En reflektion av dagen Host host!

När jag idag pratade med Journalisten i telefonen så sa han nått om att han tyckte det var lite roligt eller nått sånt att jag var så som jag var. Inte högfärdig eller om det var att jag var så jordnära. Nått sånt var det minns inte riktigt.

Har nu under några timmar funderat på hur jag skulle kunna vara annorlunda. I så fall vad eller hur skulle jag blivit annorlunda. På vilket sätt gör en bok som jag skrivit mig annorlunda, find är det så att en bok förändrar den människan som skriver boken?

Är det inte istället så att då jag läser en bok så kan boken ge mig nya tankar som i så fall skulle kunna förändra mig i mina uppfattningar?

Är jag en bättre människa nu för att jag lyckats trycka ihop massa bokstäver till meningar.

Jag misstänker att jag kommer göra människor besvikna, om det är så att de förväntar sig att jag skulle förändrats, igenom att jag skrivit en bok. För jag är som jag är. Jag är fortfarande lika velig, fortfarande glömmer jag lika ofta saker, som jag kanske borde kommit ihåg.

Inte heller ser jag att jag är bättre som människa nu, än innan jag skrev boken. För jag är liksom den jag är, visst är det så att jag ständigt tränar och utvecklas men jag är fortfarande den vanliga ibland lite konstiga kvinnan, som det ibland hoppar ut massa grodor ut munnen på.

Dessutom kan jag leta ihjäl mig efter mina nycklar även idag.

Nej, jag är ingen bättre människa idag än innan, utan den lika bra som innan Carina som jag alltid varit.

Det enda som är förändrats, är att jag idag har uppfyllt en gammal dröm. En dröm som bott inom mig sen urminnes tider, inom några dagar kommer jag äntligen att få uppleva den stora dagen, då jag håller min då tryckta bok i min hand. Där finns det en skillnad, då har jag inte bara ett manus av en massa lösa A 4 ark.

Där är den enda skillnaden.

Jag hoppas verkligen att ingen människa som känner mig ska få uppfattningen om att jag  är högfärdig eller är någon annan idag, bara för att jag skrivit en bok.

Jag är jag, och jag var lika  bra innan jag skrev och tryckte min bok.  För jag är som vanligt…………

Jag kommer fortfarande, glömma av, gå vilse och allt vad som ibland händer……….

I dag har det varit spännande och lite kul

Men det bodde även lite nervösitet  i dagen.  Jag har ju aldrig gett ut någon bok innan inte heller haft någon Journalist hemma. Visste inte hur man skulle bete sig eller nått sånt.  Det var tur att kille var så mänsklig och så enkel och hjälpte mig slippa ångesten mm. En två timmar intervju där jag faktiskt efter de första minuterna kände att ha ha det var ju inget farligt. Det var riktigt trevligt och lärde mig massor av denna herre.  Sen vart det ju de med det där sista som jag kanske inte tyckte var så jätte kul. Hmm det hade jag inte haft en tanke på det fanns liksom inte i min värld. Det där ni vet, illness Bilder hmmm jag skulle vara med på bild, cialis jag tror inte ens min svärmor har foto på mig. Men Bohuslänningens Journalist har nu en del foton. I morgon kommer även det finnas bilder på mig i tidningen.  Det är konstig bilderna visade en kvinna som jag inte kände igen hon såg gammal ut.  Kanske var kameran gammal, check därför såg jag så gammal ut.  Fast sånt e livet ibland vägrar vi inse att den ålder som finns på insidan inte visas på utsidan.

Ojdå  en viktig sak som jag glömt att skriva om  vem i hela världen är just nu så lycklig som jag är som faktiskt  har en fantastiskt underbar  biljett på sitt skrivbord??
Japp igår lyckades jag och sonen få biljett till Thåström him self.  Den 4 feb, lär jag segla ner till GBG  och andaktigt invänta min ikons uppenbarelse.  Tillsammans kommer vi att sjunga  ”DET ÄR NI SOM E DET KONSTIGA OCH JAG SOM ÄR NORMAL…..”  Nedräkningen har börjat igen.  Om 99 dagar skall jag återse min stora ikon Thåström, Thåström, Thåström.

Skulle vilja ge honom min bok men han kanske inte läser böcker……… Undrar.

Bohuslänningen

idag ska Bohuslänningen komma hem till mig för intervjua mig, Hjälp är jag nervös? Nej inte särskilt, men jag skulle vilja komma ihåg allt som jag tänker emellan varven av tankar. Det är så mycket som jag vill få med,  som kanske inte finns där just då när det ska vara där. I alla fall ska jag göra mitt bästa mer kan jag inte göra.

måste ju vara enklare än då jag står och pratar fritt ut till en massa människor,  jag ska ju svara på frågor inte  prata ut till en massa som sitter och lyssnar dessutom är det ju bara en, inte 75 personer.

lev idag just nu