Ett litet Brev gör mig underbart lycklig,

Ett litet Brev gör mig underbart lycklig.

Idag just nu har det hänt något fantastiskt, and  sitter här med tårar i ögonen, Min bok ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv”  och våran lilla dampläkare är orsaken till mina lyckotårar. Jag fattar inte ens att det är sant, det är helt otroligt vackert och underbart enormt.  Jag kan villigt erkänna att det värmer den lilla flickan inom mig. Hon som lyckades mindre ofta ibland. Läkaren, Denne våran fantastiska läkare som vi träffade för många år sen. Bestämde jag mig för att skicka en bok till, Både han och hans fru har läst den. Hans ord om boken gjorde mig varm, det blev kärlek i mig av hans ord, läst brevet ett tiotal gånger, ropade  på min make som fick springa upp för att höra det vackra brevet.  Tänk att denna roliga hjälpsamma läkare, han gillade min bok.  Men det är klart att han ska göra jag har ju skrivit om hans favorit ämne  som är de neuropsykiatriska funktionshinder.   Även om jag bara skrivit om adhd i mig.

Här blir en massa tacksamhetstankar, glädje-lycko-rus känslor om härligheter!!!!

Tack för det vackra guldkantade orden de värmde mig.

Tack för alla vackra känslor som flyttade in i mig, då jag läste ditt brev skulle vilja visa hela världen det, men inte utan att veta om jag får det. Tack för att vi min familj fick förmånen att ha dig som läkare under dessa år, Nästan så att jag flyttar till Gotland för att vi ska få ha dig kvar.

Tack  vet inte hur jag ska säga tack mera än Tack!

Även ett stor tack till mig och min modig-het som gjorde att jag vågade skicka iväg min bok enda långt bort till Gotland. Tack även till posten som lyckades skicka den till rätt person.

Nu snurrar tankarna i massor…..

Jag funderar och klurar på hur det ska kunna bli bättre. Under många veckor har jag funderat och klurat på jobb, order och hur jag ska få ihop saker. Just nu ligger allt utan för på något sätt, pharm  tankarna gör mig stressad. Jag inser att jag inte har förmågan att reda ut det, clinic behöver be om hjälp. Men vet bara inte  hur, vad det är som jag egentligen behöver hjälp med.

Just nu känns det bara så svårt och ouppnåligt allt omkring. Det är mycket att göra på jobbet som gör att jag inte känner att jag har tid med det som jag behöver göra, för att hinna i kapp.  Skulle behöva någon som hjälpte mig att ta en sak i taget. Som hjälpte mig att lugnt och metodiskt sa till mig att göra den saken klar, nästa och nästa. Så att jag kunde bocka av slutföra och göra klart.

Hela tiden när jag är på jobbet, vet jag att vissa saker ligger efter, vissa saker som jag borde göra klart så att jag slapp att tänka på dem.  Nu när jag kommer tillbaka kommer listan att bli längre och längre. Känns nästan som jag skulle behöva en som gick bredvid mig som sa ta det steget, nu ska du göra det, glöm inte det  och så vidare, vidare i oändligheter. Som det känns just nu skulle jag behöva bo på jobbet, för att bli klar för att hinna med alla saker som jag borde göra.

Kanske är det så att jag istället behöver sudda ut några ”borde”. Men jag vet inte vilka jag ska ta bort  vilka som ska vara först.

Jag blir stressad av att bara tänka tankarna.  Jag har inte ens varit på jobbet men redan är jag helt slut av tankarna om vad jag ska göra imorgon, skrivit lista på allt jag ska hinna med, suddat kastat. För det är först imorgon jag jobbar men jag har redan sen igår gått igenom morgondagen 1000 gånger om i tankarna, ändå känns det som att något kommer att glömmas av missas eller inte hinnas med.  Jag skulle verkligen behöva hjälp!! Eller är jag på något sätt mera adhd-symtom just nu?

Nya bilen

Ska hämtas idag, tadalafil idag blir våran nu gamla svarta Opel ett minne blott. Istället kommer det en röd ( jag beställde färgen) fin  saab, pill och en massa modell ord. Sånt e inte så viktigt för mig,  Bara den går framåt. Etanol ska den tydligen tankas med. men går även med bensin vilket är nödvändigt här för här finns det bara bensin station med just bensin.  Lär ju inte vara miljövänligt och åka till U valla och tanka för att sedan åka åt andra hållet.  Våran nu  gamla opel lyckades vi i alla fall kör till mätaren 2000 . Den nya fina saaben som jag antagligen inte kommer att våga köra  kommer det stå kanske 20 meter eller nått.  Nu är det ju inte så att vi köper våra bilar vi bara leasar  på ett år. Kostar lite men är ett bekvämt sätt att ha bil på. Slipper reprationer, försäkringar mm.