Dyslexi / Svensk TalTeknologi.

Tänk att det skulle kunna vara så att jag betalade pengar till ett företag, medicine för att bli av med ett handikapp. Idag känns det som det är just det jag gjort. Det företaget som jag hittade på Bokmässan, salve bland montern dyslexi har idag gjort en del av mitt fantastiska mående, order de har nästan tagit min livskraft en eller till och med flera Level upp. Nu är det ju så att alla kanske inte har den möjligheten. Alla kanske inte skulle prioritera så som jag gjort idag. Det handlar ju om pengar, men när begåvningen befinner sig på olika nivåer och den nivån min läskraft och skriv förmåga har är på läget – 1. Så Känner jag att jag liksom har tröttnat på att lida av dyslexi. Jag hade möjligheten att välja bort vissa funktionshinder i min dyslexi, självklart vill jag inte vara utan min svårighets-erfarenhet. Erfarenheten av att veta hur det känns och är att ha dyslexi. Men att välja att känna mera trygghet då jag skriver, känner jag nästan är som en lyx. Glädjen över att orden med mitt lilla program är så enkla gör att jag längtar till att skriva, skriva och återigen skriva.

Fantastiska härlighetsvågor fyller mig, jag provar hela tiden att skriva och läsa med mitt program. Jag är utan dyslexi, jag kan skriva rättstavade ord oftare nu än innan mitt program. Idag ringde jag till Företaget som ger mig möjligheten att slippa handikappet. Berättade med storhets ord att jag verkligen är förundrad över tillgångarna som de hjälper mig att få. Några tusenlappar gör att jag slipper gömma mig bakom ordlexikon, stavningskontroller och olika internet sidor för att få ordens bokstäver att bilda ord som andra kan läsa. Ett antal olika historier och berättelser som jag skrivit och sparat på skrivbordet och andra små sparhets-vråer i tekniken, har jag nu kunnat lyssna på i mitt lilla Hjälpmedelsprogram. Vissa ord behöver justeras, men tänka sig, att jag har lite olika böcker som kan bli verklighetstryckta om jag får lite ork att skriva igen. Orken behövs, men inspirationen har vaknat till, kanske blir det en verklighet att ge ut alla livsöden som jag skrivit om genom åren. Kanske vågar jag tillslut ge ut den där diktsamlingen, som jag skrivit under så många år.

Nog pratat om skrivar-drömmar. Programmet som jag har fått förmånen att prova på rekommenderar jag varmast. Jag skulle vilja skriva upp på lappar och klistra upp över allt för att andra skall kunna få möjligheten att uppleva samma härliga känslor, av att bli symtomfria av sin dyslexi. Företaget med underverksprogrammet är värda ett samtal. Absolut värda ett samtal om någon liten kille eller tjej skulle kunna bli mera säkra på att utveckla sin skrivaridentitet, att skriva är underbart och företaget som har underkurer så att mitt handikapp försvinner är Svensk TalTeknologi AB. Ring dom! De vet vad de gör, de vet vad en dyslektiker behöver. För de behöver just programmet som kommer här om ni klickar på länken. Där till inhandlade jag även den fantastiska pennan, som alla företag som har teammöten och dokumentation skulle behöva. Tänk om jag haft den innan, då hade jag i och för sig inte haft erfarenheten av rädslan av att missa men kanske hade jag inte varit så trött idag. Pulse SmartPen

WordRead Plus v5 Talsyntes

J

Standardiseringskalendern

Borde finnas som (H)jälpmedel för mig. Men då borde även en rimlighetsstandardisering flytta in……

Ingen kan göra allt, treat men någon kan göra något …

Det borde vara mina ledord, flera gånger dagligen. Känner mig splittrad, blir delad i mina tankar. Såg ett intressant evangemang om standardisering, vilket jag tyckte så spännande ut.
Tillgänglighet kräver standardisering
– seminarium på Världsstandardiseringsdagen 14 oktober 2010
Den 14:de okt skulle standardiserins-dagen gå av stapeln, den 14:de oktober är jag i Borås där ska jag prata, om Psykisk O(H)älsa och (H)järnkoll.
Det blev spännande när jag helt utan att ha verklig koll, började fundera på om det var så att jag kanske skulle kunna hinna med båda. Mums så många fel det blev av just den tanken, den personliga utvecklingen av mig föll genast till: Oj-då! Nu bokade jag frivilligt in och konstlade till det utan att ens blinka. Utan att blinka ramlade insikten in i mig, att jag själv har ansvar över hur jag ska må, då kanske jag borde inse att ledorden ovan, är de orden jag ska ha framför mig. Jag borde inse att min kalender, är en kalender precis som alla andras. Min kalender har inte ADHD, utan det är jag som har det. Därför är det bra med google kalendern som visar timmar dygnet runt, kan även då jag googlar kolla hur lång sträckan är mellan Stockholm och Borås. Vilket borde fått mig att inse att nja lite dumt e det, borde inte ens kolla in det. Det funkar liksom inte att gå på utbildning i Stockholm på förmiddagen och vara en av föreläsarna i Borås. Sedan vara där i mingel-sammanhang och visa sin bästa sida. Inser att jag skulle fått åka till Stockholm dagen innan, sedan direkt efter kaffet på standardiserings-seminariumet snabbt ta mig ner till Borås. Och jag som inte ens dricker kaffe mera än på morgonen. Nej nu var det inte riktigt sant, för Jag kokar kaffet på morgonen, häller det i en kopp som jag sedan hittar halvt urdrucken vid datorn. Där jag inbillar mig att jag dricker mitt kaffe.


Nu ska jag faktiskt dricka kaffe……..//

©