Min tid, min plats

Igår var en dag då jag inte fick bo hos mig i mig. Dagen var i umgåstecken hela dagen. Jag fick ingen tid till mig själv. Nu låter det tragiskt, online det var inte så. Men när kvällen blev sen och timmen för mig blev till, sovaldi då var jag trött. Satte mig vid min tavla, hospital penseln och jag umgicks en stund. Jag till och med slutade för att jag inte orkade mera. Min dag hade varit fylld av aktiviteter shopping med dottern, tiden med den  lilla familjen, här vilar min tacksamhet. Jag fick till det, en dag i kärlek, Härlighet. Men den sena timmen var viktigt där framför staflit samlade jag kraften tankarna och mitt inre jag och mitt skal umgicks själva. Det är min livskraft. Inte konstigt att jag kännt mig halv ett par år inte konstigt att jag lagt så mycket tid på att skriva. Orden har varit min pensel, orden har i många år varit mitt skapande. Mina ord lär bli mindre skrivna nu. Nu lär pensel skriva mina ord i bilder istället. Mina bilder kommer att vara färger av alla orden.  Jag kan knappast själv förstå hur jag varit utan, det första jag tänker när jag vaknar är mina färger ändå har jag varit utan i så många år. Det är nästan brottsligt, jag har varit en förbrytare i fem års tid eller har jag bara vilat mig för att hitta krafter i mig igen som orkar att måla?

Nu lär det bli några timmar i olja och färg där efter ska jag återigen till jobbet.

Lev nu, just idag, i morgon lär det bli andra färger.

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *