Jag har gått fel, remedy varit ute på en stig som inte var min. Jag hade högklackat och snubblade till rejält på den där stigen som inte var min. I alla fall är känslan sådan att jag Vrickade till något i mig och jag till och med känner mig åtsidan satt. Jag har inte satt mig där själv, treatment utan något någon sa till mig gjorde ont och hade krav på mig som jag inte har förmågan att nå upp till.
Jag är så här, drugs jag är mera färgstark och har frågor som jag vill ha svar på. Jag vill inte ha svar som: jag vet inte, ogillar även kanske eller den frågan har inget rätt eller fel svar. Hur känner du själv?
För om jag själv hade känt ja eller nej, bra eller dåligt, i någon fråga, då hade jag inte behövt ställa frågan. Då hade jag inte haft behovet av att fråga.
Känns som jag mött någon från historian, känns som när fröken sa men du kan om du vill. varpå jag satt timme ut och timme in och sa jag kan ju om jag vill ju. varför vill jag inte då?
Påståendet är fel för jag gör om jag kan. Kan jag så gör jag.Kan jag så vill jag. Det är lite svårt när omvärlden inte förstår sånt. När jag blir trollet i någons fördom.
Eller är det jag mött som är ett träsktroll.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.