Vem är du

Kaffe i husvagnen, treat så här tidigt och till fågelsång det är kurera själen till 110%.
Bättre än så här blir det inte.
I alla fall inte för mig.

Jag tror att våran camping värd skaffat sig arbetskraft, help jag hoppas och vill att det ska vara arbetskraft som inte är utnyttjad bidragsjobb.
Vad beträffar den saken så har jag inte en aning, mannen som kommer cyklandes är i de övre åren kanske runt 60, där till i Bengtsfors och även så ser det ut som han är från något av våra nordiska länder. Det luktar lite bidragsjobb, men jag får låta det vara osagt, oskrivet är redan försent.

Men så som jag känner vår campingsvärd så vet jag inom mig att han inte utnyttjar några system framför allt inte människor. Det första året vi var på denna camping så var det nästan så vi fick tvinga honom att ta emot våra pengar. Jag fick ofta känna på att det var jag i stället för han som utnyttjade. Att jag på något sätt lurade honom. Nu har både jag och vår natur hunnit med att förstå att det är sommar, fåglarna sjunger i kapp. Solen är ännu på baksidan av förtältet men, det är inte kallt i skuggan så jag fryser inte.

Jag önskar att alla människor får uppleva känslan som jag har i kroppen nu. Jag mår just nu så bra, det är så fullkomligt fridfullt inom mig och ändå har jag inte ens tagit min tablett.  Nu ger ju inte Concerta mig frid,den bara saktar ner tempot och tar bort lite av rastlösheten som bor i min kropp.  De snabba tankarna som hittar hit när jag är utan tablett är snabba och det byts lite fokus från sekund till sekund. Det jag tänker innan klockan tolv tänker andra en hel dag. Riktig så kanske det inte är, men i alla fall känns det så, när jag har tagit min tablett. Tankarna stannar till och är på samma ställe en längre stund.

Jag har funderat på det här med ADHD, och har en längre tid känt att jag är ganska så trött på allt va ADHD heter. Kanske är jag just nu utanför mina cirklar, inne i någon form av o-gemenskap med mig själv. Fast det är inte heller sanningen för jag gillar när jag är jag, så som jag är. Vad jag egentligen är trött på är att andra klagar på mina tillgångar inom mig själv. Jag blir till och med ledsen.

Jag hade utvecklingssamtal med min chef, det är ju nya löner nu och då fick jag till mig av chefen att jag måste sluta upp att vara så impulsiv. Fast han använde inte ordet impulsiv, det aktade han sig för. Utan istället berättade han för mig att jag måste tänka efter före. Jag ska jobba med magkänslan och backa ett steg och tänka en gång till. Just det säger mig att han menade att jag ska sluta upp med impulsiviteten i mig.  Impulsiviteten som är min tillgång, för det är den som gör att jag tänker på ett annorlunda sätt. Det är den som gör att jag vågar prova på saker och vågar testa.  Nu är det så att han säkerligen inte menar att jag helt och hållet ska sluta upp, men på arbetstid då ska jag minsann komma på konsten att tänka efter före. Första veckan tog jag till mig det han sa, tänkte efter innan jag ens tänkte, jag tog till mig och blev ledsen. Nu när jag sitter här tänker jag mest att det är synd om honom. Att hans ord mera handlar om han, än om mig.

Ofta när någon hoppat på mig och klankat ner på sådant som är jag,så kommer jag fram till samma slutsatser att det faktiskt handlar om den som uttalar mera än vad det handlar om mig. För det gör det, dom står inte ut med tillgångarna som jag har och vill stöpa alla människor i former som passar dom. Men tyvärr, jag är inte en sådan formgiven människa, jag vill inte ens bli det.

För jag vill vara så som jag är dessutom kan jag inte bli någon annan.  Jag är liksom bäst på att vara mig. Jag är som bäst när jag är jag,  att springa runt och försöka vara någon som jag inte är, tänker jag inte vara och inte bli.  Så sorry nu har jag säkerligen gjort människor förbannade, men va då, jag har inte tid att ställa om mig.

Dessutom vill jag att mina barn ska se att dom duger som dom är. Då måste jag våga visa dom att jag, jag duger som jag är. Jag är inte formgiven och mallanpassad utan jag är den jag är. Visst jag ska försöka tänka varvet en gång till, men tyvärr då brukar jag på något sätt bara lura mig själv. Genom att bara byta ut orden eller flytta runt dom lite. Tankarna är liksom ändå på något konstigt sätt de samma.

 

 

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *