Min ADHD behöver lugnas med målerier

I dag provade jag på fasters rollen igen, stomach check blir helt betagen av det lilla underverket. Tänka att vi är så små, så sköra och sådana underverk. De lilla underverket sov i min famn, tänka sig inte ens en månad gammal är min brorson.

Nu i kväll har jag mest suttit och målat starka grälla färger, mest gult och orange färgade penseldrag bor på min nya duk. Målningen ger mig lugn, tar mig till platser i mig själv där jag slipper stressen och tankarna i raketfart.

När jag målar har jag inte en enda tanke i något annat än penseldragen, snacka om terapi.  Eller är det en verklighetsflykt? Just nu struntar jag i vilket som för det ger mig lugn och ro, harmoni inom mig.

En söndagsmålar kväll har förflutit i gula vackra nyanser.

Glömde nästan fick till och med energi i morse till en liten rostig skrivpuffar utmaning det var länge sen sist.

Morgonens tankar ska jag göra något åt men inte idag

Livet efter melodifestival, story Livet fanns innan med.  Jag tycker det har blivit för mycket! Melodifestival hade varit mera festligt om den sändes som den gjorde förr. En gång om året, doctor och sedan den stora tävlingen i maj. Nu ska jag inte säga att jag slaviskt suttit vid tvn varje vecka, sickness nej inte ens igår.

Jag jobbade igår för första gången på ganska länge, inte ett helt pass det hade jag inte orkat. Efter en timma där var det som jag inte varit borta från det. När jag gick hem var det som vanligt. 1000 tankar, känslan av ha 1000 saker kvar och förbereda. Kontroll! kontroll hela min kropp skrek just efter kontroll.

Nu har jag sovit, distans mellan klockan 20.00 och nu gör att kroppen inte skriker längre. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att en trevligare känsla ska flytta in då jag slutar jobbet, Här behöver jag hjälp, men jag vet inte vad för hjälp som behövs.

Tankarna blir så konstiga, när jag var yngre jobbade jag dygnet runt nästan. Nätterna gick åt till att skriva listor på det som skulle göras dagen efter. Trötthet och orkeslöshet fanns inte. Idag ett halvt pass och jag känner att jag har oroskänslor och känner mig jagad.

Men ge upp nej tänker inte göra det, tänker även skapa nya mönster. Genom att inte göra annat, inte hitta på annat utan stanna upp se vad som ställer till. Inte fly in i något nytt spännande för att slippa lära mig vad som är fel. Här ska felet, rättas till av mig. Men med hjälp av andra.

Dags att kavla upp ärmarna……

av mig, fast det känns som om de ärmarna just nu inte finns.

Ärmarna får vara hjälpen utanför, den hjälpen som andra människor kan ge mig. Jag måste bara lära mig att be om rätt hjälp.

Kartläggning, jops, vet bara inte vilken karta, kragen som jag ska ta mig i är inte här tror inte att den någonsin varit här hos mig. Skärpet räcker just nu inte runt, tror jag behöver skala av något som gör att skärpet klarar av att skärpa mig…..