En liten fin utmärkelse….

Idag råkade jag titta in här, sales har känt mig vissen och trött men denna lilla grej fick mig att bli lite gladare tack så mycket http://smultronets.wordpress.com/ för utmärkelsen. Den piggade upp mig. Då ska vi se om jag får till det. Man skulle skicka den vidare till sju personer. Där till skriva sju saker om sig själv.

Mina sju saker:

1.

Jag har mitt lilla skrivbord i stora rummet, här står även mitt stafli. Just nu sitter pojkarna och tittar på tv. En av mina påbörjade tavlor stå på staflit. Tyvärr lär den damma igen.

2.

En lite katt på 10 kg bor hemma hos oss, hans namn är pölsa efter pölsa i filmen smala sussi.

3.

Vilket leder mig till just filmen som jag och övriga familjen tittar på ibland, just nu är polisen den bästa han har så många sköna kommentarer.

4.

Sommaren är årstiden som är till för mig. Solen ljuset, bad alla dofter, hav.

5.

Jag har för några månader sen gett ut min debut bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv, som jag skrev i somras.

6.

Jag är fasligt rädd för fästingar, bara tanken på dessa små odjur, får mig att känna ångest. I höstas visade min son ett stort rött märke som blev till läkarbesök och pencilin. Den ångesten som visade sig då är på skalan 99,9 av 100.

7.

Vanligtvis brukar jag inte ge mig ut på sådana här saker, så idag gjorde jag något nytt som jag inte gjort innan och det är just det här lilla inlägget…….

Då ska jag nu skicka detta till sju andra, samt skicka en kommentar på deras blogg. De som får den ska sedan länka till mig.

De  jag tänker skicka vidare till är en fd arbetskamrat till mig Carinas blogg, en ny vunnen vän Jenny ström, en kvinna vid namn Victoria Qvarnström som även har en intressant syster som är konstnär, Marmonia som ligger mig varm om hjärtat, razaha en kreativ skribent. Även tittelina är en duktig skribent. Drumalex är en herre som  gett mig massor av vackra ord  på mina inlägg på malixskrivpuffsblogg,

Skrivpuffs texter och marmonia………

undrar varför?? Ännu en morgon i tidig otta, try kvart över fyra i morse trodde jag det var dags för kaffet. Då jag tittade på klockan, buy gick jag till sängen igen.  Kunde inte somna om, clinic låg och tänkte på marmonias texter på skrivpuffen.  Tänkte så intensivt på det att jag i tanken skrev den mest fantastiska marmonias text i fantasin. Ett tåg i somalia.  Nu så här när jag tänker på det, kanske det var så att jag egentligen somnade och drömde att jag just satt och skrev.

Vid frukost bordet idag blev det sura miner. Sonen vaknade inte av sig själv, utan av att jag ropade på honom, dottern satt vid frukost bordet när han kom upp. Tyvärr så hade hon på sig en t-tröja som tydligen var hans.

Sonen har börjat träna på gym, något hos honom är förändrat. Efter dessa byggtimmar.  Hans humör, och hans kropp. Idag är han stolt över sina muskler, men vill gärna utöva musklerna på sin syster. Testostoronet i kroppen börjar visa sig, hans ögon nästan svartnar.  Nu skapar detta lite oroliga tankar i mig, och frenetisk börjar jag tänka tankar och leta tecken. Tyvärr vet jag  inte riktigt vilka tecken jag ska leta efter.  Hur jag ska forska fram de som jag letar efter eller är det bara så att det är humöret som får sig ett spel, för att han inte vaknade själv?

Han har inte varit sådan innan att han bröstar upp sig, han är stolt över sina muskler och att han  faktiskt har kommit igång.  Det kan jag förstå, och jag har berättat för honom att jag tycker att han är duktig. Men nu börjar jag känna oro, trots att det kanske är en del av hans utveckling, föräldrar och små syskon ska ju vara ett irriterande moment i vissa stadier.

Idag  tror jag att jag ska ge mig ut till skrivpuffen igen. Har inte haft någon kraft till det innan men idag ska jag i alla fall läsa lite marmonia texter.

livskrafter och energitillskott

När man vaknar tidigt hinner man med lite mera på morgonen. Men det gäller inte mig.  Ska till doktorn i dag och diskutera medicinen.  pratade med honom igår men han är inte inne på samma linje som jag själv är. Får man biverkningar så funkar den fick jag till mig. Det är ju så att de har mera kunskaper än vad jag har. Kan hända att de har rätt. Ska göra ett försök, doctor ge det en chans, rx orkar liksom inte med mig själv och min oföretagsamhet just nu, är ju i själva verket företagsam och ganska så påhittig även om den genen just nu befinner sig  in i vila. Vill ha krafterna och mina sunda tankar tillbaka, mina friska tag och min nyfikenhet. Den delen av mig saknar jag just nu.

Ännu en gång känner jag att min upplaga av boken börjar ta slut…….

Jag föredrar att kalla mig impulsiv

Morgon Damp gjorde att jag vaknade

4.29 visade klockan mig idag, try nu 05.42. en timma orkade jag ligga kvar i sängen.  Den sista halvtimman var inte värt att försöka somna. Kaffet står bredvid mig, hela köket doftar av kaffet. Kommer bli en lång dag, kommer bli en dag då jag sover middag. Kan inte ta min lilla tablett ännu då går den ur kroppen  för tidigt. Får vänta till i alla fall sju. Just nu surrar det i kroppen  myror i benen.  Tur att ingen är vaken, känner att jag  behöver tid för att vakna. Innan någon tjatar på mig i dag.

Depression och lyckopiller inte min grej……..

jag trodde jag var magsjuk, sick huvudvärken såg jag som ett tecken på magsjuka. Men idag ser jag det annorlunda, salve illamåendet är ett av täcknena på min medicin. Huvudvärken är även det en symtom. Dessutom när jag läste vidare hittade jag en liten avdelning som gör mig mera orolig, Alopecia dvs håravfall som sker fläkvist. Något som jag sedan 95 periodvist  upplevt. Då särskilt i samband med olika mediciner.   Depression som jag nu känner av skall motas bort med tabletten Sertralin Ranbaxy.

Den lilla tabletten har jag ätit i tio dagar nu, redan första dagen började jag känna illa må ende, yrsel kom dag två. I går vart det nog ett rejält migränanfall med kräkningar.  Idag inser jag att tabletten är problemet.  Tänker inte ta den mera. Läkaren får säga vad han vill. Jag känner min kropp, min kropp behöver inte sådana preparat.

Jag har en annan lösning på problemet. Jag tror jag vet hur jag ska läsa det. Här handlar det om att istället, byta ut kolhydraterna emot fett.

Ta bort alla kolhydrater och bara äta ovanjord grönsaker samt kött och fisk.

Visst jag tappar håret under en kort period då med, men det är mera naturligt än att stoppa i sig konstiga  tabletter. Där jag då jag läser biverkningarna, lyckas pricka in de flesta av dem, även de mindre vanliga. Den rastlösheten som concertan tar bort, är åter  i kroppen i dubbel dos nu sen jag tagit tabletterna. Illamåendet ständigt yrseln som gör att jag måste lägga mig ner. Nej tack!  INTE JAG! Jag behöver inte sånt trams.

Jag behöver ta hand om mig själv, vara mera varsam och se till att välja det som hjälper mig.  Starta upp igen med att lita på, mig själv igen. Ett steg är taget, det steget är att ta hand om mig, inte överlåta det till någon dr, även en viss leverpåverkan läste jag om. För några år sen var mina levervärden inte så bra, och doktorn frågade om jag  drack mycket alkohol, vilket jag inte gjorde och inte gör. Tabletten jag nu fick, påverkar levern, den tabletten har jag ätit innan, kanske det just var den som gjort de högre levervärdena då.

Barn tankar…..

snön faller igen. Snödrivorna blir större och större. Våren känns långt borta. Är ju inte så konstigt för vi är ännu i Januari.  Ett långt jobb pass till, stuff sen kommer jag vara ledig igen. Igår var broder och hans gravida fru här. Nu är det inte så långt kvar för henne. Om bara några veckor kommer jag bli faster. Då lär broder besöken bli mindre ofta, buy vilket är synd, sovaldi för de är inte så ofta nu heller. Dessutom lär det bli mera koll på förkylningar och sånt, vill ju inte smitta ner  underverket  som snart kommer att födas.

Broder och svägerska kommer att komma in i föräldra rollen, de största händelserna i deras liv kommer vara babyns rapar, hur bajset är. Man blir inskränkt som första gångs förälder, samtalsämnena kommer att handla om babyns framsteg.

Inte utan att jag saknar det, små barn små bekymmer, säger man. Fast jag kan inte säga att det är så stora bekymmer nu.  Tänker att det handlar om samspel.

Just nu, barnen börjar bli stora, jag äldre och snart kommer de största barnen flytta. Inte om en vecka eller så, men den dagen kommer närmare och närmare. En vacker dag som jag misstänker kommer att kännas som en regnig dag, kommer de att berätta att nu, nu ska de flytta. Hur kommer det att kännas? Var, när och hur kommer det att gå till, Vilken sorts mamma kommer jag då bli?  Kommer jag springa ner dörrarna för mina barn?

Det finns många frågor, som förhoppningsvis inte får svar än på länge. Men vem vet, snart står vi kanske där jag och min make, på tröskeln till ett helt annorlunda liv.  Ännu är barnen här, det gäller att ta hand om nu.  Just nu kan jag ännu njuta av att barnen är hemma.

Basillskräck tränas bort…….

Ledig tid efter ett bra pass på jobbet. Vet riktigt inte hur eller varför men det känns som jag fick saker gjort.  Slutade redan klockan 11 i dag. Hem en dusch och därefter hittade jag till dammsugaren. När jag väl hittade den så insåg jag att jag borde hittat den för längesen. Det var nog ett tag sen men nu, treatment nu är alla dammråttorna ett minne blott.

Kanske börjar energin komma tillbaka igen, pill det känns härligt.

Mitt arbetspass gick även åt till att stå ut, viagra stå ut med att inte diska koppen innan jag skulle dricka i den,inte skölja ur glaset, inte städa toaletten innan arbetstiden, dessutom tränade jag mig på tid, tiden att inte komma en halvtimma innan.
Det var jobbigt att dricka tea ur koppen, även att jag inte städade toan och torkade av alla handtagen, men när tankarna kom och det började bli jobbigt så stod jag ut, valde att låta tankarna flyga ut segla iväg. Jag gick inte tillbaka och kontrollerade  om jag låst dörren när jag gick ut. Utan vilade mig i att den är säkert låst.

Det känns så bra nu när jag tänker på det, hela arbetstiden så fick jag möjlighet i att träna bort min bacillskräck. Nu gäller det att fortsätta och inte glömma av att jobba med den.

Efter två träffar med KBT, så känns det som jag kommit hundra mil framåt.  Belöningen som blir av att jag tränar mig gör att jag får mera tid till helt andra saker än att dränka in allt i sprit, rengöringsmedel, och tvätta mig i massor. Den som vinner på min träning är jag.

Thåström

Herr thåström kommer att besöka Göteborg, patient närmare bestämt LISEBERGS HALLEN.

Hade nästan glömt av mina biljetter som ligger i min byrå. Biljetterna till Thåström. Biljetterna som gäller den 4 februari kl 20.00. Då ska jag och min son gå på konsert igen, buy cialis vi var på trädgården i somras, troche då han var där.  Längst fram stod vi.

Då var det sommar varmt, solen brände så länge den var uppe. Nu kommer vi mötas av slask, kyla, den kylan kommer Herr Thåström him self värma upp genom sin röst och sin närvaro. Gillar den mannen, såldes redan på ebba tiden.

I dag, gillar jag hans konst ännu mera, idag är jag vuxen, även Herr Thåström är vuxen det märks i hans musik, takten är mera i hans takt. Nu känner inte jag mannen, vet inte ens om det är något jag skulle vilja, men jag känner hans konst, det är konsten som han skapar till mig, jag gillar. Texterna är texter som talar till min själ, mina tankar liknar hans texter.

Den råa tonårsrevolten har mjuknat, harmoniserat med mognad. Även min tonårsrevoltör har somnat, mera mjukhet i tankarna och mera i känslan. Det är ju kanske inte så konstigt, vi är ju i dag båda vuxna. Levt mera än hälften av våra liv, säkerligen väldigt olika liv, ändå pratar hans texter till mig. Ibland känns det som han suttit och skrivit dom till just mig.

Nej  nu får det vara slut babblat för denna gången, i alla fall nu, snart om bara några veckor kommer vi återigen se denna man stå rakt upp och ner och utföra sin konst för oss. Där vi genom våra egna tolkningar erfar hans mästerverk.

Attention, skolan, drömmar…..

gick in på Attention sidan såg en vacker text, pill en text som alla rektorer borde läsa och ha som ledstjärna. Samtidig som jag på nyhetsmorgon fick till mig att skolans pengar mest går till det administrativa. Jag som trodde att det var eleverna, sickness våra barn som min skatt gick till. Visst självklart förstår jag att det skall till en del kontorister, kanslister, och annat löst folk. Men i min värld gick skolpengarna mest till eleverna, tänk om man tog bort en liten del av kontorsdelen, la över den uppgiften på någon av de övriga sen la dessa pengar på den där lilla killen eller tjejen, som inte presterade så bra, om man istället satte in en liten ex resurs till Kalle som hade så förjordat svårt att sitta still. Inte var det så att han skulle tränas i att sitta still, det hade varit dumt eftersom det inte hade hjälpt honom. Tänk i stället om de undersökte till grunden hur de kunde göra istället för att få Kalle motiverad, eller Lisa mera trygg och mera öppen, så att hon vågade prata.

Nu är jag ingen utbildad skolmänniska, mera än 9 års erfarenhet av att gå i skolan och misslyckas.  Tänk om en liten del av pengarna som de sparade på mindre pappersarbete kunde läggas på att utbilda människor i skolans värld inom Neuropsykiatiska funktioner. Det hade varit en dröm, tänka alla Lisor och Kalleer som hade gått ut skolan med betyg, med självkänsla med erfarenheter från skolan av att lyckas, växa och bli stora vuxna med självkänslan om att de duger som de är. Jag inbillar mig att vi hade vunnit massor på det, sjukvården hade tjänat på det, skolan, socialtjänsten, arbetsmarknaden hade haft en massa människor som provade lite, testade igen, vågade prova på saker, outtröttliga människor som ibland inte tänkte på det, Nej jag tänkte inte på det det fanns inte just då,  Just de orden  har ibland vart fördelar för mig själv, inte alltid men ibland så tänkte jag inte på det, men det blev bra ändå resultatet blev bra…….

Lev idag är mitt motto för dagen idag om någon timma skall jag vara klar för en resa till GBG.