Min Gamla farmor …………..

Då är det den sista dagen för jul i år i morgon går vi till jobb igen. Även jag. Låt dom aldrig få se dig skaka skriker thåström. Inte mycket jul över de orden, stomach men det är ord som talar till mig. Takterna är intensiva, site om några veckor är det nya ord som kommer att prata, nya takter som kommer att kännas då vi ska beväpna oss med vingar. 

Det var inte en tanke att skriva om herr thåström, utan jag skulle skriva om min jul och min även i år gamla farmor.  Hon som serverade morot-saft som farfar drack upp när hon gick ur köket.  Det var inte bara morot-saft som farmor försåg mig med. Min farmor har varit en mest underbara farmor  man kan ha, trots morot-saft och annat nyttigt som hon  envist  ville att jag skulle dricka. Jag var klen i maten sa farmor alltid.  Själv kan jag känna att jag  hade haft nytta av att vara klen i maten nu, för det hade gett mina kläder en bättre passform.  Inte heller det här var tanken att jag skulle skriva om. 

Känns som jag närmar mig ämnet som katten gör till en het gröt.  För det jag tänker skriva om är känsligt och det gör förbannat ont! Om jag ska vara riktigt ärlig.  Just nu känner jag att jag sväljer och sväljer för att inte  skrika rätt ut.  Orden som bor inom mig gör ont men tankarna  omkring gör ännu mera ont.

För även om det bor en massa tacksamheter inom mig, så bor det även skam och så många tårar som ligger där och gömmer sig.  Julen i år även den innehöll min älskade gamla farmor. Hon som alltid luktar spännande tvål från Spanien. Spanien var min  farmors paradis och  varje gång hon kom hem så hade hon med sig dofter och  presenter. Oftast var det kråkguld och krimskrams,  men oxå  dofter av tvålar, olika kryddor och färska lagerblad mm.  I förrgår satt hon vid bordet och intog sillen. Tyvärr har farmors kärlek till mat  sakta domnat bort, för  hon orkade bara sill, omelett på julafton.  Kaffe och sherry som avslutning blev det och då skymtade  min farmor fram igen  hon satt där och kände sig som en fin gammal dam.  Jag  själv vill ju hävda att hon faktiskt är en fin gammal dam. Då i förrgår kände hon det själv och då tillsammans med sin punchkopp som då var fylld med sherry.  Just punchkopparna är något som jag en gång för länge sedan fick av min farmor. Kopparna kommer från hennes mamma. Jag brukar bjuda farmor på sherry eller punch i just de koppar, när hon är här på julen.

Men i år var det inte lika trevligt att bjuda hit henne. Det gjorde mera ont, än vad det fyllde mig med kärlek.  Min farmor har blivit gammal, och med åldern har det flyttat in åkommor som gör ont.  Min lilla söta farmor har blivit någon som ingen av oss  känner igen, och hon vet idag inte vilka vi är. Mig vet hon vem jag är, men vilka barn som var här och vem mannen var som satt där vid bordet i kostym, det hade hon inte en aning om. Barnen var mina, mannen med kostym var min make.  Idag just nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 12. Min lilla underbara farmor är idag just nu på ett sjukhus, ligger och väntar på att bli opererad. Man sa till mig att hon är förvirrad och inte går att prata med henne.   Min lilla lilla farmor har ramlat. Ska opereras,  fraktur i höften. Jag må vara egoistisk i min tanke men min första tanke som flyttade in blev: å vilken tur att hon orkade komma hit och fira jul i år. Viken tur att vi  hade köpt sherry i år med. Vilken tur att vi har det i minnet nu. Att jag får ha det i minnet att min farmor satt här och kände sig som en fin dam av att få lite sherry i sin lilla punch kopp. Även om det kanske inte  finns i minnet hos henne nu så vet jag. Att min lilla älskade farmor satt här och kände sig som fina damen bara för två dagar sedan. Inom mig känner jag just nu att det kanske var sista gången som jag fick förmånen att få min farmor till just fina damenkänslan.

Det första jag sa till min make igår kväll när vi fick veta var att: Jag är så tacksam över att vi hade farmor hos oss på Julafton.  Jag är så  tacksam över att jag i går morse åkte upp med varmrätten som var över sen julafton till henne i går  vilket gjorde att hon kunde äta de små varma igår.  När jag var där igår med Janson och allt det andra, sa jag till henne att jag får komma med  efterrätten på annandagen.  Så hon får komplettheten från aftonen då hon bara orkade sillen.  Men efterrätten får jag byta ut till massvis med choklad och godisar.

Snickers är farmors favorit och  choklad glass så det ska jag ta med mig till henne idag om jag nu får komma dit.  

Jag hoppas att min farmor klara av operationen men, jag vet att det är även det av rent egoism. För min farmor har egentligen slutat att leva då den dagen min far valde att flyga upp till himlen.  Men jag har fått förmånen att ha henne kvar i 8 år. 

Thåström 012

Min lilla farmor…………..


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook