En Innan Explosions Människa

Att längta till är en förmån som gör mig gott. Just nu längtar jag till sommar, treatment sol, och ljumna kvällar.

Så långt i från varma kängor och jackor som möjligt längtar jag till nu. Att vakna upp en tidig morgon i maj,  sitta på altanen med datorn i knät och skriva, höra fåglarna som skriker efter kärlek, höra humlor och bin som letar efter råvaror, känna doften av kaffet som står bredvid och bara väntar på att drickas av mig. Strumplösheten, sandaler även om mina inte är av plast utan med läderremmar.

Att vakna på morgonen dra klänningen över huvudet och bara kunna gå ut. Att tidigt en morgon ta med kaffe och hunden ner till sjön för att njuta av solen som vaknar. Min skapare vad jag längtar, efter vår dofternas berusning.

Längtar till de gula små solarna som brukar visa sig på backen, innan maskrosorna har installerat sig på vår gräsmatta. I och för sig gillar jag maskrosor med, men jag gillar det där förspelet. Innan allt exploderar till sommaren, jag längtar till innan explosionen. Till de där dagarna när solen lyser på himmelen och jag smyger mig ut, efter mina tecken på vår.

Eller när man  kommer till ett ställe vitt av vitsippo,r som gör mig förundrad och bara är i havet av sippor.

Längtar till den där första ljumna kvällen i förtältet, när allt är installerat. Längtar till rött vin på altanen, med en massa myggor som i och för sig slutit avtal med mig om att inte sticka mig för ge mig illa kliande märken. Där sprack min längtan, för just det avtalet finns inte att få. Jag får kapitulera och börja lära mig längta, till de där kliande myggbetten istället.

Sitta ute på altanen när jag och barnen gjort sådana där härligt god mackor med massvis grönt och  de där tomaterna som till och med luktar tomat. Trånar efter färska kryddor som håller sig längre en den dagen jag inhandlade dom, basilika, timjam, och rosmarin i mörkgrönt i stället för grågrönt.

Oj, nu hittade ritblocket fram i tankarna längtar efter att sitta och bara rita i en hel dag. Låta pennan liksom treva sig fram över blocket och bara rita utan förbehåll utan mål.

Jag är en sommar människa, fast ändå inte, jag är en försommar människa. Fast ändå inte, jag är en innan explosions människa, som bara älskar den dagen då stumporna åker av för att det är vår i luften.

Nu är det inte många månader kvar, nu är det bara någon få månad kvar innan stumpor och skor, nej förresten inte skor mina fötter är känsliga så utan skor blir det tyvärr aldrig gör för ont.

Snart kan vi gå utan strumpor men, med skor. För nu är det snart vår, visst är det magiskt snart vår.

Snart är den magisk våren här…..