Hur står det still med sjukvården egentligen ??????

Idag tog jag mod till mig. Fast inte helt själv. Idag var jag hos min kurator och sjuksköterskan som kollar blodtryck och puls. Det är ett måste när man  som jag äter Concerta. Idag har jag bestämt att jag slutar helt med Concertan under sommaren, viagra för jag mår inte bra av den även om jag äter den bara ibland.  Tror att Concertan och jag tagit ut vår rätt, and vi är liksom klara med varandra.   Kuratorn har jag gått hos i många år nu och vi har faktiskt rejält bra samtal, decease även om vi inte håller en tråd.  Känns skönt att lasta av mig en gång i månaden. Min kurator är faktiskt bästa man kan önska sig.  Åren vi haft tillsammans gör ju att han känner mig och det är enkelt att prata med honom.

Idag gjorde vi oxå en Busa kontroll, Det var inte många frågor som jag inte kunde svara mycket ofta på. Men det är ju jag det, jag pratar ju och är ganska så duktig på att avsluta meningar som andra ska avsluta. Idag blev det jag som svarade innan frågan var ställd. Hör ju oxå till lite grann.  I alla fall idag när jag var där och skulle kolla blodtrycket, så såg hon sjuksköterskan  som tar det, hur illa jag gick. Så jag förklarade att jag har lite ont, och att jag haft det ett tag.

Hon frågade om jag varit hos doktorn, och jag svarade nog lite sent med det där jaet, för hon såg på mig att jag inte var helt sanningsenlig i mitt svar.  Jag är ju så totalt misslyckad på att ljuga så jag fick erkänna mitt ljug och sa, ja fast inte ännu jag har tänkt att ringa.  sjuksköterskan fick mig sedan till att lova henne att jag ska göra det,  jag till och med lovade att jag skulle göra det idag när jag kom hem.  Jag och doktors hus går inte ihop, vi passar inte in. Jag gillar inte att gå till doktorn. Men eftersom jag lova henne att jag skulle ringa och beställa tid, så var det precis det jag gjorde när jag kom hem.

Men ack vad fel det blev, för när jag ville ha en tid till doktorn så berättade telefonkvinnan att jag inte behövde gå till doktorn utan jag ska äta någon inflammationstablett och Alvedon till en början, och går det inte över så kan jag få komma dit.  Dessutom tyckte hon att jag istället skulle gå till  sjukgymnasten.  Så jag föll på målsnöret, för det blev fel i mitt huvud med hennes ord. Jag gillar inte att äta medicin, gör inte det på eget bevåg,
utan gör det om läkare säger att det bör göras.  Sjukgymnasten ringde jag till men det var telefonsvarare och telefontid mellan 8 och 8.30. Här inser jag att jag kommer att få dras med min höft för det är en sådan där tid som är svår för mig. Då är jag oftast i något projekt så telefonsamtalet kommer falla i glömska. 🙁

Samtidigt som jag känner att jag måste få hjälp för det gör att jag inte kan sova på natten, jag kan inte röra mig som jag vill och det är knappt så jag kan köra bil.

Jag tycker det är konstigt för sjuksköterskan som tog mitt blodtryck sa till mig ordentligt att jag måste gå till doktorn.  Men hon som svarade i telefonen hon visste tydligt att det behövde jag minsann inte. Utan det skulle räcka med tabletter. Nej, vart är vår sjukvård på väg? Vart är vi på väg är det inte bättre att bota det som gör ont, inte bara bota symtom? Antagligen kommer det jag dras med det en tid till fast det skulle varit skönt att få veta vad det är i stället för att gå här och oroa mig. Just det där med att oroa mig är ju sånt jag är bara bäst på.