Tacksamheter

Har haft en dag i återblickar, help blir förundrad över hur mycket som hänt under några år. Allt beror på att jag låter mig vara mig. Innan jag fick diagnos gjorde jag allt, pill för att dölja allt som var med mig jag. Gjorde allt för att inte visa eller låta någon förstå att jag hade fullt upp med att låtsas vara klok. Alla mina ansträngningar gjorde ju att jag just blev mindre klok än jag egentligen var. Jag la ju då krafter på fel saker.

Återblicken ger mig styrka, kraft och visdom. Tänk att jag gjorde det!  Jag skrev en bok som fortfarande Människor köper, den har till och med blivit Talbok så att även dyslektiker kan läsa min bok.

Jag har varit ute och föreläst en del sen min bok blev verklighet. Tänk det är något som  jag för några år sedan, inte trodde att jag någonsin skulle våga. Trodde inte jag skulle kunna hålla tråden och vara så pass fokuserad så att människor orkar lyssna.  Idag när jag ser tillbaka så känner jag  så mycket tacksamhet. Tacksamhet över hur saker har fallit på plats, hur brickorna på något sätt blir lagda i det mönster som det egentligen är meningen att de skulle ligga.

Det är en sådan härlig känsla när någon kommer fram efter en föreläsning kommer fram och berättar förtroligheter för mig. Stunderna är magiskt vackra. Det bor så mycket tacksamhet inom mig så hälften hade varit nog. Samtidigt är det helt underbart att få bo i tacksamhet. Att vila i känslor som är mjuka och vackra. Just sådana mjukheter och vackerheter som föds i tacksamheter, är något  jag önskar att alla människor får uppleva. Samtidigt som jag idag vet att jag nog inte varit ensam om att inte fått uppleva det innan tiden nu.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.