En ledig dag….

Jobbade mitt sista pass igår för denna perioden. Nu är det några dagars ledighet igen. I går kväll hade vi lite kalas här hemma.  Direkt efter jobbet igår var det dax att fixa till lite förberedande uppgifter inför kvällen, viagra Färsk pasta och Gorgonzola sås, doctor blev meny. Pastan gjorde jag och min son till en början tillsammans, pilule när den första degen var färdig gjord. Såg det ut som väldigt lite pasta, trotts att vi gjort tredubbel sats. Så vi fixade snabbt till en liten deg till för att vara säkra på att det räckte.

Idag inser jag att det hade räckt med kanske den första degen till och med  borde jag  gjort mindre av den.  Skulle kunna sälja färsk pasta till hela samhället idag. Vi lär få äta pasta i flera dagar om den ska ta slut.

Kvällen var trevlig, min väninna som bor så nära, och hennes familj var här. För utom den största sonen. Våra barn är i samma åldrar, vi fyller år samma dag. Barnen börjar bli stora, och få egna liv.  När min största son och hennes största son var mindre så spelade de Zelda på nintendo. De var medlemmar i en nintendo klubben som de ringde upp för att få hjälp med spelet.

En eftermiddag så hörde jag ett samtal som de ringde till klubben, hennes son sa till min son. Nej det är han gubben i luren han som bara pratar en massa och inte hjälper oss. Nej va dumt säger min son då jobbar nog inte tjejen idag. När de lagt på luren så frågade jag om den tjatande gubben och pojkarna förklarade att han aldrig svarade på frågor utan bara tjatade vidare.

Ännu idag ler jag av just den episoden, ännu idag drar jag ibland upp just den lilla händelsen. För min uppgift i denna händelse blev att förklara för dessa små pojkar att, den tjatande gubben inte var en verklig gubbe som satt där. Utan en inspelad röst, en telefonsvarare.

Nog är det så att det bara är jag som tycker det är charmigt, och gulligt.  Egentligen en liten händelse som hänt för längesen, tio år sen  tror jag. Men den har en guldkant för mig. Ännu ser jag hur de står där  i stora rummet solen lyser in tidig vår tror jag det var, två små pojkar bredvid varandra förväntans fulla för att få hjälp men en ledtråd till spelet så pratar de med den tjatande gubben som inte vill svara på frågor.

Nu är ju hans lille bror den lilla favorit pojken som jag skrivit om i mitt tacktal i min bok. Han hade i alla fall inte blivit för stor så han kom hit en stund på kvällen i går.

Det var en trevlig kväll om än hela kylen idag är fylld med pasta.


Publicerat

i

av

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook