Tillgångar eller Handikapp?

Har läst inskränkta tankar på FB, treat blir mörkrädd för attityder som bor hos människor. Vissa människor ser Asperger och ADHD som sjukdomar, site handikapp och störningar. Kanske beror mina egna åsikter på att jag själv har variabler av ADHD, drugs eftersom jag har dessa variabler. Eftersom ADHD och de andra närbesläktade tillstånden inom npf sitter på samma gren, så har självklart mina barn samma tillgångsvariabler av just ADHD och även lite Asperger. En svårighet för mig och mina barn är sömnstörning, under vissa perioder så sover vi mindre och blir lätt väckta ur vår sömn. Det är en svårighet i ADHD i mig även mina barn. Här kan jag till och med gå med på att det ibland blir ett handikapp till och med. Eftersom lite sömn eller ingen sömn alls gör mig socialt nerbrytande och helt slut i tankar och kropp.

Men ADHD är inte ett handikapp. Handikapp är ju enligt hur jag tänker, vad jag själv upplever. Om det är så att jag själv känner att jag inte klarar av att göra olika saker, pga mina till och o-tillgångar. Jag är handikappad om jag själv känner och upplever att jag saknar förmågan, att göra det som jag och min omgivning vill att jag ska göra. Om jag sitter i rullstol och tänker möta en vän i stan. Tänker mig att jag tar bussen till stan. Men bussen är inte gjord på ett sådant sätt så att jag klarar av att åka den för det är trappor som är för smala, och just denna bussen har ingenstans där jag och min rullstol får plats. Då upplever jag att min funktionsnedsättning gör mig handikappad.

Om jag har ADHD skall utsätta mig för samma tur, som då jag sitter i rullstol. Så kan problemet stället vara att jag helt saknar lokalsinne, jag kanske inte vet vart jag ska hoppa av bussen, kanske hoppar jag av en hållplats innan, eller efter. Då kan Just mitt dåliga lokalsinne göra att jag känner av min svårighet och jag upplever känslan att vara handikappad. Men om jag har kunskap om mitt dåliga lokalsinne, så kan jag innan jag skall ge mig iväg, göra saker som underlättar och gör att jag faktiskt hoppar av bussen på den hållplats jag ska. Jag kan innan ha kolla på hur många gånger bussen skall stanna, innan jag ska av. Jag skulle kunna berätta för min vän, att det hade varit bra om han eller hon stod vid hållplatsen som jag skulle hoppa av på. Skulle kunna be chauffören om hjälp. Detta hade kanske gjort att jag lyckades med det jag ville lyckas med. En svårighet som jag har kan genom kunskap och små enkla knep göra att jag inte längre känner av mitt handikapp. Du kan tycka och tänka att herre gud att eller vilka svårigheter hon har mm. Men det gör inte mig handikappad, om jag själv inte upplever att det är svårigheter. En form där jag upplever att jag faktiskt är handikappad är all okunskap. Alla fördomar, alla åsikter och uppfattningar som jag och mina barn blir bemött med. Fast det är inte riktigt sant för det är inte mitt handikapp utan omgivningens oförmåga att se bredare, omgivningens oförmåga att våga tänka nytt tänka, om, tänka annorlunda. Det finns så mycket som skulle kunna göra att jag och mina barn, slipper känna av omgivningens attityder. Bara genom kunskap, genom förståelse, acceptans men framför allt kunskap, samt ett vidare bredare sätt att se på saker.

Jag känner mig inte som en sämre människa bara för jag har svårighet att lära mig känna tid. Där ser jag istället att jag behöver hjälp. Jag ser inte dig som en sämre människa, för att du kanske inte har samma förmåga som jag i att måla eller koppla i att formulera ord på rader av prosa och dikteri.

Jag kräver liksom inte av dig att du för att duga för mig måste kunna dikta, eller vara kreativ på samma sätt som jag är. Det är inte bra för genom ditt sätt, blir våra kreativa tillgångar vidare och bredare. Genom våra olikheter utvecklas vi, och får en större vidd. För mig, duger du just sådan som du är, men ibland blir jag rädd för dina åsikter. Dina inskränkta tankar som gör att du vill se till mina o-tillgångar, och sätta en massa konstiga uppfattningar på mig och mina barn, bara för att vi tänker snabbare eller annorlunda. Du har inte någon störning enligt mig, bara för att du inte har samma humor eller samma tidsuppfattning som jag har. Det gör inte heller att jag behöver sätta mig på dig, visa att jag är bättre än dig. För jag vet att vi är bra på olika saker. Och att det är i våra tillgångar som vi växer i som människor. Vi borde alla göra sådant vi är bra på, det gör att vi alla skulle få plats och känna gemenskap. Det gör även att vi alla skulle Växa, slippa uppleva känslor av utanförskap.