9 feb i Borås kommer jag att prata om alla tillgångar som bor inom oss alla :)

idag har förmiddagen gått åt till att förbereda, prescription   Den 9 februari kommer jag att prata om tillgångar i Borås.  Har suttit och spånat om hur jag ska lägga upp det. Nu tänker jag att jag har grunden klar.  Tillgångar är det vi måste vara i.

Det ska bli spännande och roligt att åka dit igen.  För två år sedan var jag där under psykiatrins dag tror jag det var.  Denna gång är det chefer som ska lyssna, efter mig kommer Pelle Sandstrak kommer därefter att ta över.

Känns skönt att jag  förberett det jag kan och att jag  är ute i god tid. Nu gäller det bara att låta det vara som det är. Så jag inte  hamnar i att förbättra och förbättra i absurdum är ju lite jag i ett nötskal.  Men jag ska hålla mig i kragen som jag inte har och låta  tankarna vila i några dagar.

Känns mest bra att jag är ute i god tid det är ju en ovanlig förekommande bra vana som jag håller på att skaffa mig.   Redan klockan nio ska jag börja prata  i Borås den 9 feb.  Funderar på boende så jag slipper gå upp mitt i natten.  Det är något som jag ska tänka på en dag eller två Ler

Hjärnkoll_logo_med_ny_payoff_röd_vit text_ENDAST för SM

Lev idag just nu

En visualisering borde kanske till

Men så långt ska vi inte gå……

En timma kvar innan jag ska till jobbet vanligtvis brukar jag bara sitta och vänta den tiden men nu tänker jag träna mig i att  göra nått den sista timman. Kanske blir väntan inte så lång. Ett bra sätt att träna mig i detta just vara att sitta här och skriva.  Det är  lite säkerhetsbeteende i situationen i och med det att jag har koll på klockan i hörnet.  Redan nu under dessa få rader har jag kontrollerat klockan så att jag inte kollat fel.

Idag blir det Frölunda Skellefteå som ska slåss om hedern.  Hockey brukar brusa upp varma känslor i mig.  Men ska ta mig i kragen idag då jag inte bara är där av eget intresse utan i arbetstider. Då vill det ju till att man visar upp en mera professionell sida. Frågan är ju då vad är professionellt?  Finns det någon som klarar av en hockey match utan att bli engagerad?  Det är klart skulle jag kolla en match med HV71 och Färjestad då hade det vart enklare men enkelt lär det inte bli idag för hjärtat är ju liksom med och då i Frölunda.  Hur va det han sjung nu. Är bra mycket bättre men bra lär det aldrig bli. Huvudsaken är kanske att jag redan nu haft det i tankarna. Och konstigt hade väl varit att vara samlad och sval i hockey-sammanhang.

Reflektion.

Jag har fått en ny start av morgondampen  men av ett lugnare slag. Idag var maken tvungen att gå upp lite extra tidigt, order det gjorde att jag vaknade tidigt. Redan kvart över sex stod jag och skummade min mjölk till mitt kaffe. Halv sju satt jag och åt frukost, tillsammans med de minsta barnen som faktiskt är stora idag.  På morgonpromenaden med hunden så ramlade det in en massa tacksamhetstankar, reflektions tid av åren som gått.  Hur det var förr, hur morgonen förr kunde vara.

Då för några år sedan, när det var mera yrt här hemma. När explosionen mera var en vana än ovana.  Idag är explosioner mera ovanliga inom dessa väggar. Förr la jag skulden på mig, dåligheter i mig, gjorde att jag tog på mig skulden om  krigshärden som var här hemma. Skuld är aldrig bra. Men skuld är något som vi som har  till och o-tillgångar inom NPF ofta känner. Tror inte det är så att alla lägger skuld på oss men, vi är ofta i situationer där vi är en del i det som sker som är mindre bra. Ofta eller i alla fall ibland är det så att vi får stå med hundhuvudet om att det är vårt fel.

Även  misstänker jag att vissa av oss är mera känsliga och tar åt oss skuld och skam som egentligen inte är vår. Känsligheten, dålig självkänsla  och historiska episoder gör att vi liksom suger i oss dåliga vibbar och vi villigt tar på oss “ Mitt – fel – känslor “. Även då vi inte ska göra det när det inte handlar om oss. 

Åter till det jag tänkt skriva om idag som liksom även idag  kom på villovägar.  Explosionerna som idag är mera ovanliga i vår familj.  Hur blev dom ovanliga? Vad är det som vi förändrat här hemma för att vara utan  Explosioner.

Inser att det är många olika saker som gjort att krigen inte är lika många i dag.

  • Jag har blivit äldre, allt är inte lika viktigt.
  • Jag vet om att jag har ADHD.
  • Jag har mera självinsikt.
  • Äter medicin och är mindre krävande av mig själv i min roll som mamma.
  • Barnen har blivit större, även de har mera insikter, de har lärt sig att ta ansvar fått rutiner som mera automatiserats.
  • Vi har alla fått insikter och vet konsekvenserna om vad och varför.
  • Rutiner har blivit vanor som är bra för oss.
  • Jag tror att vår familj har blivit äldre, fått in mera självinsikt i hur vi vill att det ska vara. 
  • Men inte att för glömma så är ju självklart vår medicin en del i det som är bra. Den gör ju att vissa av oss saktar in och blir mera i takt med livet själv.

Idag  gick jag och vovven i mina vilande tankar om tacksamhet. Egentligen är det kanske självklarheter för vanliga människor utan våra små egenheter. Men för mig blev det stort.

Vår familj har saktat in, fått rutiner. Självklart hörs och syns vi, men inte lika mycket idag i våra svårigheter. Utan idag är vi mera en familj som bor i sina tillgångar, det är allt som oftast som vi bor i våra tillgångar idag.  Känner att vi liksom låtit o-tillgångarna bli synliga, gjort dom till våra tillgångar. Provat på att lära oss att leva vårt liv. Istället för att leva ett liv som andra människor förväntar sig att vi ska leva.  Just det sista här, i  just det, bor det tacksamhet, vi är liksom de människor som vi  är ämnade att vara och just det gör oss vackra!

Tack, för denna klokhetsmorgon, när jag fick vandra i varma kärlekstankar tillsammans med mig själv och vår lilla Vovve. Så flyttade det in värme där ute i alla minus grader.

Andra kanske tänker att men hallå, det är ju så självklart vad har ni åstadkommit? En lugn morgon?  För oss har det inte varit nått självklart innan. Men idag är vi en familj som tillsammans kan sitta och äta frukost i lugn och ro. Sitta tillsammans och små prata om ditt och datt utan att vi kryper ner i skyttegravar. Inga bomber som skjuts, utan en trevlighets stund, så att dagen blir bra.

Foto0180

Snart kommer vi återigen kunna beskåda de små vackra vitsipporna som bjuder på vår,värme, och fågelkvitterier.

Lev idag, imorgon är till för att levas i morgon!!!!!

Talboks-och punktskriftsbiblioteket gjorde dagen gyllenfärgad.

talbok och punktskriftsbiblioteket.  Idag fick jag ett spännande mail ifrån just det företag.  Där stod det att någon  har talat in min bok som talbok.  Gissa om det skuttade till inom mig när jag läste. Blev yr i skallen av att tänka tanken, buy cialis att någon där ute i vårt avlånga land har tagit sig tid att få talboksbiblioteket att göra en tal bok av min bok.

Hela dagen har jag vilat mig i tacksamhetstankar och blir alldeles varm i kroppen av tanken på denna vänliga själ. 

Kanske är det en händelse som andra tänker att ja och varför så glad. Eller kanske tänker någon  ja men va då spelar roll.

Men för mig är händelsen stor. Varför? Jo, seek för att jag själv är handikappad i just läs och skrivsituationer.  I och för sig så har jag ju sedan länge haft förmånen, att ha  olika program så gör mig o-handikappad.  Men en talbok, då är det minsann på riktigt! Inte en så att jag bett någon göra det, och inte är det så att jag tjänar en massa pengar på det.

Men hela grejen.  Är stor någon har tyckt att min bok är så viktig, att denna någon sett eller hört sig för. Om den kan bli inläst av tal-bok och punktskriftsbiblioteket.  För mig är det stort  till och med vackert. Nu kan även människor som är som jag själv, läsa  eller i alla fall lyssna till boken. Någon kan ha den i bilen och lyssna eller på datorn. Jag blir  tårögd av tanken.

Vill någon läsa eller lyssna på min bok så går det att göra  genom att kontakta www.tpb.se Men jag tror det är så att du måste ha någon form av handling som visar på din funktionsnedsättning.  Tänk att människor  som är som mig,  vi som ibland inte orkar eller  har ro i kroppen, vi kan ha den i lurar i öronen och istället lyssna på min bok som heter “Jag föredrar att kalla mig impulsiv”. köper du den från denna sida så får du ett signerat ex. Men självklart finns den även på liten upplaga som vanligt.

Snart kommer det

Inom kort kommer jag starta upp en webbutik. Där det kommer att vara särskilt utvalda böcker kommer att säljas.  Böckerna som jag kommer att sälja är böcker som jag läst och känner att jag själv kan rekommendera.  Självklart kommer du kunna köpa min egna bok i butiken.  Det kommer självklart handla om ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. NPF och närliggande områden.

Visst blev det en fin layout på min blogg, ed Den som jag ska tacka är min Äldsta son.

Tack för allt arbete du lagt ner  tack!

Oskrivna lagar och regler kan vara svårt för många…….

Har hittat 10 oskrivna regler i en bok som är skriven av Nancy J Patrick. Boken heter Leva med asperger, decease det är en praktisk  Guide för tonåringar och vuxna.

De tio oskrivna reglerna ger mig en större förståelse för människor med asperger.  Ger mig insikter om hur vissa stunder kan undvikas. Reglerna visar på storheterna i att undvika bråk.  Efter som boken är skriven till människor som har olika till och O-tillgångar inom autismspektrat så är det regler de kan ta till sig, stuff   i olika sociala sammanhang.

Enkla levnads regler.

  • 1. Regler är inte absoluta. Utan de är beroende på situation och av individen.
  • 2. I det stora perspektivet är allt inte lika viktigt.
  • 3. Alla människor gör fel. Det behöver inte förstöra din dag.
  • 4. Att vara ärlig är en helt annan sak än att vara diplomatisk
  • 5. Att vara artig är lämpligt i alla situationer.
  • 6. Alla som är trevliga mot en är nödvändigtvis inte ens kompisar.
  • 7. Människor beter sig annorlunda privat än de gör offentligt.
  • 8. Lär dig att förstå när du får människor att tappa intresset.
  • 9. “Att passa in” handlar ofta om att se ut  och låta som att  man passar in.
  • 10. Människor  har ansvar för sitt eget beteende.

Vissa av reglerna är svårigheter jag själv ibland brottas med. Regel nummer  6 är en regel som jag borde träna på allt som oftast. Skrivas med stora bokstäver och den borde glimma förbi mig när jag är i sådana situationer.  Till och med så att kanske den borde omskrivas i regel nummer ett, men då borde regel nummer 1 skrivas så att det blir mera absolut. Ändå har jag inte asperger utan ADHD. Regel nummer 4 även den en regel som jag  enligt vissa borde träna mig i allt som ofta.  till viss del kan jag hålla med. Men jag tänker även att diplomatiska människor utan ärlighetsnormen borde träna lite mera på att vara mera ärliga så att jag mindre  ofta slipper gissa mig till.

Man säger ofta att människor med ADHD uppfinner hjulet igen. Min son frångår denna företeelse, för han uppfinner inte hjulet en gång till. Han ser till att använda det hjul som finns, men, på många olika sätt. Som vanliga människor,  utan våra tillgångar, inte ens hade haft tanken på att använda det till.

Facebook lär ju även de ha en massa oskrivna osynlighetslagar, som vi bara förväntas att kunna. Lisa har en del tips där

Istället för den som någon stal

image

I have a dream, sa någon.

Jag säger istället, cure I have a friend som jag saknar enormt mycket.

Jag har en vän. En sådan där vän som man upplevt fasansfulla saker tillsammans med. Men man löste det tillsammans på det för stundens bästa sätt. Ibland tänker jag på denna vän och blir varm i mina tankar. Just nu är min vän inte så bra hon mår dåligt. Jag vet inte riktigt vad som är felet eller hur jag ska tackla situationen. Det jag vet är att den dagen vi träffas och pratar om det. Så spelar mitt ev fel och o-fel-tacklande ingen roll. Min vän är förstående, here klok, och alltid helt kärleksfull.  Så hur man än gör ser min vän godhet i det som hänt. Tankar som Men just då kunde du inte bättre, just då  gjorde du det bästa du kunde.  Det är även så att Min vän är världens bästa på att säga förlåt. 

En gång för länge sedan så hände det sig att vi blev arga på varandra och vi skiljdes som ovänner. Dålig kommunikation var grunden till missförståndet. Det gick några träffar där vi knappt pratade med varandra. Eftersom vi träffades i andra sammanhang än bara vänskapssammanhang så var vi liksom tvungna att uppföra oss korrekt. 

Ett magiskt ögonblick skapades i ett sådan sammanhang. Jag var inte grunden till det magiska, utan min Mentalt nära vän var magiken i stunden. Då orden som flöt ut var: Carina, hur länge ska vi gå runt och bete oss som främlingar, jag saknar dig som vän. Ska vi inte förlåta och gå vidare.  Magiskt vacker är just den stunden för mig, vi kramade om varandra, även jag bad min vän om ursäkt.

Idag är det lång tid sen incidenten, Idag är min vän sjuk och jag vet inte riktigt hur sjuk, vad som är sjukdomen, vad som händer. Ibland hör jag av mig utan att tänka på att men gud tänk om jag stör och ibland kommer jag på att min vän kanske vill vara ifred.

Samtidigt som jag vet att när jag vart sjuk och velat vara ensam, är ensamhetsviljan en  vilja som inte skall tillgodoses när jag varit nere.  Just det som jag drabbats av är illasinnat i ensamhet. Depression är inte en sjukdom som blir friskt i ensamheter. Utan just de stunderna ska man inte lyssna på mina önskemål om just ensamhet.

Men vad  som  hänt eller vad min vän drabbats av, har jag inte en aning om.  Jag är bara så rädd för att det är just depression, och att jag inte hör av mig tillräckligt.  

Jag hoppas att min vän Läser just det här inlägget, för jag misstänker att min vän då vet vem Han/hon är. Då läser och ser min vän min rädsla av att göra fel hur jag än vrider mig. 

Jag tänker på dig, vill dela tankar, få möjligheten att vara din vän, ge dig den vänskap, jag alltid känt i din närhet.

Krya på dig/ Din vän Carina.

Gul 123 säljer bluffen till 118 100 som gladeligen köper och säljer bluffen vidare

Idag har det varit en dag i migräntecken. Det var längesedan jag hade ett sådant anfall som jag haft idag.  Inte  är det så att det är över, buy det är mera inne i fasen antingen blir det mera, here eller så klingar det av. Tyvärr fasar jag för att det är  den  första fasen som kommer att visa sig igen,men så är det alltid. 

Dagen har ju mest gått åt till att sova, stå och pilla lite med min dator när det började bli hanterbart.

Fick idag ett konstigt samtal från ett företag som kallade sig 118 100. De ville prata med den som stod för företaget IFR Malix Impulsiva Framtids Resurser.  Jag svarade att jo det var jag så ni har kommit rätt. Efter det så fortsatte herr försäljare att börja prata om ett bluff-företag som heter nått Gul 123 och att de nu tagit över kundkontakterna från detta så att detta företag inte ska lura småföretagare igen.  Upplevde situationen märklig. Inte är det så som man säljer sig till kunder? Eller är det så man gör?

Det som blev ännu märkligare var att jag till sist upplevde hela situationen som hotfull. Då han  nästan lovade mig ett par år till av lurendrejeri av det gula bluff-företaget. När jag tackade nej för tredje kanske fjärde gången flyttade det in en obehaglig känsla inom mig.

Är vi så oskyddade i detta land att vi inte ens kan säga upp avtal. Jag gjorde detta för några år sedan då jag ringde till gul 123 och sa att okey jag betalar dessa år men sedan vill jag inte att ni hör av er igen till mig, tack och hej.  Just då fick jag till mig att perioden ut var tillräckligt och han antecknade att jag inte var intresserad av det senare. Men försäljaren idag skrattade lätt när jag nämnde det för honom och han sa att du har gått på en bluff och genom att inte köpa tjänsten av mig på 2995 eller om det var 2095 så gick jag på bluffen en gång till. ‘

Ska vi behöva köpa oss bluff-friheter? Nej, hoppas verkligen att flera gör som jag gjorde idag för det kändes verkligen inte okey i det samtalet.  Ska igen ingå i Nix känner jag så jag slipper alla dessa försäljare.

118 100 Jag trodde det var ett seriöst företag men där bedrog jag mig. Tummen ned

 

Lev idag just nu……..

Vila i tacksamhet

Lyckan kommer inte av att vi får någonting som vi inte har utan av att vi uppskattar och gläds åt det vi redan har.