Huvudet på spiken

Huvudet på spiken

sommaren har kommit tillbaka.

I går bråkade våran kille då sa jag  något som gjorde honom väldigt ledsen.  Det är oftast mig han bråkar med, recipe  hans bråk har blivit mer och mer likt en mobbares bråk.

Inte så konstigt kanske, pill eftersom han blivit så bemött i skolan. Han tog illa vid sig då jag sa till honom, capsule att det han håller på med är mobbing, ( upprepade tillfällen, endast emot mig, fulare och fulare trixs för att andra ska bli arga på mig). Han blev riktigt ledsen,  och började att skriva brev om att han hatade mig och pappa. Eftersom pappa också tyckte att det var mobbing.

På lappen han skrev, skrev han även att han ville dö. Nu  grät han, när  han  visste att vi läst det.

Jag sa till honom att hans ledsenhet och upprördhet berodde på huvudet på spiken, Han replikerade snabbt, med att han inte förstod. Då förklarade jag mera tydligt att jag trodde att han var ledsen, för att det jag sa stämde. Han kände igen sig i klassens bemötande, emot honom.

Nu ville han inte prata mera, ett par lappar till skrev han och tårarna rann. Efter ett tag lugnade det ner sig,  och jag hörde ett par tassanden till vårat sovrum.

Låg kvar i sängen tills han lagt sig i sin säng, gick upp och frågade vad han gjorde.

Då tände han lampan och sa att han skrivit ett nytt brev.  Som jag var tvungen att läsa.

I det stod det:

Jag älskar er!  och jag vill inte dö på väldigt länge.

Mitt hjärta var på två sekunder flytande margarin, eller rent av olivolja. La mig bredvid honom, men då blev det för mycket för honom.

Efter ett visst kämpande fes han regält så han var säker på att jag skulle gå……..

Han är ju kille, det får ju inte bli för mycket känslomässigt.