Compassen Föräldrahelg jo det behövs ibland.

Det har varit en dag i Compassens regi. Redan igår tjuvstartade vi men på ett ärligt sätt.  Vi åkte ner en dag innan för det hade blivit på tok för tidigt, click om vi skulle kommit i tid som idag när det startade. Det är många nya medlemmar. Som var här i år. Men även många som varit med år efter år. Just den här helgen är det föräldra helg, clinic Vi är på hotell Fregatten i Varberg. 

Under dagen har vi pratat NPF, buy haft olika grupper där vi diskuterat olika ämnen.  En reflektion som jag gjort så här i stunden är hur mycket kraft det bor i sammanhanget.  Det finns sådan styrka och kraft. Jag har mött människor idag som kämpar sig igenom dagarna i kampen om sina barns rättigheter som strävar med att få vardagen att gå ihop. Få det gå runt. Nu tänker jag att det inte handlar om barnen i sig. Även om det är ett annorlunda liv när man pratar NPF. Idag är det ännu likadant som det var igår upptäckte jag. Jag vet Rom byggdes inte på en dag. Men det borde ju finnas mera Rom idag än det var igår.

Tyvärr så känner jag just nu att det inte är många stenar som är mera tillrätta lagda idag än det var för några år sedan när mina barn var mindre. Det är liksom samma kamp som föräldrar kämpar med idag som det var då.  Oavsett så ger det mig hopp, för det bor en sådan styrka och kraft i föräldrarna som är med i sammanhanget här i helgen. 

IMAG0215

Samtidigt tänker jag på hur allt hade varit mycket enklare om vårt samhälle hade sett lite annorlunda ut.

Tänk om det hade funnits mera förståelse, då hade kampen inte behövt vara sådan kamp. Tänk om vi mera hade sett till individen och till tillgångar.

Tänk om vi inte hade behövt leta reda på all hjälp själv.

Tänk om någon hade kunnat vara en orienterings administratör som hjälpte familjen från dag ett till dag klart, som hjälpte till med ansökningar och allt sånt där som vi idag får luska ut själva när det handlar om diagnos. 

Eller tänk om men nu är det en helt omöjlig o- uppnåelig önskan tänker jag.

Tänk om Vi hade sluppit allt lidande innan det blev diagnos.

Tänk om man då man redan första gången upptäckte att det skulle kunna tänkas vara lite speciella behov, tillgodosågs med en gång.

Tänk om det inte var köer och lotteri när det handlar om vem som ska få utredning? 

Tänk om du, du har fått din diagnos slapp att bli ifrågasatt och hade sluppit höjda ögonbryn och blickar om att du är lat, eller bara loj.

Eller tänk om, Tänk om det var helt okey att vi alla fick vara precis så som vi är.

Tänk om det fanns mera acceptans.

Tänk om, tänk om det verkligen var så att det fanns plats för alla människor. Att vi hade sådan stort utrymme så att ingen stod utanför och tittade in.

  Ja, jo  jag lovar jag ska sluta drömma nu, eller nej det tänker jag inte göra. För det ger mig kraft, hopp om att vi alla i hela samhället. En dag kommer att få plats, utan att dölja eller gömma en del av det som bor inom oss.

IMAG0104

Svenny Kopp

Jag fick nys om något spännande, cialis Svenny Kopp har en föreläsning om Flickor och ADHD.  I andra filmen i början tar hon upp utdrag från min bok.  Jag blev alldeles tår ögd och full med känslor av hennes ord. Så full av känslor Just nu vill jag bara visa på länken för hur konstigt det än låter så försvann orden.  Orden som jag brukar ha närhet till och just nu i stunden försvunnit av lycka och kärlek. Tänk att hon tycker det finns viktigheter i min bok.

Filmen hittar du här. 

En morgon i energi.

Så där ja, health nu har jag haft lite morgondamp. Trotts att jag somnade vid två halv tre i natt så vaknade jag redan  7 i morse. Då smög jag mig upp och tittade på Dr phil.  Efter de två programmen smög jag ner till sovrummet igen tog på mig kläder och tog hunden med till skogen.  Det är helt underbart att gå i skogen på morgonen, lite spännande för ibland kommer skogens invånare inom synhåll.  Tyvärr inte idag. Mera än spår av något som bökat i skogen. Stora gropar som om något djur letat efter något under jorden.

När jag kom hem igen, så fick mina dammsugare göra sitt. Jag har ju två sådana där självgående dammsugare en för övervåningen, vid namn Överman, en i källarvåningen och en vanlig. Jag vill lova att familjen vaknade. Maken kapitulerade när den tredje dammsugaren sattes igång gick han upp.

Jag var inte hemma igår, redan vid 6.40 åkte jag satt jag i bilen för att åka till gbg. Klockan två hade jag bestämt ett möte här hemma igen så det blev en hektisk dag som tog slut runt 18. 00.

Jag har fått ett uppdrag som jag känner är ett viktigt uppdrag. Jag har fått förmånen att få hjälpa en familj som kommer från en helt annan kultur.  

Jag tänker att jag ska visa på att vi är ett vänlig land, där vi tar hand om varandra.

Redan nästa vecka ska vi träffas igen. Och jag längtar till att få ta mig an uppdraget.  Känner redan hur jag brinner för att ta mig an uppgiften.

Jag tänker att det är viktigt uppdrag, jag känner att det här är min chans att få bidra till ett vänligare klimat än det som visas i media.

Nepp, nu ska jag göra mig i ordning för snart ska vi hämta vår lilla prinsessa som fyllde två år igår. Vi ska ta oss till leksaksaffären för att inhandla present.

Concerta blev Ritalin men vi får se om det funkar

 

Jag  slutade med Concerta för ett tag sedan. Skillnaden blev större än vad jag hade tänkt. På något underligt sätt hade jag glömt av hur det var utan medicin.

Utan snus i tre dagar försmäktar vi på denna Ö…… säger Pippi. Utan medicin försmäktar jaget i min kropp. Utan medicin blir jag den där gamla vanliga Carina som  rör till, pharmacy som snubblar, health sover dygnet runt, inte tänker tankarna klart. Bor i en konstig kroppsoro som inte är helt som den där vanliga oron som när jag oroar mig för något särskilt.         

 

Ganska många år åt jag Concerta under alla år var det mirakel medicin. Jag blev ljusblå i mina tankar, jag fick tid på mig att komma på att jag höll på att bli arg. Jag fick ihop posten som skulle postas, brev som skulle skrivas och tider som skulle passas passades. Jag missade mindre möten, jag till och med orkade leva mera mjukt i tankar om mig själv.  Nu är det inte så att allt detta gjordes av miraklet Concerta nej medicinen var en del i, en del som gjorde att jag mera orkade ta ansvar över det som var viktigt.

 

Concerta medicinen slutade till sist ge mig biverkningar som jag borde fått i början. Redan i våras inser jag att jag upplevde biverkningar fast då visste jag inte att det var just biverkningar.  Under sommaren och början av hösten åt jag medicin när jag var tvungen vilket inte heller va så bra. Min kropp mådde inte bra av det. Kroppen och käkarna fick muskelspänningar, i kroppen bodde en inre oro som gav mig rastlöshet. Min självkänsla blev återigen den där gamla vanliga som att men du är ju bara dum i hela huvudet, du måste se till att skärpa till dig. Det är ditt fel och allt annat som jag liksom levt i under så många år innan.

Impulsiviteten blev starkare, gjorde saker som jag kanske inte borde ha gjort och ibland hoppade det grodor som jag inte borde sagt. 

Där till att balans, min kropp och jag var inte riktigt vänner. Vilket jag skrivit om innan.

IMAG0120-1

Nu äter jag medicin igen, inte Concerta nej jag provar just nu Ritalin den som är långtidsverkande.  Samma funktion som Concerta enligt min läkare.  I två veckor åt jag 10ml. Av den dosen kände jag inte något speciellt mera än att jag när jag somnade sov jag som jag förmodar är den bästa sömnen. Hela natten. Annars brukar ju det vara tvärt om med just sådan medicin. 

 

Bild: Ritalin

Nu sen i förrgår har jag provat att äta 20 ml Ritalin. Ännu kan jag inte säga att jag mår som jag gjorde på Concertan dom första åren. Inte heller känner jag av den där ljusblå lättnaden i tankarna. Antagligen för att dosen är för liten.  

Men jag känner av spänning i käkarna igen, nu tänker jag att jag får ha is i magen kanske är det övergående. Kanske blir det bättre när jag höger dosen.

Jag vill så gärna må som jag gjorde för bara några år sedan när tankarna och jag höll ihop när jag till och med ibland kunde stanna upp och tänka efter FÖRE.  Det gör jag liksom inte idag idag är just Eftertänket ett eftertänk. Ett tänk som blir till FÖR SENT då när det redan har hänt.

En saker är i alla fall bra, för idag kom jag ihåg det jag borde kommit ihåg igår.  Det gjorde att jag i morse fick gå upp tidigt gå till bankomaten ta ut pengar och knacka på hos min gamla farmor. Hon skulle fått pengar av mig sedan i fredags men det har ramlat in i glömska. Trotts att min syster påmint mig till och med igår då hon sa du måste nu.  Idag gjorde jag det jag hann, för dom hade inte gett sig av.

Min gamla farmor hur kan jag  glömma sånt viktigt? Hon som är den jag alltid haft så nära mig. IMG_20120612_110701

Ops nu blev det en steg ut från rutan till någon annanstans igen. Men som vanligt det kan ju inte någon tablett överhuvudtaget ta bort från mig tror jag. Dom där sidostegen som blir till när jag skriver blir ju liksom alltid till. Dom är ju en del av mig i mig så som jag är.

 

Nej, nu är det slut för den här gången.

BOK-0011-e1326972514227-191x300

Vill passa på att tacka för att ni är så många som läser min blogg, det ger mig mjuka tankar, det ger mig hopp om att vi tillsammans kan sprida ringar, Det är det vi gör. Tillsammans sprider vi ringar……….

//Carina

 

 

IMAG0216Snart är vi där igen, känns lite konstigt att skriva det nu för idag är vädret som den finaste vårdagen. Men det är ju oxå nära nu, ska bara bli jul innan.

Okunniga människor diagnos befriar så gärna

Q gruppen. I måndags efter jobbet så tog jag en tripp ner till GBG. Närmare bestämt till Kruthusgatan, decease 6 våningen till familjestödsenheten.  Det var så att Kvinnor med eller utan Diagnoserna ADHD, here Asperger träffades.

Jag har haft förmånen om att veta om dessa träffar i flera år nu. I dessa sammanhang hämtar jag kraft. Jag får förmånen att sitta och lyssna på andras erfarenheter av sina till och otill. Tips om hur andra har gjort och ibland har även jag en del att komma med.

Denna gången hade jag med en tjej som inte visste vad det var för grupp. Hon har fått utlåtande om att hon har ADD. Men många som hon träffat henne har säkerligen i all välmening försäkrat henne om att hon minsann inte har ADHD.  Hon är ju så lugn, sitter ju still och lyssnar. Myndigheters människor som hon träffat på försäkringskassan mm. Har lämnat påståenden till henne som gjort att hon började misstänka att hon blivit botad. Ler 

 

På familjestödsenheten innan mötet  fick hon läsa igenom fyra fem papper om information om ADHD.  Hon skulle sätta kryss på det som hon kände igen sig i.

När hon läst igenom, visade det sig vara kryss på ganska många ställen.

 

Vad är det jag vill få ut med orden idag?

Jo, Jag tycker det är dumt av myndigheter att slänga ur sig kommentarer som de inte har en aning om.

 

Om nu tjejen är utredd av läkare och sedan efter utredningen, fått till sig av läkaren att det var Diagnosen ADHD. Jag tänker att människor som inte har den utbildning, ska sluta ifrågasätta om man har eller inte har.

Alla ifrågasättande för just denna tjej, har gjort henne sårbar, hon börjat misströsta på att få hjälp. Känt sig dum, inte vågat be om hjälp, för hon har börjat tro på alla dom där dumma kommentarerna om att:

  • men så är det för alla människor,
  • så blir det för mig med,
  • du som är så lugn kan ju inte ha sådana svårigheter.

 

Hur kan dom veta det?

Hur kan dessa personer som träffar tjejen någon gång ibland, någon timma hit eller  dit, veta något om henne och hennes situation?

Hur kan dom utan kunskaper om NPF, vara så säkra på att hon inte har just sådana svårigheter.

Hur kan Dom veta att hennes upplevelser är precis så  som det är för alla andra människor.

Hur kan dom veta att tjejens upplevelser är precis liknande som de själva har?

För mig tolkar jag just sådana påståenden som att de säger:

 

Men lilla vän du behöver bara ta och skärpa till dig och sluta klaga!

 

Nu vet jag att just symtom som är liknande mina även helt vanliga människor kan uppleva ibland. Men det är skillnad på ibland och alltid. 

Den situation som kanske skapar symtom för vanliga människor är sådant som för mig är nästan alltid. Och är alltid utan medicin!

Vilket jag helt nyligen fått erfara för under en period var jag utan medicinen Concerta efter som den gett mig så många biverkningar i slutet.

 

Det är skillnad på att bli lite rörig i stressiga stunder ibland. Emot att ständigt nästan alltid uppleva stress och alltid vara rörig och glömsk.

Det är mera svårt att vara koncentrerad om man saknar förmågan, än om man bara i stunden är okoncentrerad.

Det är ett hinder om jag har ett sämre arbetsminne alltid än om jag i stunden bara har lösa trådar.  För det är till och med så att ibland om jag ska tänka i flera led till och med har ont när jag tänker. Det är frustrerande när tankarna hoppar från tuva till tuva om de inte ska göra det.

 

Nej jag tycker att människor utan kunskap ska sluta upp med att diagnosbefria människor vilket då dom gör det, leder till att vi bara är allmänt lata, dumma.  Enligt dessa Okunskapsdiagnosställare menar de till sist bara att:

Vi bara behöver skärpa till oss, ta oss i kragen och sluta klaga.

Jag klagar inte men i vissa situationer ber jag om hjälp! 

Oftast handlar det om sådan enkel hjälp, som att de ska vilja förstå, visa acceptans,  lägga sina fördomar åt sidan en stund och lyssna känna och se.

Låt mig vara som jag är, låt mig lysa i mina tillgångar.

Det är då du kommer att se min storhet, det som är vackert i mig. Det är även då du kommer vara i din storhet. Det är då jag ser det vackra i dig.

IMAG0219

Nyfikenhet är något som måste till i mötet med andra…

Att gå i skolan kan göra ont för vissa.

Jag brukar säga som så att : det är i skolan det gör mest ont att ha ADHD, link buy även som förälder.  Det handlar  om att man från skolans håll ser o-tillgångarna oftare än tillgångarna. Här handlar det även om vems ögon som ser, try case   för vissa lärare tittar bortanför hindren.  Letar sig ut på små stigar där dom möter eleven på sina egna villkor.

Min son hade två sådana där stig-letar lärare när han gick i högstadiet.  2 av kanske tio.

Den ena läraren var en So lärare som lyckades fånga min son på stigarna där sonen fick glänsa i sina tillgångar. Den andra läraren var specialpedagog som hjälpte sonen att vara på banan.  Specialpedagogen visste hur det var med att hitta sidospår, drugs som min son så ofta råkade hitta.

Dessa två lärare är än idag min sons hjältar. När han pratar om dom får han ett ljus i ögonen, blir mildare i rösten och får en glädje i sin klang.

Vad var det som gjorde att det blev så?

Vad va det som gjorde att dessa lärare aldrig hade problem med sonen?

Jo, dom såg honom.  Så som han var!

Dom tränade inte honom att bli av med o-tillgångar. Dom såg honom när han var i sina tillgångar, det var då dom bekräftade honom.  Nu var det säkerligen inte så att min son slutade upp att ha ADHD, när han hade dessa lärare.  Så är det inte men, jag tror dom såg min son och hjälpte sonen förbi hindren, var ett stöd i dom stunder som min son behövde stöd.

Vem av dom vill du se ? Det beror på vem du matar. Är ord som hittar  till mig just nu.

Dessa två lärare, dom matade tillgångarna. Krävde aldrig att sonen skulle sitta still för långa stunder, men krävde att han skulle vara i sina tillgångar. Även om han ibland inte  hade lust, så lyckades dom på något sätt att få han att glimma, även när han glimmade mindre.

Aldrig fick jag höra av just dessa två lärare att sonen var okoncentrerad, att han pratade rätt ut och att han aldrig  kunde sitta still.

Men däremot berättade dom att sonen var otroligt allmänbildad, att det var så kul att se när sonen var uppslukade av andra världskriget. Eller att han alltid deltog i diskussioner på samhällskunskap timmarna. Att han var så engagerad när dom pratade religion.

Jag önskar att alla barn ska ha just sådana här stig-letar lärare, som hittar till tillgångar och förbiser hinder.

Då hade många till och med alla barn, vågat tro på sin egna förmåga.  Dom hade fått uppleva den där vackerheten, som bor i varje unge.  Vi får starta upp stig-letar utbildningar där vi letar efter sånt som gör att människor lyckas och bor i sina tillgångar.

Jag tänker att det börjar med Nyfikenhet, att du i mötet med en annan människa är nyfiken på den du möter.

Kay Pollak hittade hit idag.

Idag vaknade jag tidigt fast jag hade sovmorgon. Grått ute och kände mig lite grå själv med till en början. När jag druckit andra koppen kändes det som om det inte skulle hjälpa idag med kaffe, thumb för att vakna. Förra veckan har gjort sitt tagit ut sin rätt i trötthet. Men så nästan av ett under när jag satt här med kaffet bredvid mig och datorn i knät. Ramlade det fram.

Nu var det ju inte så att herr Pollak him self stod i mitt vardagsrum. Nej så är det inte utan som en klarare ljusblå tanke, pill talade tanken till mig att gå in på hans sida. Där hittade jag texten från det senaste inspirations brevet som är skrivet. Det handlade om att få leva om sitt liv. Texten var vacker och av någon anledning blev det en ljusare dag inte så att det vanliga grå försvann. Nej inte alls utan jag fick möjligheten att hitta tillbaka till det mera ljusa färgerna av bara några ord.

Ibland känns det som jag inte har ett val eller jag glömmer av att välja.  Idag valde jag och genast blev det ljusare för jag valde att se till det vackra. Det är ganska så vackert att bara leva, advice att sitta här med fötterna på bordet och tänka tankar om att jag bär ansvar över min upplevelse. Jag väljer, jag kan till och med strunta i att lägga kraft. Jag kan välja vad jag ska lägga kraft på.

För så är det jag har alltid ett val det ger mig möjligheter att tolka se och uppleva. Jag hade glömt bort klokheten idag, ett nytt projekt ska bli till känner jag. Jag ska måla en tavla som ger mig möjligheter att bli påmind om att jag väljer lycka eller olycka.

Jag vill välja lycka, vad väljer du?

DSC00048

 

En bra bok att läsa

More attention, check less deficit

Success strategies for adults with ADHD
Visst e den på Engelska, order men så enkel att läsa och förstå. Ju mer jag läser ju mera inser jag vilken självkännedom jag har.Läs den!! 🙂

image

Gott att leva

Det ska vara gott att leva var det några som sjöng. Visst e det så alltid, case är det grått och trist ute, prostate så får vi plocka fram ljuset inom oss!

image

Skimrande dagar av Energi

Har just kommit hem efter två spännande dagar i GBG. En stor konferens om NPF. Min gulliga vän från Stockholm Jenny Ström bodde på samma hotell.  Jag tycker det är grymt kul att träffa henne, pharmacy även om det kan bli intensivt.  Vi har ju  ADHD båda två även om hon ofta vill poängtera att jag minsann har lite mera av de kryddorna än hon. Men helt överens om det är vi nog inte fast egentligen spelar det ingen roll. Tror inte det kan mätas så för jag tror det handlar om situationen, i vilken situation jag eller hon är så dyker det där små lite egensinniga egenskaperna fram. Under dessa dagar har vi i alla fall hunnit med att umgås på vårt lilla egna sätt. Till exempel  i tisdags när jag och dottern anlände i GBG på hotellet så hade vi redan innan bestämt att vi skulle shoppa. Där sa Jenny helt nej hon orkade inte. Det är en bra egenskap som Jenny har. Det gör att jag helt ärligt vet att hon inte gör saker som hon inte vill, det ger mig möjlighet att vara lika rak och ärlig. Fast det är klart det är jag ju ändå.

Nu hade jag och dottern bestämt att Bäckebol var platsen vi skulle shoppa på.  Men ack vad jag bedrog mig.  För det fanns inget Lindex där och just Lindex är min affär. Jag handlar allt på Lindex. Det kan ha att göra med min kryddighet, för jag gillar det som är som vanlig, så som det alltid är.  Men mera tänker jag att det handlar om att jag  tycker kläderna har bra passform och jag gillar deras kläder. OBS  nu har inte detta nått reklam dravel men av vana så är det Lindex som är min affär. Så den  shoppingstund som jag och min dotter hade tänkt att ha uteblev.  Innan vi åkte i väg på den där shopping turen, så hade vi bestämt med Jenny att vi  skulle äta mat på nått ställe i närheten. Jag skulle ringa henne en kvart innan vi kom till hotellet vilket jag självklart glömde. Så jag ringde henne när vi var utanför hotellet vilket hon självklart tyckte var kul och så mycket mig. 

Det är otroligt härligt tycker jag, när jag får möjligheten att spegla mig i en annan som liksom helt ärligt inte tycker det är konstigt eller blir irriterad när det  blir som det blir. Efter middagen hade vi tjejkväll på NPF vis precis så som våra ungdomar gör när dom lanar. Vi satt i Jennys rum i sängen alla tre med var sin dator, plus att Jenny hade några extra datorer.  Det är tjejkväll på hög nivå 🙂 Dessutom hade vi innan shoppat lite ostar och päron. Som jag nästan fick mörda innan vi åt det för vi hade bara en vanlig matkniv och päronet var Dödens hårt att skiva.  Kvällen blev till sov dax och vi sa god natt med en överenskommelse om att jag plingar henne när jag vaknar.  Eftersom jag har morgondamp och  stutsar upp ur sängen så var inte det så svårt för mig. En snabb hotellfrukost sen iväg genom Tingstadstunneln till Järntorget där vi tillbringade dagen tillsammans med alla andra som var där.

Just dom här dagarna, ger mig  så mycket. Jag tycker det är urkul att vara där och jag får så mycket energi när jag är där. Träffar så många trevliga människor, dessutom är ju det lite andra kryddiga människor som är där som jag tycker väldigt mycket om.

Innan jag åkte idag köpte jag boken More Attention Less Deficit Success Strategies For Adolts With ADHD. Ari Tuckman, PsyD MBA är författaren och en kille som jag en gång  lyssnade till en kall och blåsig höst dag i Slottskogen. Killen e helt grym och har världens snällaste ögon. Dessutom har vi lite lika tänk.  Så jag gjorde det, igen jag köpte en bok som var på engelska helt frivilligt.  Men hade försäkrat mig om att den antagligen inte kommer att bli översatt till svenska.  Just nu minns jag hur jag för några år sedan. Satt och läste en ganska så stor bok, med väldigt mycket engelsk text om personlighetsteorier.en bok som jag plöjde igenom med blod svett och tårar. Grymt svårt var det men jag hittade till   Carl Rogers och hans teori som jag tyckte väldigt mycket om och gör.  Det var även dr jag hittade till Kelly tror jag han hette han som åkte runt i en husvagn och hjälpte barn som hade det lite svårt med det där att sitta still.  Det roliga var att han var mera intresserad av den som gav omdömen om busfröna vad som gjorde att de hade dessa omdömen.  Även om det var grymt svårt, så är jag Jätte glad att jag tog mig igenom det och fick lära mig så mycket om just teorierna. Det är ett av mina stora intressen.  Så fast jag har  historian i minnet så et jag redan nu att Ari Tuckmans bok  kommer jag att läsa och det med stort intresse för han hade så många kloka tankar. Det var Marie Enback som sålde den boken.  Hon är aven en kvinna som gjort stort intryck på mig och en kvinna som jag tycker väldigt mycket om.  Första gången jag träffade henne var i  Uddevalla på Attention då hon fick till en magisk stund där vi  var många som hittade till styrkor och tillgångar i ADHD.  Hon är en ur gullig tjej. Hon är även med i trion Guldmedaljörerna  där även Madelein Larsson Wollnik och Frank Andersson är deltagare.

Självklart så fick jag även chans att ladda energi av både  Compassen medlemmar.  Men även personal från  Ågrenska och personalen från familjestödenheten, Tror till och med att jag fick visa Johanna en till gång i samsung mobilen 🙂

Nepp nu får det vara bra för idag för nu tar energin slut känner jag. Nu känns det som jag skrivit av mig alla gladheter som flyttat in i mig gladheter  och tacksamheter som ger mig energi och ett sammanhang. 

Dessutom gick hemresan bra, inga Älgar sprang ut på vägen och vi kom hem med skinnet i behåll.

Vissa dagar är mera skimrande än andra.  Igår och idag är just sådana där skimmerhetsdagar som gör mig både glad och tacksam.  Tack även till alla som kom fram och gav mig sina tankar och trevliga möten.  Tack till alla er som visade intresse för min bok, Jag föredrar att kalla mig impulsiv. 🙂 Ojdå höll på att glömma 10 kronan som går till Ge bort ett barnrum. 10 kronor kommer jag att skänka till ge bort ett barnrum, i alla fall året ut.  10  kronor Per bok som jag säljer. 

Fortsätt läsa ”Skimrande dagar av Energi”