Måns Jenningers Minnesfond

Adrian Fick pris läser jag idag i GP. Fast jag läste det på FB.  Egentligen är det ju det det handlar om att våga agera. Att väga göra något. att våga säga stopp, buy see att våga göra skillnad.

Jag minns själv en gång när jag gick i skolan. Hur ett gäng killar va på mig stod i klunga och skrek fula ord. Killarna i klunga minns jag inte så tydligt. Men den kille som jag på avstånd hörde säga:

Hålla vad håller ni på med? Nu räcker det! Sicka ynkryggar ni är, treat en ensam tjej.

Just i den stunden, i det ögonblicket förvandlades hela korridoren till en kärleksljus korridor, den badade i ljus, det blev kärlek i första stund till den stunden. Jag minns fortfarande killen som sa de magiska orden, minns fortfarande idag, hur hela stunden just i det ögonblicket förvandlades till en dag som på något konstigt sätt var magisk.

Killen som hade trätt fram och satt ner sin fot, var en kille i nian, en helt vanlig kille som jag ännu idag minns i ett leende. Niorna som när man gick i sjuan var rädd för, visade sig för mig bli min räddning. Killen gjorde att jag själv vågade säga nej, killen blev min idol. Någon som under några år hjälpte mig att se solen.

Hade nu Måns Jenningers Minnesfond funnits på den tiden, så hade min räddare just då Fått samma pris i alla fall i mitt hjärta, Tror jag tilldelar honom det ändå just nu i denna stunden. I alla fall i mina tankar, för det han gjorde va vackert, det var en handling som gjorde skillnad.

Joakim hette han, under några år innan jag flyttade från stan, tjingsade vi alltid på varandra och pratade när vi träffades. Jag flyttade ju ifrån stan,  idag vet jag inte vad han gör, men han gjorde skillnad. Han är fortfarande  lite av en hjälte för mig än idag i alla fall nu när jag kom att tänka på honom.   Hoppas han lever och har det bra, han var viktig för mig under några år. Killarna som stod i klunga blev oviktiga och vågade inte efter den dagen göra något ont. Dom slutade liksom upp med att vara ynkryggar 🙂