Lerkil och en barndomskamrat

Dagen idag, decease efter frukosten på Hotell Halland packade vi ihop vår väska för att ta turen runt torget i Kungsbacka. Det var inte mycket som var sig likt i stan. Kanske inte så konstigt efter som jag inte springer ner dörrarna där. Inte ens biografen låg där den skulle, link men lite impad av att dom fortfarande har en biograf det är jag allt.

När turen runt kvarteret var klar, ambulance gick vi till Pressbyrån och köpte kaffe. Nu ska det erkännas att det inte bara var kaffe som vi köpte, för precis i kön när vi skulle betala fick jag för mig att köpa cigg också, hur tänkte jag? Har jag inte en aning om, dumt jo men visst var det, men tydligen inte så dumt så jag slängde dom, för dom ligger nu på glasbordet i stora rummet. ;( .

När vi skulle åka hemåt, så frågade jag maken snällt om vi inte kunde åka en sväng till Lerkil först.

Vilket vi gjorde. Har man nu mot förmodan aldrig varit i Valda och då heller Lerkil, vilket ligger lite utanför Kungsbacka. Då kan jag med det varmaste rekommenderat just ett besök dit. Har man inte varit i Lerkil så har man minsann inte varit vid havet, när det är som vackrast. Ett Lerkilsbesök är tvunget, ett sånt där måstes besök av fina platser.

Kanske är mitt omdömen inte helt rättvist, utan att annan in eller påverkan, Kanske är det till och med så att det är jävigt.  Jag har ju sprungit där som barn, farmor och mitt favorit ställe.  Jag har ju massvis med minnen redan som riktigt liten, från just Lerkil. Så att jag kryddar omdömet kan ju bero på det. Kanske är det en helt vanlig badplats för andra, men för mig är det helt underbart speciellt vackert.

Äggmackor, bullar eller vad man än äter där, så smakar förträffligt, bara man äter det där. Regnet är inte så vått där, den ruttna tången luktar gott. Molnen som kan bo på himlen är inte moln. Det enda som kan vara negativt med stället är då Toaletterna, för just dom luktar som de alltid har gjort, vilket gör att man inte går in där. Det spelar ingen roll att de är av modernare sort idag än då när jag var liten, det är ändå inte besöksvänliga.

När jag var i Lerkil gjorde jag en uppdatering på FB. En riktigt gammal vän såg min uppdatering. Hon bor på Sandö,  som ligger i närheten. Innan vi hann åka därifrån så fick jag telefonsamtal från henne, att hon nu satt i bilen och var på väg ner till Lerkil.  Så idag var det en stor dag, för idag, fick jag äran att träffa en gammal gammal vän, tror det är minst 30 år sedan vi såg.

Självklart var det roligt, och så som tjejer gör så pladdrade vi på,  jag fick höra lite om alla som bott där då på den tiden.  Lite bestämde vi, att vi skulle ta husvagnen ner  så vi kunde träffas lite längre stund än idag. För idag var tiden så där knapp.  Det var grymt roligt att träffa henne, tänka sig hon såg precis ut som hon alltid har gjort. Är det bara jag som blivit gammal?

Det tycker jag är lite orättvist faktiskt, men sånt är livet. Vissa åldras med stil, vi andra vi blir bara gamla. 

Publicerat av Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Lämna en komentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: