Dam-pig-hets skrivarsymtomer

Jag skulle ju bara prova lite  vilket blev tre eller fyra ark och  nästan slut på bläck. Nä nu ljög jag lite, viagra sale för det blev en himla massa grinighetssymtomer i kroppen också.  Just  nu står skrivaren och riktigt skrattar åt mig. Kan till och med nästan höra hur den retligt också sjunger att det är en retlighetsdag och bläcket nästan slut för hon skulle bara prova på lite grann.  Hon som inte ens vet vad lite grann är. 

Antingen sjunger jag eller skrivaren på sista versen snart, stuff eller så får jag  ta mig bort från  dess area.  För just nu är denna plats lite för liten för både mig och skrivare.  Irritation, store är bara som förnamn. Funderar på om jag rent av inte ska åka till stan och byta ut  råttskapet.  Men  min plånbok och mina andra ambitioner för månaden är helt andra än att lägga pengar på just sånt.  Har även i minnet att  jag har  inhandlat ganska nyligen både ny mobil och dator då de andra liksom inte ens längre finns på någon av mina kartor.  Så ny  fin extra vagant exklusiv vackert fin  laser skrivare eller så …….. hm, nej Carina, du får inte! 

Hm, Varförinte???????  Jo sonen  jag vet det svenska språket och dess olika  tecken för att uttrycka sig,  men just nu våldför sig tekniken så då får jag våldföra mig på dessa olika tecken så som ? !  och sånt.  Skadar ju ingen med det mera än att du blir lite obstinat. 

Ny fin skrivare, med lite extra krussidull lull lull……. Varför Inte?  som dottern brukar  ha som ständig fråga.  Nej Carina inte en extra fin sån där laser lullilull skrivare nej.  Hm hepp då da, kan jag inte ens skylla på lite Dampighet. Hepp inte ens denna gången nej. Nepp  jag lär få flytta ut från just detta rum i alla fall en stund för snart om jag inte  gör det så lär både skrivaren och  källarfönstret  vara minnen. Eller nej där va fel,  skrivaren får sig bara  nåra revor för källarfönstret!  Liksom inte så långt från marken. Den ramlar liksom inte så illa  slår sig inte så mycket om den ramlar en fem centimeter.  Där emot källarfönstret!  Där lär det bli mera skada.

Och just källarfönstret har ju liksom inte  gjort sig förtjänt av att åverkans.  Så nej jag får göra nått vettigt i stället som att hm, Ja just det jag Torsdag idag. Torsdag  säger schemat städning  så…..

Jo  skrivaren får leva ett tag till. Även om tanken gör mig mest ont nu.

Hur blev det så alla dessa ord om en skrivare som inte ens gör som jag säger till den att göra ? Jo, sånt är livet ibland är det rått skrivare  att skriva om……….

Lev i dag just nu. Men då lär det inte bli en sådan där fin vackert gyllene extravagans exklusiv fin laser skrivare!! Varför inte ?  För att ………

Lite tips för rastlösheter och annat smått och gott.

tänker dela med mig av en underbarhet som jag får av en MP3 fil.

http://www.sword.nu/ är ett företag där jag liksom hittat lugn och ro i mina tankar.  Gå in och titta på de olika sidorna som finns där.  Det finns även en gratis version som jag själv provade på i avslappning.  När  det surrar så där i axlarna och  när koppen nästa skriker av lugn och ro, ambulance ro och lugn då är  Matthew Swords avslappnings MP3 ett måste för mig.

Där till är det så att han liksom jag, inbillar jag mig.  Brinner för ämnet Mobbning, och gör allt för att motverka just det.  

Just det med mp3 är sånt som jag  i min ADHD kropp gillar, för då jag bestämmer mig för att, ev  köpa mm så slipper jag väntan. Vänta ni vet, är ett ord som jag kanske inte alls kommer att kunna lära mig fullt ut.  Och varför skulle det vara så vackert med att lära sig vänta.

Vänta, herre min skapare, vänta.  Nej, livet är nu,  jag har inte tid att vänta på saker. Och just det är något jag slipper hos Matthew s olika  program av hyptnoCoaching ett bra alternativ för mig som inte ens vill lära mig att vänta men vill ha upplevelsen med en gång.

Länkar om någon vill prova på eller bara stilla sin nyfikenhet.

http://www.sword.nu/page/23/hypnos-sjalvhypnos-meditation-mp3-download.aspx

Kanske lite Livskunskaper och klokheter så finns även denna länk:

http://www.sword.nu/page/2/coaching-hypnos-meditation-terapi-goteborg.aspx

Kära minnen………..

Idag tänker jag skriva om min gamla moster som bor i Himmelen, advice   hon bor där uppe för att ta hand om min  gamla pappa och min morbror Leif så att  de gör nått annat än att dricka öl, patient laga bilar och yra runt. Men hon bor oxå där uppe för att jag ibland ska kunna luta mig tillbaka och fundera, Vad skulle moster Gun säga om det, Hur skulle moster Gun göra.

Redan nu känner jag hur moster Gun liksom ojar sig för att jag just skriver moster Gun. Hon gillade inte det, just de orden  fick henne att känna sig gammal.  Redan som treåring har jag minnen av att hon  inte ville höra moster Gun, men av någon anledning blev det nästan som ett tvång att just säga så. 

Kan du göra så sa  Min kära moster till mig även som vuxen, samtidigt berättade hon att jag som liten då hade grinat upp mig i hela ansiktet när hon hade ställt frågan om Göra så.

För mig är det kärlek, för mig är Moster Gun kärlek.   Men också en kvinna med  skinn på näsa och en kvinna som både krävde och gav respekt. Idag känner jag att mina barn har gått miste om ett minne en upplevelse som min moster Gun. 

Det finns ingen som kan trösta så som moster Gun, ingen som kan ställa tillrätta så som just min moster.  Inte heller någon som liksom hur illa eller hur dumt man än gjorde så  var det okey så länge som man talade sanning.  För sanning det var viktigt för min moster. Sanning och rättvisa. 

Men det viktigaste av allt är och var att oavsett hur illa hur dumt eller om så världen hade trillat ihop för mig. Så hade  min  Moster Gun en förmåga att liksom hjälpa mig att ställa tillrätta.  Gråt inte Carina, det är ju inte hela världen. Kan jag fortfarande höra min moster säga till mig ibland.  Jo du, moster Gun, nu trillar allt  en liten tår på kinden, för  hujeda mig vad jag saknar dig ibland.

Det sista minnet som jag har av min moster Var den dagen min pappa dog.  Samma stund som jag skulle gå in i hans rum på sjukhuset så dog han. Jag blev  bort motad av sjuksköterskor och en doktor.  Min moster låg på samma avdelning som min far, och hon hörde från sitt rum hur jag skrek och blev arg på personalen, när de inte lät mig gå in till min pappa. 

Fast hon själv var jätte sjuk så tog det henne bara några sekunder att komma dit där jag var, med en bestämd röst säger hon till sjuksköterskorna och läkaren att hon tar över. Till mig säger hon med en barsk röst att jag ska sätta mig ner på stolen.  Läkaren frågar om henne om de ska ge mig nått lugnande.  Var på hon säger att nej, jag fixar det här.

Hon kramar mig, säger till mig för fösta gången i livet att jag ska gråta  hon som aldrig gillade tårar.  Gråt Carina, gråt, sen går vi in och säger hejdå till pappa, för han e kvar i rummet tills vi alla har sagt hej då.

Tänk i allt det hemska som är i stunden som jag beskrev,  förvandlade min gamla moster Gun, det till ett vackerhetsminne, som jag ibland ännu lutar mig tillbaka i och känner sicken tur vilken himla tur att Min Moster Gun var där just då……..

Vilken tur att jag haft så många runt mig som gett mig kärlek och acceptans.  Men känner en sorg över att mina barn inte har en Moster Gun, fast det är klart de har ju sina egna moster och fastrar… De kommer att samla sina egna minnen av most/faster minnen.

Jo du Moster Gun, Jag kan göra så och nu torkar jag tåren känner tacksamhet över att just du var en av mina änglar även om du skällde en del. Så gjorde du det när jag behövde det.  Tror inte det finns någon som kan trösta så bra som just min moster Gun…..

Lev idag just nu  skall det hängas tvätt…….. HMMM

PS  Högen från i går är nu ett minne som bor i en stor papperspåse som skall till återvinningen, långt  utanför mitt hus och mitt skrivbord…..

Bilden av mig som Påsktant hemma hos min moster.   Hade blivit skjussad av min kusin nån mil i denna utstyrsel. Jo, hmmm jag blev vuxen sent, tror jag va 18 år på denna bild.

 

Sortering, sorti sort, jo jag tränar för fullt

Starka strömmar, hospital starka drömmar. Så sjunger dom inte Kalle Baah  asså . Men just nu måste jag sjunga så för att inte falla in i korruption med mig själv och min oförmåga att sortera lägga tillrätta alla papper. 
Den hög som jag så heligt lovade mig själv inte skulle finnas igen efter förra sorteringen. Har åter igen smyginflyttat sig till mitt skrivbord. 
Hur gör man?
Vad är det man ska göra för att inte högar ska bildas?
Vad är det man sorterar?  
Vad ska sparas?
Vad ska kastas?
Är säkerligen enkla frågor som andra kontrollerar och vet om svar på.  För mig är det stora gåtor som jag inte ens lyckas hitta en enda stavelse i rätt och fel. Finns det rätt och finns det fel I sorteringar och sparningar?
Säkerligen fel i sorteringar, salve ett rätt  Lyckas jag hitta till !

SAMLA INTE PÅ HÖG!!!
Idag har jag bestämt mig för att just pappershögarna ska bli ett minne för tillfället.  Egentligen skulle jag vilja bestämma mig för att de inte ens  fick en chans att flytta in igen. Men all erfarenhet säger mig att där får jag begränsa mig till att tillfälligt få bort dom.
Ops! Nästan en Jesus grej, patient som de säger i Smala Sussie.  Ordet  som per automatik  flyttade in i meningen ovan för, är ett ord som jag  på något sätt börjar lära mig  ganska bra eller hmm, börjat att använda mig av. Ordet hittades i mig per automatik. Begränsa mig oj, oj, detta måste vara en lycklighet eller lärohetsdag, utan ens att jag snubblade till mera än i reflektionen, som genast dök upp.
Begränsa, jo sicket ord, det nästan glimmar om det känner jag.
 
Även idag blev det inte det inlägg som jag från början hade tänkt mig skriva, för egentligen hade jag tänkt mig skriva om Min kusin som jag och min dotter samt Bonusbarnbarnet åkte till igår.  Vi var bjudna på födelsekalas till min kusins lille Markus som fyllde sex år.  Varför skulle det vara så viktigt att skriva om just det.
Jo så här e det, jag och just denna kusinen har inte träffats på ca 20 år. Visst har jag försökt att ringa nån gång, men det har liksom inte varit läge att ringa just de gångerna.  Men tack vare FB och min kusins modighet, så fick jag och dottern förmånen i går att träffa kusinen och hans familj.  Just det kommer jag under lång tid bära med mig för det var så trevligt, roligt och så på ett konstigt sätt, som vanligt.  Fast det gått så lång tid som bjudit på så många olika erfarenheter mellan nu och just det förra mötet.  Så var det ett möte som kändes som vi träffats mera hela tiden. Hans fru kändes som jag hade träffats alltid som vi redan kände varandra.  Och ändå var det så att det var första gången jag träffade henne igår.

Nej, eller oj det blev lite som jag tänkt mig ändå, Fick liksom plats med kusinen i inlägget.
Lev idag, Just nu!
Hmmm Just nu, ska jag ju sortera pappershögarna.  Hm, Jag ska bara först, Nej Nej nej jag skaaaa”!!!! Sortera just nu eller i alla fall börja. HM redan här känner jag hur stressad hur liksom stressen flyttar in i varje ord.  Jag vill liksom inte sluta skriva för då är det ju liksom dags att hmm SORTERA …….
Lev idag va det ja……..

Prioriterings organisationer ska bli till

jag ska lära mig mera. Har fått hem skickat  ett kompendium som skall lära mig att verkligen förändra det som skall förändras. Så att förändringen  sedan kommer att vara en automatiserad  vardagsgörande i mig.  Har ännu bara  läst fram till sidan 53  men ser redan hur detta skall göra mig till någon som har mera koll. Tänka sig att jag  som är så många år redan äntligen skall få lära mig ordens innebörd i  sånt som  prioritera.  Ännu är det nästan som ett skälls ord i mig. Det är i alla fall ett ord i mig som inte är ett ryggradsord.  Det är inte ett ord i innebörden som jag liksom har koll på fullt ut. 

Just nu har jag bara bokstävernas ordningsföljd i odet och  på pappret ser de mera ut som ett trollkonst. Prioritera, capsule sortera system, treat   sortering av post, generic mappar och ordning och reda. Tänk vilka färdigheter som finns vissa har lättare för vissa saknar förmågan och måste träna in det så att det sedan blir färdigheter. Det ska bli så spännande att verkligen lära mig.  För allt som oftast så fastnar jag liksom i förstadierna  i att lägga mig till med färdigheter.

För jag gör det som måste göras i början i absurdum, liksom  själva sorteringsapparaturerna blir liksom aldrig klara utan  förfinas hela tiden så att det sedan blir  oklara projekt som aldrig blir klara.  Prioritera organisera jo nu ska jag  vidmakthålla det nya som ska till.  Min underbarhets vän som alltid har ett hjärta på det rätta stället ska nu hjälpa mig att få ordning på kaosen som  allt som oftast håller på att bli till i mig. 

Att våga bli vuxen ……….. jag tror det är det som sker.

ibland grusas förväntningar, sovaldi illusioner och uppfattningar om människor.  För vissa av oss lite oftare än för andra. Godtrogenhet, naivitet, ärlighet, att alltid tro gott om människor och att alltid ha en förmåga att glömma och förlåta är en förmåga som är på gott och ont. Allt har i och för sig två sidor, Å ena sidan så men och andra sidan så.  Gott har ont ont har gott.  Jag är en av de som är lite mera blåögda, naiva godtrogna som alltid tror att människor har goda avsikter. Alltid tills det blir dumhet.  Dessutom har jag en förmåga att glömma fort förlåta.  Förlåta och tro på att det är ärligt menat och helt utan vinst. 

Men se tänk att jag tror att jag just i stunden håller på att bli vuxen. Tänk att naiviteten, godtrogenheten och förlåtelsehet och glömska just i denna situationen har förlorat greppet om mig. Egentligen gjorde det det redan förra sommaren men nu så är det som artikeln som jag läste i går liksom satt en punkt och prick med fet stil i livet.

Under många år har jag känt en liten pojke. En liten pojke som jag gett alla gode egenskaper man kan ha. Jag har känt största empati i situationen känt tacksamhet över att jag  i bland kunna hjälpa stött den lille lille pojken.  Under en ganska lång period i mitt liv var han spårlöst försvunnen.  Jag hade i tanken  begravt honom och gett honom fina minnen av skratt förtroligheter vi delat med varandra.  Han har haft föräldrar men dessa har varit  mera förtrogna i att leva sina liv i missbruk.  När lillpojken valt att missbruka med sin moder i alla fall så har han holt sig borta då har han ju liksom ändå haft en mamma. om än bara att dela spruta med så har det nog i hans värld ändå varit en mamma. 

Men i alla fall efter en lång tystnad fanns han bara där en gång för länge sedan ett meddelande på FB om att han tagit hand om sig skaffat fru och barn. Lyckan i mig går inte att beskriva  just i den stunden och lyckan av att få ta del av familjen var  och är ännu i dag en obeskrivlig lycka.  För även om han gett sig av till världar där jag inte ens i tanken skulle vilja vara så är ändå  hans lilla familjen en  del av min  familj. Dessutom är det inte längre hans familj. För den rätten har han försakat slått sönder.   Den lilla pojk som jag tagit till mig i mitt liv som en kantstött liten sparv. Har idag gett mig insikter i att det är en pojke som bara funnits i fantasin. Liksom Kalles Emma i klätterträdet.  Fast  pojken jag trodde mig känna vara mera  som föräldra barn relation som han vart en av mina barn.

I dagarna nu läste jag tidningen. Tillsammans med alla orden där och bilder jag sett på FB så inser jag att den lilla lilla pojke som jag inbillat mig funnit inte ens får plats i en fantasi.  

För alla orden i tidningen ger mig en beskrivning av en 25 årig man som jag i och för sig redan innan visste att han var kapabel att misshandla kvinnor.  Men innan tidningen så försökte jag febrilt hitta förklaringar och försvar till att han har inte haft det så lätt, han vet inget annat med mera.  Tidningen och  andra historiska minnen har gett mig en djupare insikt, i att alla har inte goda avsikter.  Människor kan göra vad som helst i att förställa sig.

Killen som jag trodde var en liten, liten kille är egentligen en förklädd Misshandlare som inte skyr några som helst medel för att förnedra andra människor. 

Visst det gör ont att min uppfattning och illusion inte ens varit i närheten av sanningen, för just de händelser han gjort säger mig att inte inte under några omständigheter är det någon som jag över huvud taget känner något för.

_MG_0004

Bara avsky, ilska. Denna man är egentligen en råbarkad illa sinnad okänslig  kvinnomisshandlare.  Vem vet om han inte får hjälp eller på något sätt  blir stoppad så kanske till och med om några år även kommer att sluta som mördare.  

Samma visa denna gång detta år!!! Just sånt här e det som behövs :)

 

Welcome to join the ADHD Awareness Week Sweden 2011!
Almost everybody knows someone with ADHD.Loads of people love, view like or admire a person with ADHD.
This year again we are emphasizing strong points and possibilities.
Thank you all for showing support last year by joining the event and/or the group of 2010 .Please join this year again by a positive click on this invitation.It is a new year and a new event.
ADHD Awereness Week is such a great thing because everybody can join!
So, rx let´s say it is an ”All inclusive” event. – But for free …and you don´t even have to go anywhere!
We are all looking forward to this year´s activities.
and we will keep you posted! just getting ready for it.

Under en vecka varje år, visar vi landet runt genom små och stora aktiviteter att det finns goda möjligheter för människor med ADHD att leva ett bra liv.

Vi vill särskilt lyfta fram och uppmärksamma de starka sidorna och de goda mänskliga egenskaperna. Denna hemsida är under utveckling med löpande uppdateringar, så fortsätt komma tillbaka ofta.

Nästa ADHD Awareness Week 2011 – går av stapeln den 16-22 oktober.

Dela med dig via Facebook!Dela med dig via Facebook

Under gamla broar flyter det nytt vatten.

De gamla broarna men alltid ett ständigt nytt flytande vatten. Så blev mina tankar idag när jag tog till steg för att tänka.  Så mycket nytt vatten, drug som flyter under alla de gamla broar.  Ramlade tillbaka i tiden, sovaldi jag var 9 år  för nån timma sen.  Tänkte på alla broar som var då. Tänkte på hur vi alla  säkerligen hade drömmar som små, sovaldi alla drömmar vi skapar under vår uppväxt. Tanken blev så stor där ute i steget.  Mötte en familj som var på väg någonstans, där  jag gick. En mamma med tre små barn, familjen kommer från någon annanstans. När vi sagt hej, då jag åter var på väg igen flyttade det in tankar. Om dessa barns drömmar, vilka broar som de ville gå. Ville de växa upp här, eller hade redan, drömmar om att komma tillbaka till sitt hemland flyttat in hos dem ? Hade de här tre barnen drömmar om att i vår lilla by få svenska kamrater i skolan.  Eller drömde de om att deras pappa kom tillbaka från landet ingenstans.  Kanske fanns där en tanke om att deras farmor, mormor ännu var kvar,  i landet som har deras dofter som bekanter.  Kanske kan doften av spiskummin  locka tillbaka dom till en morgon när de förstod språket. 

Efter en stund var tanken hos mig själv när jag en morgon tillsammans med min kusin var i stallet där hästarna va. En kort stund  blev det minnen om att jag som barn cyklade för en lång backe sent en kväll. Mörker och skog som skrämde mig. Vid vår väg fram till huset  fanns ett träd där jag kunde skymta ett  öga, det var jag fruktansvärt rädd för.

Därefter flyttades mina tankar tillbaka i tiden till familjen, som jag nyss gått förbi. Då slogs jag av tanken att de små barnen säkerligen hade mer skrämmande vatten under sina broar. Där hade det säkerligen  flutit vatten som jag inte ens kommer i närheten av, i former av skrämsel och mörker.  Tanken som från början varit en  mjuk och fin tanke fylldes av allt annat än stall, spiskummin och salta stänk.  Inte ens rutten tång lyckades ta bort stanken som jag förlorade tanken i.  Bestämde mig för att i övermorgon när jag igen kommer möta familjen  som alltid är på väg någons stans. Då ska jag ännu mera  le, säga ett ännu säkrare och varmare hej. Jag vill  att de små  barnen ska få ett varmt härligt vatten att flyta under någon av deras broar.  Vem vet, kanske,  kanske kan det ta bort något av nått hemskt minne som seglar förbi hos dem.  Eller i alla fall så får de en stund  av ett  vänligt leende, när de är  på väg till deras någon annanstans.

Oj hur blev det idag bara en massa tankar från steg av min morgon.  Så det kan bli nu behöver jag ta hand om dagen för i kväll ska jag arbeta igen. Även där kommer det flyta vatten under broar, och där har det även flutit massvis med historiska vatten redan innan. 

Idag ska jag fortsätta just i denna tanke, ha det  i mitt medvetande,  att jag är och kommer att vara en del av det vatten som flyter under andras broar.  De människor jag möter idag,  jag kommer att vara en del av det vatten.  Då vill jag att de ska minnas det fina friska vatten som jag kan vara.  Jag ska vara en del av  andra broars klara, glimmande vatten. Det säger mig att jag  ska göra mitt bästa för att vara den som jag är ämnad att vara.  Det säger mig att jag får låta mitt ljus och mina fina sidor visa sig.

Hela Havet

hela havet stormar säkerligen, sick men, remedy här är det regnet och träden som låter.  Pippi sa i någon av långfilmerna, att det är ju tur att vi har nått väder alls. Jo, det är tur att vi har väder.  Som alltid finns det inga dåliga väder utan här handlar det om kläder.  Själv tog maken fram ett av sina  oändligt fula regnkläder till mig, så jag skulle slippa bli blöt när jag och vovven skulle promenera. Televerksfärgade regnkläder med jacka och byxor.  Fulheten, jo, färgen är verkligen inte fin.

Själva kläderna i sig gav mig små minnes bilder om hur det var när jag var liten.  Men oxå om hur det  var när min son var mindre en så där tre fyra år. Galonisar och min son var nog inte de bästa vänner och idag kom jag på varför.    För även om jag var torr från regnet, så blev ändå mina kläder fuktiga.  När jag till sist kom hem igen efter promenaden så till och med frös jag, av kylan som blev av fukten i mina kläder.  Dessutom gnisslade och lät det när jag gick.  Ett stilla tack till min hörapparat blev det när jag stängde av den, för det riktigt skar i kroppen på mig då det  hela tiden  gnisslade och prasslade  av varje rörelse.    Nu var inte tanken att skriva om det negativa men det blev så.

Ville egentligen skriva om  att det faktiskt var ganska mysigt  då jag stängt av min hörapparat. Att  gå där i alla vindar med regn som smattrade och ven runt mig.  När jag sedan mötte en tjej med ett par korta byxor och nylonstrumpor  kort jacka, så blev jag fulla av vackra tacksamhets tankar till att jag är mera trygg.

Trygg, mera lugn, mera modig och mera oberörd om någon skulle råka se mig, i det brandgula regnställ jag idag hade. För det måste vart obehagligt att trippa runt i kortbyxor och sura tygskor i denna storm.  Regnet som jag i tanken  nästan  kunde ana hur det lyckades krypa in under skinnet på flickstackarn.   Så här i efterhand, så, jo, hon kommer bli vuxen, hon kommer en dag att förstå fördelarna med att ha kläder efter väder.  Kanske  är hon lite mera eftertänksam än mig,  för då slipper hon gå runt med den brandgula stilen, utan  inhandlar något som är mindre utstickande och snyggt.  Men som Karlsson säger det är en värdslig sak. Regnkläder -07

Utan Google stannar världen

Idag slogs jag av min egna förmåga, medicine blev förundrad och växte lite i skorna.  Visst är det fortfarande så att jag ännu  missar och gör fel. Vad vore livet utan det?

Men de gånger jag missar ett möte är mera få, diagnosis de inbokade mötena som jag faktiskt kommer till är flera idag än de som missas.  Nu är det ju så att det mera idag och de år som jag faktiskt vetat om att jag har Diagnosen ADHD, Faktiskt kommit i tid och inte missar möten.  Då innan var det inte så himla vanligt att jag kom ihåg inbokningar.  Utan då var det mera en regel att jag av tre möten med sjukvård, skola mm missade två, av de inbokningar som skulle varit.  

Här hittar jag till en av anledningarna till  viktigheter att bli medveten och få reda på sitt funktionshinder.  För utan min diagnos skulle jag aldrig äta  min medicin. Utan min medicin sover jag större delen av min lediga tid.  Då jag inte sover är jag hela tiden tvungen att ha tusen projekt i ett, för att orka vara vaken.  Vilket var en av  orsakerna till att jag var fullt uppe i projekt och glömde av de inbokade tandläkarbesöket.

Men Diagnosen har även för med sig att jag fått en större kunskap om mig själv, fått mera insikter blivit mera medveten.  Jag har även lärt mig av andra som har samma svårigheter. Fått tips och idéer från litteratur och i olika andra sammanhang.  

Framför allt tror jag att min stora förlåtelse emot mig själv, är en del i processen.  För idag är det inte så himla viktigt  och idag har jag en större förståelse om jag skulle missa. Dessutom är jag av den uppfattningen att om jag nu inte  fixar det så som jag  borde, så får jag hitta strategier eller  tänka  på vad jag kan göra i stället.   Att göra i stället är viktigt för mig, möten inbokningar passa tider mmm är för mig “Google is your freind”. Utan Google så stannar världen, eller nej det var att ta i.

Men utan Google stannar min värld, för vad skulle jag  gjort utan???? Herre min skapare  Google påminner mig om tvätten i maskinen, google  skicka sms om drick vatten,  när jag ska förbereda mig till jobb,  när jag måste åka, mm mm.  Fast det är klart det är jag som får lägga ut alla uppgifter till Google,  utan medicinen så hade dessa inte blivit, inte heller hade jag hittat till förlåtelse och hjälp tankar så egentligen ligger tacksamheten till min diagnos, till min egna förmåga att läsa kartan som i över 40 år varit en gåta.

Tacksamheten blir då igen till mig själv

Tack för att jag är så vetgirig och vägra acceptera nederlag, tack till min  förmåga att hitta till lösningar, i stället för att luta mig tillbaka och säga att nej det kan jag inte för jag har ADHD. För egentligen så finns det nog inte något som jag inte kan,  men vissa saker behöver jag  lite mera stöd i.

Google är just ett sådant stöd.   Google is my freind, Utan google stannar min värld eller min förmåga att lyckas i inbokningar  och  till och med en sådan enkel sak som att dricka vatten…..