hjälpa dem att samla krafter mera än att säga två dagar kvar.

 

Jag vet inte om det är själva skolan som gör tröttheten, eller om det är alla nitiska försök att verkligen försöka, gång på gång själv märka att de det funkade inte denna gången heller. Alla de där fel som blir alla dessa prov som de vill lyckas med alla läxor som de från början har ambitionen att klara av och hinna med.  För att sedan vid dagen då läxan ska in upptäcka att nej inte idag heller.

 

Jag vet inte heller hur jag själv ska kunna hjälpa dem, det gör ont i mig när jag ser att de inte fattar inte orkar. Jag var ju där en gång för länge sen själv.

Skolan att lära för livet….. Barn med adhd AS lär för livet att de ofta misslyckas att de krav som ställs är alldeles för höga på dem, eller som ibland kan vara tvärt om är alldeles för låga krav.

 Jenny Ström pratar om det i sina föreläsningar. Där hon visar på liknelser med  ett pussel på fyra biter eller 50 000 tusen bitar.  De ämnen som mina barn skulle klara 50 000 bitar är inte där de får inte möjligheten att briljera i de som de skulle kunna briljera i, men de får ofta misslyckas, så ofta. De duger inte, de är inge bra. Det är det som gör mest ont i mig. Att de till sist får uppfattningen om sig själva som  skolan gång på gång trycker i dem.

Nio år skolgång gav mig som femtonåring en uppfattning om att jag inte dög, jag var inget bra. Misstänkte i många år att jag dolde en idiotstämpel av att vara en komplett idiot, som borde låsas in på dårhus. Idag vet jag bättre, men jag lyckas inte skydda mina barn från att ta till sig skolans uppfattningar om sig själva.

Nu är det endast  5 dagar kvar tills min bok “Jag föredrar att kalla mig impulsiv” skickas till mig.  Hur och vad är det för känsla som kommer att flytta in till mig då?

Ps. glöm inte Q gruppen