Behöver ingen krage, tänker simma med istället för emot…..

Har under dagen funderat på vad som kommer att hända i framtiden.  Eftersom det inte funkar som det gör nu, no rx så är det ju så att universum vill något annat. Det finns alltså något annat där ute som ligger och väntar på mig.

Genast blir  det lite mera spännande att tänka framåt på jobb och sådant när jag ändrar min tanke. Framtiden blir mera ljus och jobbet får en spännande vinkel.

Vad händer nu?

Vet inte vad jag nu har att vänta, salve men något är det, spännande blir det.

Något där ut i universum  har planengar för mig, som jag själv inte har en aning om.

Jag behöver bara flyta med och se vilka vägar som  visar sig.  Kragen som jag  så högt gapade om förut, behövs inte för det gäller att simma  med strömmen det blir mindre jobbigt.

Det gäller att hitta godbitarna som seglar förbi. Just nu är en av godbitarna den att jag just nu sitter här  och skriver, fötterna uppslängda på bordet framför mig och tankarna  flyter med tangeterna.

Lycklighetstankar visar sig, något  där ute vill visa mig på en annan, ge mig  en annan syn på arbete, Jag som trodde jag var klar med måndag till fredags jobb.  Misstänker starkt att det inte är så, det lär ju  tiden visa mig. Vår tidsmoder kommer att föra med sig något gott av allt det här.

På något sätt känns mina ord och rader sanna det bara är så, ibland  är det bara så att orden är de rätta.

Kvällen är en ljummen kväll där mina tankar blir mjuka och mosiga.

Arbetsbedömning

i dag var klockan innan sju när kaffet var klart.  Tystnade i huset  hjälpte mig att vakna till liv. Eftersom jag varit sjukskriven en längre tid nu, salve så kommer det bli förändringar.  Mina 15 år av arbetspass som ger mig  lite annorlunda ledigheter och arbetstider kommer att vara slut. Det är  i sorg jag skriver det. Men inser  också att det kanske är just det som behövs.

Struktur, case yttre strukturer behövs för att jag skall ha koll.  Jag behöver stöd så att jag inte svävar ut. Men är jag beredd att jobba  femdagar i veckan  som alla andra?  Kommer jag att orka det?  Att arbeta med människor är det som jag vill göra, search men jag vill arbeta så som jag gjort de senasste åren.

Dagarna går åt till att komma fram till hur jag skall göra, för att få ha kvar det jag har. En sorg hittar mig, Hjälp jag  kommer att  få byta arbetsgrupp, jag som verkligen just nu och har haft i  fyra år, den bästa arbetsgrupp man kan vara i. Vi fyra som litar och hjälper varandra så mycket det bara går. De kommer att bli svårt att träffa dem, och inte  vara en del av dem.  Nej vill verklilgen inte det.

Nu  gäller det att jag skärper till mig och tar mig i kragen.

Ha, ha, haa  är det någon som har en krage över? Finns det någon som kan visa hur  jag  tar mig i kragen?