Trädgårdsterapi

 

Ett inlägg ett kort inlägg, prostate solen har värmt mig solen har till och med gett mig lite sveda, pharm och inspriation. Till och med så att vissa blommor syns. Förra året blev det inget i trädgården orkade inte, ampoule nu känner jag det som om det till och med var terapi. Njuter av att sitta och rensa bort gräset, känner att det är bra för mig att bli smutsig om mina händer. Men, Här är Kbt tankar som flyttat in bara en stund  en halv timma räcker högst en timma.  Får inte bli som innan då jag  kämpade tills jag knappt kunde röra mig. Till och med växthuset  har fått ny jord inte av min utan av min  Make, men frön och lite annat har blivit planterat av mig.  Tänk om jag nu kunde bestämma mig för att i alla fall gilla trädgårdsarbete lite grann så det slipper gro igen och bli nått som jag inte ser.

Fina kort och skillnad blir det, eller hur?

 

    

Är lite att göra kvar men det kommer funka jag har hela sommaren att fixa med.

 

 

OCD vatten och bakteria…………..

112ink.se
 

Sommar värme och vattubrist, ask är inget som hör ihop. Hade tänkt mig ta en riktig snabb promenix i morse, sovaldi sale för att sedan in i duschen. Redan innan jag gick ut, pill märkte jag att vatten var en brist i våra kranar. Ute var det ett vatten skådespel, där det sprutade upp vatten från asfalten lite längre ner på gatan. En farbror stod och vaktade, så min tanke blev det e nog inte så farligt. Utan vatten i våra kranar försmäktar vi i detta hus. OCD, Bakterier och ångest, jorå, som ett brev på posten, kom det vidriga laddningar innan jag till sist slutade tänka på dessa illa sinnade bakteriella vidunder, som jag skapat en bild av i mina tankar. Illa skrikande gröna med ilsket röda ögon tänker jag mig dessa hemskheter. En snabb promenad och tankar om att nej det funkar nog inte, ska ju i väg till ett möte och nja, nej bör nog inte svettas för mycket, om nu inte vattnet kommit igång. Gick i lugnare tempo hem, tog inte heller hela vägen runt. Väl hemma provade jag kranen i köket, sen kranen på toa, som om det skulle funka bättre. Kollade några gånger till, för att inse att nä det var tur det där med eftertänket, så jag inte skulle förpesta luften. OCD och vattubrist, nä funkar inte så bra. Toabesök och vattubrist inte heller. Nere i byn snabbt in på den allmänna toan, för att tvätta händerna. Då nästa tanke om oj, tänk om någon tagit i dörren utan att tvätta händerna. Genast var alla tankar på plats. Med automatik började jag putsa kranen. handfatet, handtaget till dörren. Tvätta händerna igen, tog en papperservett för att öppna dörren, då nuddade jag dörren men mina fingrar. Illa i OCD- tänk men bra i exponering, för på något sätt vaknade jag till liv där igen. Tänkte på alla timmar i KBT, hur jag på grund av vattenlösheten hemma, ramlat in i alla tankar om bakteriella inskränkningar i livskvalitet. Genast tog jag mod till mig, la båda händerna på dörren och räknade till tre. Det fick duga. Därefter struntade jag i att tvätt händerna, kämpade en stund med att känna att ångest når en viss punkt, för att sedan avta. Gjorde det jag skulle, cyklade sedan hem. Genast kollade jag toa kranen om det kanske fanns vatten, men nej inte då. Idag blev det till middag: potatis kokt i ramlösa, stekt makrill samt fiskpinnar och örtsås, ännu inget vatten. Köket ser ut som stryk, kastrullerna samt allt annat som skulle behövt vatten, är orört. Känner hur mina händer verkligen längtar efter rent vatten, inte bara mina händer, utan hela jag. Fast nu funderas det på om vi inte ska till sjön o bader. Hm nej, tänk om inte duschen funkar sen då nej, väntar en stund till tror ja………

Just nu vet jag och känner att jag överlevde, för nu finns det vatten i vår kran igen.Just nu kom det igång. Men på tok försent för att dricka kaffe, så det får vänta tills i morgon.
Bythjul.com

Solen tittade in, både på himlen och inom mig.

Det gäller att stå på sig, ask för annars gör någon annan det . Står på dig asså…..

Jo det blir sannare och sannare för varje tanke jag tänker om just det påståendet. Det gäller att stå på dig för annars…. Det vill vi ju inte att någon ska stå på oss det gör ju ont. En annan klokhet blev mera verklighet idag med….

Jag äger min upplevelse. Jo för så är det.

Du äger din upplevelse.

Sen kan vem som helst komma med andra påståenden, discount men dina känslor och hur du upplevde situationen det kan bara du säga, treatment du har rätt till dina känslor. Ja, det har jag och det var just precis det som blev så sant idag just nu.

Sitter här just nu och bara känner att jo visst fan det var värt det. Så mycket klokhet som flyttat in. Just nu gillar jag även alla dessa envishets gener i mig för till och med ordspråket skam den som ger sig flyttar in. Sitter just nu med fötterna på bordet och funderar på om jag ska gå ut i trädgården och bara vrålskrika av glädje. Nä ska inte det måste tänka ett steg längre och ja det gör jag just nu. Historia är historia vem som gjort vad eller vad som gjort eller inte gjort är nu inte viktigt det viktiga nu är hur vi går vidare.

Känner hur det flyttar in krafter i mig som inte varit där på väldigt länge min tro på mig själv bor mera och mera inom mig igen. Lycka är ett ord som seglar förbi. Framtids tro hopp och tårar. Jo Tårarna rinner ner för mina kinder just nu. Tårar av glädje. Ska dela upplevelsen med vovven och bjuda honom på en promenad ner till stan. Eller stan e synd att säga, inte stan, utan byn. Jo alla dessa dagar, själv klart skulle jag vilja vara utan den upplevelsen jag nu varit med om. Men nä för jag har lärt mig och fått erfarenheter som jag kan dela med mig av till andra. Den största av alla erfarenheterna just nu är STÅ PÅ DIG! Ge inte upp så länge du känner att du har rent mjöl i påsen och vet med dig att du inte gör saker som skadar andra. Ge dig inte. Gör det du tror på. Men se till att sätta dig själv i första rummet och se till att inte utsätta dig själv för saker som gör dig illa.

Jenny med flera sticker

Jo, sick Tänka sig jag har en vän. Fast det är ju inte så konstigt, nej det e klart det inte är. Men min vän heter Jenny Ström även hon är ambassadör inom Projektet (H)järnkoll. Nu är det så att hon med fler tänker sticka, inte från stan utan hål på en massa fördomar om Psykisk O(H)älsa.

 


Tisdag 3 maj, kl 18.30- 20.30

I Haninge Kulturhus, alldeles bredvid Haninge Centrum går det av stapeln.

Tyvärr är det så långt dit, för mig, så jag kommer inte vara där. Skulle vilja för, förutom Jenny som jag personligen känner, så är det även andra intressanta människor där som jag skulle vilja lära känna. Dessutom är det en tjej som jag för första gången hörde för ett år sedan. Det var på Jennys födelsedagsfest då Jenny fyllde något år till, som en liten Tjej sjöng och visade sin otroligt vackra röst. Bara för att höra hennes röst är varit värt ett besök. Hur e det ni säger el stockholmoer, Sicken Piipa. Nä som göteborgare så får jag nog på nöten om just det där med den stockholmska dialekten. Så jag låter bli. Eller gjorde jag inte det. Tjejen är tretton år, om jag inte minns fel och har en otroligt vacker röst.

Jo Jenny, skulle vilja vara med er, men en sådan resa nä inte just nu. Men jag vet att jag missar nått.

Jag får bidra så här J

Ta tillfället i akt och stick hål på myter och fördomar om psykisk O(H)älsa du med. Det görs genom att åka till Haninge Kulturhus den 3 maj.


Inspirationskväll med bl.a. Jenny Ström, Lena Stålklinga och Ove Valodius, alla är ambassadörer för kampanjen Hjärnkoll.

Politiker och eldsjälar kommer att bidra med inspiration på scen, följande är bekräftade och kommer:

  • Kommunstyrelsens ordförande i Nynäshamn Anna Ljungdell
  • Välfärdsansvarig och ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Nynäshamn Liselott Vahermägi
  • Kommunstyrelsens ordförande i Haninge Martina Mossberg
  • Jenny Ström, som själv har AD/HD och Asperger syndrom, visar exempel på häftiga och motiverande tekniska hjälpmedel som underlättar vid studier och arbete
  • Lena Stålklinga, ”Det ska inte vara konstigare att prata om psykiska problem än om en förkylning.”
  • Ove Valodius, ”Herr Ångest kom och gick”
  • Jonnie Bojj, buktalare, allt är inte som du tror

Visste du att:
En av fyra svenskar lever med psykisk ohälsa. Trots det frodas fördomarna. Men du kan göra skillnad!

Hjärnkoll är en kampanj som drivs gemensamt av myndigheten Handisam och nätverket Nationell samverkan för psykisk ohälsa (NSPH). Målet är att öka kunskapen och öppenheten kring psykisk ohälsa – och slå hål på fördomarna som begränsar både enskilda människor och hela Sverige.

Mer information finns på www.hjarnkoll.se

 

Lev idag just nu. Så e det några dagar kvar innan den 3 maj.

Dagen i ära

Någon sa till mig att. Ja, hospital du tänker inte, doctor utan gör. Mmm jo. jag brukar gö. Gö, är att göra saker, gö är att uppleva. Gö är att ibland hamna i situationer som e konstiga. Idag var det inte en konstig situation utan en lärorik stund för mig.

Måns ögon känner jag pratar med mig, även om hans bild är en bild, så vet jag och känner hans ögon. Måns var en glad liten kille, som gör hur mycket nytta som helst. Synd att han inte fick veta det. För att slippa uppleva mobbning och trakasserier, så valde han andra vägar, vägar som inte kan gås av oss levande.

 

Men hans vägar gör idag, att människor gör olika saker för att förhindra och få slut på mobbning.

Jag träffade Måns pappa för några veckor sedan, när Lisbeth Pipping hade föreläsning i Allingsås. Innan det så hade jag på något sätt fått nys om Måns och hans tragiska upplevelse i skolan. Där det tydligt var okey att mobba och att bli mobbad. Vuxna och igen vuxnas ansvar men istället för att fråga om hjälp i hur man får slut på mobbing så orkade tillsist inte Måns mera. Idag hedrades hans minne genom att dela ut stipendier till människor i Lerums kommun som gjort en insatts i att förebygga mobbning. Två killar som gick gymnasier hade gjort ett arbete mot främlingsfientlighet. En skola i Lerums kommun Har ett gott arbete i att inte tillåta och förebygga mobbning, rektorn lärare och där till elever samt föräldrar fick ta emot applåder från oss i publiken.

 

Jack Wreesvijk sjöng tre visor, och en Kvinna vid namn Annika Hjelm från undervisningsrådet som ledde skolverkets utredning om mobbningsprogram. Hur ska skolan arbeta mot mobbning? Heter det.


45 tusen barn mobbas i våra skolor. Hade dom sagt att det var EN, så hade även EN varit för mycket. För det är ett lidande där du tillsist tror på det din omgivning säger till dig. Din identitet blir det som din omgivning år efter år utsatt dig för att vara. Tillsist blir du även för dig själv, den som dina mobbare berättar för dig att du är.

 


Det fick bli en extra bild på Jack, han var grymt Bra och de två första visorna, sjuttonde balladen, Grimasch om morgonen, var mina favoriter, den sista skurkar och baroner. Jo har nu hittat ännu som jag vill se och höra mera av.

Lev i dag just nu………

Lerum Dagen till ära, Jenningers minnesfond.

Fågelkvitteri och blogg, discount det e sommar för mig. Kaffet står skummat och klart bredvid mig. Morgonrock ensamhet och katten, drug det e bloggande tid när den e som bäst! Nu där till så är ju även Flappisen med, vår hund. Även han får ingå i min sommarmorgon, när den e som bäst. För just nu kan det inte bli bättre, eller jo lite bättre nån månad in till sommaren, kanske, för då hade jag inte fryst om fingrarna och mina fötter. Men bättre än så här kan det inte bli just nu!

 

Annan dag Påsk, var det idag som Jesus vaknade upp, gav sig ut för att berätta att han nu flög upp till himlen? Sånt där vet jag inte, vet bara om de hemska filmerna som sändes på tv när jag var liten.

 

 Idag  2011 Annandag Påsk är det istället dagen då det i  Lerums gamla tingshus tillkänna ger, minnes fondens hjälte i år emot mobbning.
Pojken heter Måns Jenninger, Han var en glad sprallig pojke, på bilder jag sett ser jag en kille som hade aptit och glädje inom sig. Men livets vilja var annorlunda skolans vuxna saknade kunskaper, tittade åt ett annat håll då pojken blev utsatt av kamrater. Man ville att han skulle ändra på sig, då skulle barnen bli snällare sa man. Man säger jag här, för jag var inte med, jag var inte en av dom och det känns skönt att kunna säga man det.  För Man  gjorde så att Måns tillsist inte orkade, inte ville och att han till sist trodde på det som  hans skolomgivning ville att han skulle tro om sig själv.  Ni har rätt Måns finns inte, men jag tror eller vet att det finns minst en Måns i nästan varje skola. Det är där stipendiet kommer in.

 

Alla de som kämpar och vet att mobbning går att bekämpa. Vet att mobbning är fel, och handlar om helt andra saker än det som just sker i Mobbning situationer.  Det finns dom som vet att mobbning inte handlar om mobbningsoffrets gladhet, betoning på r, eller om han eller hon råkade  mm. De som vet att det är vuxnas ansvar, att se till att det inte får förekomma, inte ens finnas på kartan!

De finns de som vet att det är vår allas skyldighet, att alltid göra något när det  händer. Dom finns!

 

För mig blev det just det som denna dagen handlar om.


Ingen kan göra allt men alla kan göra något, för mig bor det klokhet i just de orden, idag är det just Lerum och att jag kan göra något, nu, kanske bara genom att vara där. Men det är i alla fall något.

Mobbning är alltid Vuxnas ansvar, och mobbning är alltid Misshandel, oavsett om det handlar om offret eller utövaren, för båda skall leva ett helt liv med sin erfarenhet. Mobbning handlar även om den massan som tysta ser på, utan just åhörarna så hade mobbingen inte blivit till. Våga Vägra tyst, vägra mobbning!

Mobbing handlar alltid om lidande.

 


 

I dag för sex år sedan orkade Måns inte längre leva med mobbningen som tilläts pågå år efter år i Almekärrsskolan och Torpskolan i Lerum.

 

För mig är Mobbning och de som Kämpar emot Viktigt idag åker jag 24 mil för att göra nått vilket bara är att vara där……

 

Lev idag, och tro på din egenstorhet, ingen annan gör det åt dig…….

Tillgångar eller Handikapp?

Har läst inskränkta tankar på FB, treat blir mörkrädd för attityder som bor hos människor. Vissa människor ser Asperger och ADHD som sjukdomar, site handikapp och störningar. Kanske beror mina egna åsikter på att jag själv har variabler av ADHD, drugs eftersom jag har dessa variabler. Eftersom ADHD och de andra närbesläktade tillstånden inom npf sitter på samma gren, så har självklart mina barn samma tillgångsvariabler av just ADHD och även lite Asperger. En svårighet för mig och mina barn är sömnstörning, under vissa perioder så sover vi mindre och blir lätt väckta ur vår sömn. Det är en svårighet i ADHD i mig även mina barn. Här kan jag till och med gå med på att det ibland blir ett handikapp till och med. Eftersom lite sömn eller ingen sömn alls gör mig socialt nerbrytande och helt slut i tankar och kropp.

Men ADHD är inte ett handikapp. Handikapp är ju enligt hur jag tänker, vad jag själv upplever. Om det är så att jag själv känner att jag inte klarar av att göra olika saker, pga mina till och o-tillgångar. Jag är handikappad om jag själv känner och upplever att jag saknar förmågan, att göra det som jag och min omgivning vill att jag ska göra. Om jag sitter i rullstol och tänker möta en vän i stan. Tänker mig att jag tar bussen till stan. Men bussen är inte gjord på ett sådant sätt så att jag klarar av att åka den för det är trappor som är för smala, och just denna bussen har ingenstans där jag och min rullstol får plats. Då upplever jag att min funktionsnedsättning gör mig handikappad.

Om jag har ADHD skall utsätta mig för samma tur, som då jag sitter i rullstol. Så kan problemet stället vara att jag helt saknar lokalsinne, jag kanske inte vet vart jag ska hoppa av bussen, kanske hoppar jag av en hållplats innan, eller efter. Då kan Just mitt dåliga lokalsinne göra att jag känner av min svårighet och jag upplever känslan att vara handikappad. Men om jag har kunskap om mitt dåliga lokalsinne, så kan jag innan jag skall ge mig iväg, göra saker som underlättar och gör att jag faktiskt hoppar av bussen på den hållplats jag ska. Jag kan innan ha kolla på hur många gånger bussen skall stanna, innan jag ska av. Jag skulle kunna berätta för min vän, att det hade varit bra om han eller hon stod vid hållplatsen som jag skulle hoppa av på. Skulle kunna be chauffören om hjälp. Detta hade kanske gjort att jag lyckades med det jag ville lyckas med. En svårighet som jag har kan genom kunskap och små enkla knep göra att jag inte längre känner av mitt handikapp. Du kan tycka och tänka att herre gud att eller vilka svårigheter hon har mm. Men det gör inte mig handikappad, om jag själv inte upplever att det är svårigheter. En form där jag upplever att jag faktiskt är handikappad är all okunskap. Alla fördomar, alla åsikter och uppfattningar som jag och mina barn blir bemött med. Fast det är inte riktigt sant för det är inte mitt handikapp utan omgivningens oförmåga att se bredare, omgivningens oförmåga att våga tänka nytt tänka, om, tänka annorlunda. Det finns så mycket som skulle kunna göra att jag och mina barn, slipper känna av omgivningens attityder. Bara genom kunskap, genom förståelse, acceptans men framför allt kunskap, samt ett vidare bredare sätt att se på saker.

Jag känner mig inte som en sämre människa bara för jag har svårighet att lära mig känna tid. Där ser jag istället att jag behöver hjälp. Jag ser inte dig som en sämre människa, för att du kanske inte har samma förmåga som jag i att måla eller koppla i att formulera ord på rader av prosa och dikteri.

Jag kräver liksom inte av dig att du för att duga för mig måste kunna dikta, eller vara kreativ på samma sätt som jag är. Det är inte bra för genom ditt sätt, blir våra kreativa tillgångar vidare och bredare. Genom våra olikheter utvecklas vi, och får en större vidd. För mig, duger du just sådan som du är, men ibland blir jag rädd för dina åsikter. Dina inskränkta tankar som gör att du vill se till mina o-tillgångar, och sätta en massa konstiga uppfattningar på mig och mina barn, bara för att vi tänker snabbare eller annorlunda. Du har inte någon störning enligt mig, bara för att du inte har samma humor eller samma tidsuppfattning som jag har. Det gör inte heller att jag behöver sätta mig på dig, visa att jag är bättre än dig. För jag vet att vi är bra på olika saker. Och att det är i våra tillgångar som vi växer i som människor. Vi borde alla göra sådant vi är bra på, det gör att vi alla skulle få plats och känna gemenskap. Det gör även att vi alla skulle Växa, slippa uppleva känslor av utanförskap.

 

 

Kolla in min fina hylla……

ett fynd jag inhandlade idag 500 kronor

Tillgångar!?!

112ink.se

Naiv, drugs godtrogen och litar på, diagnosis är mina andra namn. Ältande och avkänning kan också läggas till. Jag vill tro alla om gott, jag litar på det man säger till mig. Därtill kan även läggas in förlåtelseprocesser och glömska. Naivt godtrogen förklarar jag genom att jag själv inte luras, ljuger mm. Det gör att jag tror på det som du säger till mig. Ser svårigheter i dessa ord, men skulle för allt i världen inte vilja vara annorlunda. Mera än då jag står där och ser naiviteten i mig återigen blivit blåst, då jag är förd bakom ljuset.

Ältandet och avkänning,….. Ältandet skulle jag faktiskt kunna sälja billigt utan att blinka, för det tar en massa energi ifrån mig. Alla ältande tankar som bara mal och mal, ältande är ju likadana, alltså samma tankar men i olika böjningar eller svängningar. Bara för att jag ska inbilla mig att, jo, nu tänks det annorlunda. Samma gamla tankar men i en Ny tappning så att säga. Här säljer jag ut, rea bort, till och med skulle kunna skänka det till någon, om någon skulle behöva just sådana tankar. För jag vill inte ha, inte ha alla dessa älttankar.

Avkänning både bra och inte bra. Avkänning bra är att Jag har en förmåga att känna in saker, känner liksom att nu är det något som jag skall vara uppmärksam på. Nu är det något som inte stämmer eller hon säger ja men menar nej. ”Naivt godtrogen ” om jag liksom råkat ut för att du säger att jorå det menar jag. Jag menar verkligen så, och jag vet ju hur det blev förra gången ja menar……. Bla hokuspokus draveleri språkskonstigheter och blaaa. För jag känner av saker i miljöer, men min naivitet, min tro på människor, gör att jag ofta bortser från min förmåga och väljer att strunta i magkänslor. Var på jag sedan kommer på att Jo jag skulle återigen …….litat på min intuition. Förlåtelse processen i mig är en dumhet, för jag glömmer fort, förlåter fortare än kvickt. Ger människor en andra chans, 1000 gånger om. Skulle det mot förmodan vara så att du stampat eller sårat mig en sista gång. Att jag inte förlåter så mår jag dåligt av att tankar i ältande som går i banor av: Tänk om det verkligen var nu den där sista chansen var här, och nu har jag valt att inte ge den sista chansen? Då är det mitt fel, då ger jag inte det jag själv skulle vilja få….. älta älta älta…….

Glömska, där till alla glömda känslor som jag liksom inte hinner med att känna in till nästa gång. Eller till och med alla känslor som jag kanske inte uppfattade som jag just bara för att jag inte hann med att uppfatta. Gör att jag återigen, gång på gång gör samma sak igen och åter igen. Du står där och funderar på: Lär hon sig aldrig? Att hon alltid ska vara så naivt godtrogen och glömsk. Att hon aldrig lär sig av historiska händelser. Men här vill jag dela med mig för visst lär jag mig, kanske är det så att jag först måste lära känna mig, mina små bristtillgångar, för att sedan kunna be om hjälp. Eller bli Livsklokhetserfaren. Då måste jag liksom träna och återigen träna gång på gång. Likt det lilla barnet som lär sig gå så är min träning i att tills sist hinna med att träna mig i att minnas att jag är naivt godtrogen och har lätt för att glömma och förlåta. Kanske behöver jag lära mig att jo, det gjorde minst lika ont denna gången att du lurade mig eller i alla fall undan höll en del av den sanning som du tror på.
Därför är det så att du ännu funderar på att: att hon inte lär sig… just de tankarna kanske kommer att bli återkommande för dig. Ältande kallas dom då…….

J


Även i år möter vi vitsippor det är vår!

Vad ville jag säga med just detta inlägg? Vet inte men ibland är livet sånt, ibland vet man inte …….. i alla fall inte Jag!

Ritblock och sommartankar

Årstiderna
generic 0, purchase 29,0″ width=”468″ height=”60″>

skulle tagit med mitt ritblock och min penna igår, då jag var i Slottsskogen. Men självklart så finns det saker som jag glömde och självklart va det just ritblocket. Idag har jag två timmar mellan två möten. Båda är i Uddevalla, så idag är det bara jag och Ritblocket som ska åka iväg. Nere vid Museet har jag tänkt mig sitta, om regn inte kommer att hindra mig. Annars får jag väl gå till Yerba dricka te och rita i deras trädgård eller varför inte inom hus?
Kaffet ska bara drickas innan, kläder ska på och jag ska även idag köra bil. Sitter just nu med turban på huvudet, morgonrock och fötterna uppe på mitt skrivbord, en Stor kopp cappuccino står bredvid mig. Ritblocket blir det mindre idag, pennan den nya blyertsen som jag köpte hos glasmästaren i Bäckefors. Där han även säljer Konstnärsaker. Just hos honom kan jag botanisera i timmar, där finns allt, handgjorda pappersark, till vanliga ritblock. Alla former av rit attiraljer. Timmar behövs då jag är där. Kostnader hos honom är inte alls det som jag är van vid. Det gör inte så mycket längre om jag ibland blir lat och glömmer av färgen som penseln har, för det är lite skillnaden på pris i just penslar i den affären. Fast det är inte något pris alls om jag mot förmodan skulle orka göra rent penslarna.
Men sånt e livet ibland, ibland är det av, då menar jag av. Precis som en dator där det bara är av på inget där emellan. Då bor penslarna i en burk med såpa eller nått och bland för länge så de inte kan användas igen.
Lev Idag
Just nu
Så ska jag bestämma mig för om det behövs kläder av varmare sort eller om det duger med lite somrigt, mitt skinn känner av slottsskogens sol, så lite skydd lär behövas idag.