stuktur

strukturella planer. Just nu är jag på väg att bryta ett beteende som vanligtvis är normalt för mig. Jag brukar köra huvudet i sanden flytta tankarna från mig till göromålssaker för att slippa ta tag i det som jag borde ta tag i. Jag går i KBT och lär mig om OCD, sovaldi sale och vad i mig som triggar fram stressen vilket hjälper mig att trötta ut både kropp och själ. Stressen finns ju som en vanligt förekommande känsla hos mig.

OCD är mina tvångstankar och mina små bacillfobier. När jag är stressad eller i situationer där jag inte riktigt har koll på vad som skall göras.

Jag arbetar ensam i mitt arbete, mind Jag hjälper människor att bli så självständiga som möjligt. HAHA just nu känns det sjuk, view tomt och till och med horibelt. Vet ju själv inte ens när det är dax att ta på jackan för att gå iväg till avtalade möten. Det är just nu min make som håller i den strukturen.

Sorg, massor av sorg, Jag känner tårar som borde gråtits för länge sen. Dessa hade gjort mindre ont då, för i dag vill de inte ens komma fram, de ligger och bränner bakom ögonlocken men ögonlocken är skölden som motar bort det. Den ögonlocken som vanligtvis i sådana här situationer brukar vara upptåg, hitta på något nytt, köpa en ny dator, skriva bok, byta jobb, flytta med mera.

Men jag har valt att stanna kvar inte fly och fäkta, utan stanna kvar se vilka skärvor som kan lagas och ställas tillrätta. Sorgen är inte här för att jag ska bryta upp och fly för flykten hinner i kapp mig här skall iställer ärmarna kavlas upp blå stället skall på, Jag skall på något sätt våga mig ut och be om hjälp i struktur. Tänka sig ord som inte ens finns på min karta skall jag försöka stava till i sömnen, struktur strukatur konstruktur nej endast struktur, är det som skall till jag ska inte ens fly i i arbeta dygnet runt, eller jaga dammråttorna med pensel, inte ens toalettknappen skall poleras utan det som skall polleras är just bara mina strukturella avsaknader. Här behöver jag hjälp. Här behöver jag någon som vänligt men bestämt hjälper mig att synliggöra det som just nu är så osynlig. Vad det är som får i gång stressen som lurar hela tiden.

Hejja mig, Jag ska verkligen ta tag i det. Jag som till och med tillbringade tre dagar i ensamhet utan tryggheten i min mans klokhet, jag som tränade och tränade i massor under tre dagar att själv veta, när jag ska åka, när jag ska packa ihop och påbörja och slutföra dagarna. Utan att ens min make knystade att nu är det dax. Tiden passade jag ganska bra, för jag behövde inte stå och vänta en timma på att kursen skulle börja. Bara någon halvtimma eller nått för tidigt va jag. För ett eller i alla fall två år sen hade jag varit på plats någon timma eller två innan ens någon hade tänkt på att vakna.

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *