I have a dream, sa någon.

Jag säger istället, cure I have a friend som jag saknar enormt mycket.

Jag har en vän. En sådan där vän som man upplevt fasansfulla saker tillsammans med. Men man löste det tillsammans på det för stundens bästa sätt. Ibland tänker jag på denna vän och blir varm i mina tankar. Just nu är min vän inte så bra hon mår dåligt. Jag vet inte riktigt vad som är felet eller hur jag ska tackla situationen. Det jag vet är att den dagen vi träffas och pratar om det. Så spelar mitt ev fel och o-fel-tacklande ingen roll. Min vän är förstående, here klok, och alltid helt kärleksfull.  Så hur man än gör ser min vän godhet i det som hänt. Tankar som Men just då kunde du inte bättre, just då  gjorde du det bästa du kunde.  Det är även så att Min vän är världens bästa på att säga förlåt. 

En gång för länge sedan så hände det sig att vi blev arga på varandra och vi skiljdes som ovänner. Dålig kommunikation var grunden till missförståndet. Det gick några träffar där vi knappt pratade med varandra. Eftersom vi träffades i andra sammanhang än bara vänskapssammanhang så var vi liksom tvungna att uppföra oss korrekt. 

Ett magiskt ögonblick skapades i ett sådan sammanhang. Jag var inte grunden till det magiska, utan min Mentalt nära vän var magiken i stunden. Då orden som flöt ut var: Carina, hur länge ska vi gå runt och bete oss som främlingar, jag saknar dig som vän. Ska vi inte förlåta och gå vidare.  Magiskt vacker är just den stunden för mig, vi kramade om varandra, även jag bad min vän om ursäkt.

Idag är det lång tid sen incidenten, Idag är min vän sjuk och jag vet inte riktigt hur sjuk, vad som är sjukdomen, vad som händer. Ibland hör jag av mig utan att tänka på att men gud tänk om jag stör och ibland kommer jag på att min vän kanske vill vara ifred.

Samtidigt som jag vet att när jag vart sjuk och velat vara ensam, är ensamhetsviljan en  vilja som inte skall tillgodoses när jag varit nere.  Just det som jag drabbats av är illasinnat i ensamhet. Depression är inte en sjukdom som blir friskt i ensamheter. Utan just de stunderna ska man inte lyssna på mina önskemål om just ensamhet.

Men vad  som  hänt eller vad min vän drabbats av, har jag inte en aning om.  Jag är bara så rädd för att det är just depression, och att jag inte hör av mig tillräckligt.  

Jag hoppas att min vän Läser just det här inlägget, för jag misstänker att min vän då vet vem Han/hon är. Då läser och ser min vän min rädsla av att göra fel hur jag än vrider mig. 

Jag tänker på dig, vill dela tankar, få möjligheten att vara din vän, ge dig den vänskap, jag alltid känt i din närhet.

Krya på dig/ Din vän Carina.