Köpoliser och gardiner

Idag blev det min tur att gå ut med hunden, ed min bortskämdhet fick vila sig tills nu. Fast  det är klart jag har ju inte sprungit ner för att ta på morgonrocken igen utan det får duga med de vanliga kläderna.

För två dagar sedan var jag och sonen på Ikea i Uddevalla. Förstagångsbesöket i denna byggnad. Jag hade tänkt som vanligt köpa lite ljus och servetter.  Men som vanligt blev det lite mera saker som jag hittade till. Sonen han skulle ha matlådor han.  Övervåningen gick vi runt i två gånger dett eftersom vi inte följde pilarna i golvet till en början. Kanske var det till och med tre gånger.  I alla fall sa sonen till mig att jo mamma du sa det förra gången vi gick förbi också att just det bordet var fint.  Antagligen var det fint men att jag hade sett det innan fanns inte hos mig just då.  Hade jag varit utan sonen på Ikea helt själv hade jag antagligen ännu gått där och letat efter utgången :).

Jag hittade till gardin avdelningen självklart. Det gör jag ofta när jag är i sådana affärer där det finns tyger och gardiner. Där hittade jag precis vad jag letat efter i flera års tid, remedy  Jag köper inget om det inte ramlar in pladask men då köper jag vad det än kostar. Just dom här pladask gardinerna var till och med riktigt billiga.  När vi skulle betala i kassan så stod jag och sonen i två olika köer, vi hade överenskommelsen att den som kommer först till kassa betalar kalaset, den som förlorar bjuder på korv och dricka. där till en  mjukglass som smakade mjukglass. 

 

Jag vann så sonen fick slinka över till min kassa.  Men just då när han hade gått över till min kassa, råkade vi ut för en sådan där köPolis, en äldre herre som höll på att bli skogstokig för att sonen gick till mig, när vi insåg att min kö var mindre. Nu hade sällskapet bakom oss också lekt samma lek så.  Köpolisherren han var verkligen frustrerad och berättade för oss att så får man minsann inte göra,  Han menade att sonen han skulle minsann stå i sin kö. Det blev rena upploppet i kön, och paren framför oss och bakom oss kom till vårt försvar. Tänk att man lägger sådan kraft på att styra upp andra människor till den graden. Tror det är endast i Sverige man kan råka ut för en sådan herre.  Vilka förbrytare vi var. 🙂

När vi kom hem så ville ju jag självklart genast kolla hur dom nya gardiner skulle ta sig ut i vårt vardagsrum. Så direkt efter upp packningen av de andra sakerna vi hittade. Hjälpte sonen mig att hänga upp mina gardiner.  Dom var självklart på tok för långa, och precis som jag gjorde gången innan så köpte jag enligt mina tankar ett par gardiner för lite. Dessutom hade jag hängt dom fel. fast man inte kan det med Ikea gardiner. Mitt arbetsminne kunde inte få till den tanke som jag hade haft innan. Där kom maken till undsättning, han som för många år sedan till och med i radion gick ut till pensionärer att han var en hejare på gardinuppsättningar. Då när det begav sig skratta jag bara, för det hade jag minsann inte fått erfara här hemma.

I alla fall maken fixade till det så att mönstret passade i mitt huvud.  När det var klart så är det ju egentligen så att man ska ta ner gardinerna, klippa till sy upp och allt sånt trams jobb. Men min energi tog slut.

Igår när jag tänkte att det var dax så orkade jag inte med att ta ner gardinerna, istället  plockade jag upp och ställde fram  symaskin, strykjärn och strykbräda i vardagsrummet. Alldeles in till gardinerna och lät de hänga uppe medans jag klippte av och sydde till dom längs ner.  Under tiden jag stod där och gjorde det, tänkte jag på min gamla farmor och var glad att hon inte var här och såg mitt upptåg. Hon som är så noga, hade inte gillat synen där jag stod och vred, klippte sydde  och strök gardinerna som redan upphängda.

I alla fall så funkade det utmärkt och fint blev det om man inte synar mig i sömmarna och det tror jag inte att någon har intresse av.

Men Fint blev det i alla fall så här i efterhands så ser jag att jag kanske borde gjort fint på borden innan korten men sånt är det med mig  jag tänkte inte på det.

 

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *