Granngården borde skämmas enligt mig.

En Klump i halsen har täppt igen och snörat runt min hals.  En sådan strålande solskensdag.  Där mitt barn går iväg lycklig och glad över en dag i  arbetsplatsprov.  Minns själv hur nervös och pirrigt det var.  Skillnaden mellan mig och mitt barn är att jag fick glänsa just denna dag.  Jag fick gå till samma sak dagen efter.  Ojdå så svårt det blir att skriva detta inlägg. Det gör förbannat ont och ilskan inom mig är en ilska av vanmakt. Inser att dagens upplevelse är bara förnamnet till vad som komma skall. Ännu har jag inte berättat det vansinniga i upplevelsen. Imorgon blir det proa-tid med pappa istället för det som var idag.

Varför?

Jo för att vuxna runt omkring mitt barn återigen misslyckats med sina arbetsuppgifter och antaganden.

Hur?

Slänger till mig själv  en dänga då jag i stunden inbillade mig att jorå det kommer att gå bra.  Telefonen ringer, pilule fröken ringer och säger jag är ledsen men……..

Jo då, vi kan vara hur djä… Ledsna som vi vill. Men vi har åter igen ännu en gång visat vem som bär huvudet för vårat ansvar och vårat misslyckanden. Jag tar till mig en del av det misslyckande som åter igen upprepar sig. Jag borde återigen lyssnat på mina onda aningar och mina små misstankar som gnagde inom mig. Jag borde tagit ett aktivare ansvar eftersom jag av erfarenhet vet att jorå så blir det oftast. Nytt oro nytt och inte lyssnat oro och inte sagt som det är-

Asperger pratar mycket. Inte en pratglad människa utan en del i asperger som kan ställa till det mycket för människor som har lite aspighet i sina egenskaper. Människor utan aspigheter saknar empati och kunskap om Asperger.  Skolan borde se sin del i detta misslyckande  Tydlighet

FYRKANTERNA

som jag pratat om så mycket. Gäller även här!

Inbillanden om att jag som lärare varit tydlig och förklarat  funktionshindret förfall långt bort, långt långt ifrån  den källa där det borde landat.

Istället låter vi återigen  vårat lilla barn återigen stå med skammen för att vi vuxna misslyckats.

Ångest och sorg bor inom mig i orden och tankarna. Men det är min ångest min sorg.

Historier har återigen upprepat sig och återigen  Glömde vi av det som var viktigt. Jag glömde av att  lita på min inre känsla, som  gnagde om att jag borde kollat upp,  känt av, tagit reda på hur,  och vilket för, bak, och om arbete som gjorts för att det skulle funka bra med praktiserandet.

Jag gjorde inte det, inte denna gången heller. Jag litade på att historian och historiekunskapen  var en kunskap, där man nu kan se att denna gången skall det lyckas, denna gången skall vi vuxna vara vuxna visa   Barnet att du , Du kan lita på oss,  DU kan lita på att vi vuxna har en plan och förberett så mycket det bara går.

Nu är det  barnet igen som betalar priset. Ännu en gång  sitter jag och skriver av mig sorg som inte hjälper ett dyft. Inte mig, inte skolan inte  och allra minst inte mitt barn. Mitt barn får återigen stå med Hundhuvudet  och uppleva att Jag duger inte.

Jag i mig är inget som duger.

Men just denna upplevelse som nu infunnit sig är inte sann, inte alls. För det är vi vuxna, återigen vi vuxna som brustit i vårt arbete,  som borde vara att stödja och hjälpa där barnet befinner sig.

Inte inbilla oss att det vi gör är bra och det räcker. För det gjorde inte det inte, denna gången heller.  Inte heller denna gången är det vi som betalar priset, utan ett litet barn som allt som oftast  faktiskt blir bekräftat i att:

han som människa inte duger i de sociala sammanhangen- som är en del av Asperger.

Idag fick vi återigen en fullständig miss, som ett barn återigen får betala priser för vi gjorde inte det vi borde gjort. Vi misslyckades men det är återigen inte vi, som får betala priset utan ett barn som redan betalat ett allt för högt pris.

Detta barn som alltid skall tränas i så många saker och lära sig så mycket som inte ens kanske aldrig någonsin kommer att flytta in, vi skall träna det i att inte ha sina funktionstillgångar och otillgångar av egenskaper av Asperger.  Där till så skall det tränas i att inte duga som människa.

Inom mig gråter flickan inom mig, hon som aldrig dög.  Men hon är inte så ung längre utan har mitt vuxna jag som tröst.

Mitt barn har inte sitt vuxna jag, som kan trösta eller sätta gränser…….

Utan han får nöja sig med sina föräldrar…..  som ännu en gång inbillade sig att jorå det kommer att funka……….

Men i morgon praoar han med sin pappa i stället!  För där kommer inte känslan “inte duga” att finnas.

För där duger han oavsett hur det blir och är ……..

Ett hederspris till våran lilla kille som Trots motstånd rycker på axlarna och förstår att det inte är han som misslyckats.

Men han som betalar Priset av vuxnas Okunskaper!

Granngården har idag förlorat två kunder  vilka är jag och min make.   De borde ha större förståelse och vara mera intresserade av att få till sig kunskap!

Fy skäms på er!!!

ADHD Förlåtelse-PROCESS ……

Vilken tur att vi har den globala uppvärmningen för hur kallt hade det inte varit annars? Här har vi massor av snö och hundpromenaden är inte lika trevlig för mig som för hunden. Fast det är klart för vem skulle den annars vara trevlig om det inte vore för hunden.  Våran skånska hund formligen älskar snön och burrar ner hela huvudet i snön. Hund

Läste i attention om Camilla Henemark och att hon menar att ADHD förklarar så mycket. Kan bara hålla med henne, doctor ADHD är en förklaringsmodell. Den förklaringsmodellen blir sedermera en arbetsmodell där jag kan få tillgång till verktyg som gör livet mera förutsägbart och tydligt.

Här är det mobil, drug Dator, see Google, och inte att förglömma Concerta som ger mig klokheter. Datorn är google möjlighetsgörandet. Som sedan i oändlighet kan påminna mig om allt och inget. Min Mobil påminner mig om tvätten i tvättmaskinen,  om  tabletten till och med om att jag inte ska glömma av att dricka vatten.   Ö med palm

Men det viktigaste tillgången i förklaringsmodellen ADHD är så VIKTIG, så otroligt viktig att den borde ramas in och förgyllas.

Den borde till och med receptbeläggas och vara en klokhet som är det första jag får till mig när jag går i från det sista mötet med ADHD-teamen som ger denna förklaringsmodell.

Det är inget som är självklart hos dessa team.

Glödlampa

FÖRLÅTELSEPROCESSEN

Fred

Nu skulle jag vilja använda mig av vackerhetsbokstäver och gyllene färger för att visa på viktigheten i denna process.

Men det får duga med den vackerhet som blev i färgen. Vackerheten ligger ju i betraktarens ögon och för mig blev det vackert.

Det är ju därför det är så viktigt att våra barn får till gång till ADHD-förklarings-modellen så tidigt som möjligt.

Det blir mindre att förlåta och acceptera.  Som 40 åring har eller hade i alla fall jag lite mera att förlåta än om jag varit tio.

Jag kan ju bara utgå i från mig själv men jag vet och känner att Just förlåtelse-Processen är och har varit en viktig del i min  Förklaringsmodell.

Lev idag och

S TOPPA TANKEN

ACCEPTERA TANKEN

Namnlöst-1

O BSERVERA TANKEN

L ÄMNA  TANKEN

LÅT DEN FLYGA IVÄG ELLER HÄNG DEN PÅ TVÄTTSTRÄCKET TILL ETT SENARE TILLFÄLLE.”

MERA…..

Det fungerar för mig när tankarna blir för enkelspåriga och för många………

Regnbåge

//Malix

Nordens Välfärdscenter

vitamin kick av att det står Jenny på Mobilen, pills jo så e det. Hon stockholmaren som är minst lika mycket yrväder som jag. Det var även  hon som förde in Google i mitt liv på riktigt.  Japp, rx innan höll jag mig till Outlook och var frustrerad tokig emellanåt , tadalafil Där efter var Jenny Jultomte mitt i sommaren genom att nämna  Google, G-O-O-G-L-E in real life funkar bra och bättre än det mesta jag provat.

Nu är min vitaminkick till Vän Jenny Ström en angelägenhet även inom Nordens Välfördscenter.

En artikel,och massvis av tips finns att läsa i  Fokus på Välfärdsteknologi och ADHD.

Vad vore vi utan våra mobiler?

Nu skulle min  son svara: någon som man inte blev irriterad på eftersom du aldrig hör telefonen.  Jo jag vet, men för mig är mobilen mera ett hjälpmedel än en telefon.

Var skulle jag vara utan min almanacka?  Antagligen inte där jag borde vara och antagligen på fel dag.

Så blir det ibland även idag med min mobil och teknikens under.

Men idag blir det mindre ofta än innan.

Kolla in länken och få massvis med klokhet i kilovis.

Jag fryser med det nya arbetar partiet.

När ska vi sluta att bocka, drug niga, shop tacka och ta emot?
Nu menar jag inte att man inte ska tacka och vara tacksam.
Det nya arbetarpartiet har verkligen lyckats med sin uppgift. Idag gnuggar arbetsgivarna händerna, sparkar människor ut i kylan, med en fråga om att innan de går hem skulle kunna jobba över några timmar, så att jobben tar slut.
Fy och skäms på er.
Idag, sparkar man ut sin personal i kylan.  Därefter hyr man in en mindre krävande och redan kall personal, genom ett personal uthyrningsföretag som använder sig av ”lallare” då står arbetsgivaren inte ens  för skyddskläder anpassade till arbetsuppgiften. Elektriker som behöver Flamsäkerhet får i vissa företag nylonkläder som kommer smälta fast på kroppen om de råka ut för en olycka. Det spelar ju inte så stor roll. För de skydd och olycksfallsförsäkringar som arbetsgivare förr stod för, är något som vi i vårt individualistiska ”satsa på dig själv genom att skita i andra” samhälle menar att vi vanliga dödliga skall anförskaffa oss själva.

Vilket våra allas trevnad på fritiden fått till oss genom telemarketbolagsförsäljningen, Som alltid har så härligt trevliga försäljare som säljer allt och inget  via telefonförsäljningsbolag. .

I alla fall uthyrningsföretagen hyr in den sparkade personalen då arbeten skall göras.   Plus några till utan utbildning för att pressa ner lönekostnader och tak. Jobben tar slut, personalen sparkas ut i kylan med konstateranden om att jo lite kallt e det men du det blir bättre om en månad.

Här hade om vi tittar tillbaka från sådant som enligt mig var historiskt bra, förr alltså innan alla dessa uthyrningsföretag . Här hade arbetsgivaren innan alla uthyrningsföretag  just i  mindre göra månader  skickat sin kunniga personal på vidareutbildning,  och säkerhetskurser.

Det gör inte uthyrningsföretagen, För de sparkar istället ut sin personal i några veckor eller månader, för att sedan återanställa dem  då  det är överhopat med jobb.
Den förut sparkade personalen är återanställd för ett kort tag. Med samma kunskaper som innan de fick gå,  samma kanske till och med mindre i lön. Gör de jobb som finns, sparkas igen och så håller de på.

Jo då vi har verkligen fått ett nytt Djävla iskallt Och så Djävla blått Arbetar parti i Sverige.
Ett arbetarparti som enligt vissa till och med menar använder sig av KBT teorier. Nej tack, den KBT vill jag vara utan. Den mentaliteten är inte något som får mig att bli varm om hjärtat i.

Jag inbillar mig även att detta nya arbetar parti inte bryr sig ett dyft om våra vi vanligt dödliga, våra barn och deras utbildningar. Fast utbildning lär bli något som vi inte behöver om nu arbetsmarknaden skall bestå av alla dessa uthyrningsföretag som till sist bara kommer att hyra ut ”lallare”.

Undra om det kommer att bli en ny gymnasieutbildning ”Lallarutbildningen”.

Det var just det här, som Det nya arbetar partiet ville ha.

Först gör man så människor går ut ur A-kassa, genom att höja avgifter. Vilket gör facket och den osynliga låtsas makten, onödigt löjlig. Förr satt facket i knät på arbetsgivaren, idag  sitter facket och matar Arbetsgivaren med fågelungar. (Dessa fågelungar är jag och du.)

Detta för att klara sig själva.  I dag är de fackliga ombuden onödiga, och tysta. Vad gör dessa idag, vad har vi för nytta av dem?
Människor skall arbeta!  Där till vilket pris som helst.  Idag står vissa av oss med mössan i handen och niger, känner tacksamhet med knuten näve.

Den tacksamheten har tystat ner och den knuta näven gör att vi är tysta.  För ingen vågar hävda eller säga något, eftersom det står  andra vid grinden och tar emot det som finns.  Det som finns idag är smulor, smulor som övermakten kastat ut till oss för att vi ska vara tysta ett litet tag till.

Min önskan är att vi skulle vara lite mera lika franskmännen där de faktiskt visar att folket har en röst.  Och att den rösten är något som bör lyssnas på.

Jag tycker att vi är FÖR tysta, och För tacksamma och att våra nävar skall sluta vara knutna i fickan.

Kommentarer och utvärdering från mina föreläsningar.

  1. Bättre kan det inte bli en fantastisk föreläsning.

  2. Så otroligt bra.

  3. Strongt Carina!

  4. Helt fantastiskt, cure givande intressant och bra.

  5. Så mycket information och jag fick en så bra inblick i Beteendet.

  6. Massvis av kunskap, remedy Sammanfattande

  7. Ger mig mera förståelse

  8. Så intressant att höra hur Carina berätta om sina egna erfarenheter

  9. Nu kan jag ha mera förståelse vid behandling av att vara patient med diagnos.

  10. Gett mig en insyn i hur det kan vara och det gör mig mera medveten om hur det kan vara att ha diagnosen ADHD.  Bra tips om hur man kan hjälpa i vardagen.

  11. Fantastiskt att lyssna på en person som lever med detta och som får det att gå ihop.

  12. Mycket lärorikt.

  13. Möter ofta barn med ADHD, help bra att få en större insikt i deras miljö.

  14. Jag har lärt mig så mycket om ADHD när jag lyssnat på dig, Carina.

  15. Nu förstår jag att jag mött Kvinnor med ADHD i mitt arbete

En konstig upplevelse

Vintern och snön ligger utanför mitt fönster och vilar sig. Just nu sjunger Thåström om att han vill vrida tillbaka tiden och att det skulle vara du.  Känner att jag börjar få tillbaka mig själv på en helt ny giv.  Jag känner att jag är jag igen. Inte den där som inte orkade inte visste. Min kämpar glöd är tillbaka och stegen börjar bli mera steg i kraft.  Promenaden i morse gav mig kraft, look   och tacksamhetstankar som jag innan fått kämpa mig  till för att se. Tacksamheten över att bara andas, click kunna sätta ena foten framför den andra och bara få vara här och nu. Stunden kändes helig på ett konstigt sätt, kanske för att jag inte har en tro men just där ute tillsammans med  våran hund. Blev det som stegen och jag gick över en tröskel som sa att stegen nu är steg som är något nytt. Nu blir det bara bättre, nu kommer du bara att må bättre.  I stunden nu i skrivandet bubblar vågor av kärlek till mig själv inom mig. Tänk att allt som varit så grått och svart blev så färgstarkt just nu vid denna årstiden som egentligen är så grå och färglöst.

Tacksamheten bubblar fram över att

Jag är här

Över att jag har förmånen att få vara mamma till mina barn

över alla underbara och härliga människor som jag får förmånen att träffa.

Igen har jag fått möjligheten att hitta tillbaka till det vackra i mig.

Alla vill till himlen å ……

Sandelin av och på

Så mycket bättre, treat jo jag blev genast grymt ung, grymt lika grymt medveten om fantasi och hur det liksom bubblade runt i den tunna ungdomskropp, detta inlägg blir till just nu tillsammans med de första låtarna. Kontrasterna är grymma – Thåström som funnits alltid, Freestyle som liksom var något som snurrade runt i min freestyle en sommar. Nu mitt i vintern och tanken var inte ens att skriva om musik. Men på något sätt slinker det in lite sådant ändå. Tänk att musik kan ha en sådan stor betydelse. Kanske är det inte så för alla, men för mig har den alltid haft en central plats i livet. Konserter är ju något som jag skulle vilja gå på alltid.

Thåström det var längesen nu, skulle nog kunna tänka mig en kväll framför scenen igen.

Nu till ämnet som jag tänkte skriva om.

ADHD, av –på knappen och Christer Sandelin. Den där av och på knappen som finns där och lurar alltid. ADHD är i mig allt eller inget, av eller på, nu eller sen. Där sedan aldrig blir av, om det är saker som blir till av måsten, borde.

Motivation är ett ord som är drivkraften. Maken pratade igår om motivation och sport. Motivation slår klass. Motivation slår talang. Alltså du kan vara hur djävla duktig som helst, men utan motivation blir det ändå inte bra. Till och med Freud får sin plats här, bland Thåström, Sandelin, och sporten.

Där Freud menar att utan motivationen gör vi inget, (Jag) måste tjäna nått på det som jag gör. Utan motivationen gör jag inget.

Christer pratade om att han dövade sorger med antidepressiva tabletter och alkohol. Av och på omdömen hans ständiga strävan, skapande och viljan att synas som han pratade om sorglösheten som hann i kapp han, och sorgetankarna som bodde hos honom.

Som konstnär, den konstnär som han är. Inbillar jag mig att sorg, av och på och galenhetspanna måste finnas, för att våga, orka och kunna forma ut sina fantasitankar. Just det är det, som är det vackra i ADHD, för mig.

Det att vi är allt eller inget, glad eller ledsen, gränsen emellan är av eller på, impulsiva och o- eftertänksamma.

Orden hoppar ut som grodor, det bara blev så, just då tänkte jag inte på det. Där till så blev det som det blir i det vanliga livet, vissa saker blev bra och vissa mindre bra. Det som är, är att människor utan adhd lär sig av misstagen, vi med ADHD gör om misstagen och tillsist blev det något av det som till en början var galet konstigt.

Oj då tror inte jag fick fram det som jag ville få fram, mera än att AV och På är nödvändigt för att samla kraft. För kraften den gör jag av med, i alla mina projekt. Därför behöver jag vilandet emellan för att samla.

Vill tillägga att jag inte i detta inlägg säger att Christer Sandelin har ADHD. Fast det skulle inte förvåna mig, om det var så. Concertan kanske skulle kunna hjälpa honom bättre, än De antidepressiva tabletterna som han tydligen slutat med. Concertan skulle kunna hjälpa han sakta ner lite och ha en mera vilsam av och på sträcka, samt kanske skulle dessa göra att han slapp antidepressiva i framtiden.

Morgonpromenaden gav mig tankar.

En lång promenad med hunden redan innan 8 på morgonen är en bra start för mig. Vaknade vid 7 tog kaffe och där efter blev det Flap. Flap är våran hund, for sale tror att vi var ute redan 20 över sju. Där vi traskade på ner till vår fågelsjö. Fast eliten säger nog mera våtmark. Promenaden ger mig möjlighet att bli av med den värsta morgon-dampen. Även så ger den vår hund lite rastlöshetsbortfall. Nu ligger han på golvet helt utslagen av alla steg, prescription jag sitter här med fötterna på bordet, tangentbordet i knät, mina kinder känns varma och jag misstänker starkt att de är blossande röda. En kopp med kaffe bredvid mig. Snön faller utanför, och jag har en hel dag framför mig där jag har timmar till att göra sådant som jag gillar. Då jag var ute så kände jag mig redo för målardrag men nu känns det mera jobbigt. Ligger grejer i vägen som måste bort innan jag hittar till staffli. Där hindret är, borde kanske målet vara att jag ska ta bort det som utgör hindret. Så blir det enklare att hitta dit nästa gång som jag känner för att måla. Men inte nu för nu vill jag sticka lite grann, har en massa idéer om en tröja som jag vill göra. Men först måste jag göra klart en tröja som jag har liggandes. Tänka sig först slutförde jag boken, nu hittar jag till saker ganska ofta som jag slutför. Jag är inte lika rädd för att slutföra saker längre.

Avslutningstimma…….

självkänslokanoniserade mig idag, no rx troche med hjälp av omdömen……

Har just läst alla utvärderingar från en föreläsning. Blir tårögd av alla snälla ord. Kommer att spara dem i mitt hjärta, no rx kanske när jag vet mera hur jag ska göra  lägga ut dom som referenser.  Men måste få en idé om hur det ska se ut eller vart jag ska lägga dem.

Sista terapitimmen i KBT idag nu har jag så mycket OCD som jag vill ha inte som mycket som kröp fram och ställde till det. Lite tvång och lite rädslor behöver jag för att mitt hem ska bli städat. Men in ser i dag det sjuka i att städa toaletten varje morgon med sprit.  Nu så här i efterhand så känner jag ändå lite att jo någongång  emellan åt kanske spritenstädningen kommer fram ändå. Men då när jag  eller någon annan  i familjen är magsjuk eller något sånt. Inte varje morgon och handtags städning. Det är det som är sjukheten i min basillskräck.  Att sprita ner allt som jag kommer i kontakt med. Just nu när jag skriver om det så känner jag mig fri på ett konstigt sätt. Fri från att slippa alla konstigheter som avslutning fick jag till mig att jag även skall träna lite på den sista av mina rädslor.  Apotekrädslan. Apotek står för sjukdom människor går dit för att få medicin.  Idag utan en aning om att det kanske ligger lite Ocd saker i mitt beteende där så hoppade orden fram att jag sitter inte på apotek.  Det blev en slutuppgift som skall tränas i. 

Morgon

kall morgon och en rask promenad med vovven. En kopp varmt kaffe och nu kan dagen börja den börjar med att ta mig till Bäckefors.  Vill komma igång och måla men blir bara blyerts, viagra behöver kanske staffli här uppe igen ;(.