Inkompetens är farligt…

Ja vad säger man? Just nu är jag ganska så besviken men även lättad. Nu slipper jag se hur inkompetenta människor hanterar vår son. Stöd och resurs är stöd och resurs för barn som inte ställer till det. Dom behöver mjuka hanterbara barn, shop barn som inte ställer till som gör det man säger till dom. Gör inte barn det dom vill man ska göra, så tackar dom för sig och lägger skulden på barnet.

De har också gjort allt dom kan har vi fått höra när vår son pratar mobbning. När personalen var hemma i helgen så förklarade jag för honom att om de gjort allt de kan så hade inte sonen känt sig mobbad. Då hade han inte haft upplevelsen av att vara mobbad på kortisverksamheten.  Men nu sitter vi här med kvittot i handen, de saknar kompetens. Men skyller det på att vår son är svår att hantera.

Hade han varit mera formbar så hade dom klarat av honom enligt verksamhetsledaren.  Hade han varit mera formbar så hade vi inte ansett att vi hade behövt avlastning, enligt mig. Fast kortis vistelsen har egentligen inte varit för att vi ska få avlastning. För mig har det varit att han ska få möjligheten att göra roliga saker, vara fri från oss och vårt tjat.  Få prova på saker som vi inte provar på. Få vara i ett annat socialt sammanhang än bara med oss.

Han är farlig säger dom, jo visst är han. Vuxna människor säger att vår son är farlig, Han väger 53 kg. Du kan nästan blåsa omkull honom om du vill, verktyget som behövs för vår son är tid. Tid med stora bokstäver och förutsägbarhet, samt en massa tålamod. Men just det kortis vi har haft saknar just de där underverks orden förutsägbarhet, tålamod, och tid.

Nej han är inte farlig, men han kan bli arg. Arg blir han när han upplever det som att man trampar honom på tårna, eller om det finns orättvisa, eller då han inte förstår. Nej även om jag är besviken så är jag lättad, glad till och med. Besvikelsen handlar om att vuxna människor som anser sig ha kompetens och kunnande för de där speciella barnen, väljer bort vår son. Att de utan att blinka väljer bort någon som är behov av.

Bortvald, på grund av att han är annorlunda han passar inte in i mallen för barnen på kortis.

När man pratar om vår son så behöver han lite mera stöd än vanliga barn. Han behöver viss hjälp med att förstå att när man hoppar över lunchen så hoppar man inte bildligt över den utan man utesluter den.  Om du kastar ett öga på något, så tar du inte ut ögat och kastar det på något,  utan du ser på något.

Nej tack, men massvis med nej tack. Just deras kompetens passar inte in i vår familj, vår son kräver lite mera sofistikerad kunskap. Där vuxna människor kan se till att han inte upplever att han är mobbad. Där vuxna människor kan ligga steget före, och undanröjer hinder.  Nej tack, besvikelsen handlar om att vi litade på att dom kunde sitt arbete. Besvikelsen handlar om mig, att jag trodde på de fagra orden, svalde dom och bortsåg från min egna magkänsla, om att det inte stod rätt till på stället.  Att jag försökte förklara bort sånt, som jag kände, just där ligger besvikelsen.  Nej tack! Dom erbjöd sig att trotts att de saknade kompetens, kunde lösa kortis veckan. Den vecka som de hade lägerverksamhet. Så att vi skulle kunna göra det vi planerat. Men nej, tack, aldrig att jag skulle lämna bort mitt barn, till någon som redan innan förklarat för mig att de inte kommer kunna hantera situationen. Det skulle i mina ögon, göra mig till en väldigt dålig förälder.

Segway.

Segway, sale man frågar mig om jag provat Segway. Mitt svar är ärligt nej det har jag inte provat. Men jag tittade på Ola-Conny och Morgan när de var i USA och provade på dessa åkdon.  Det såg inte helt lätt ut att köra runt på en sådan. Morgan åkte långsamt, stuff men jag tror att jag skulle köra ännu långsammare.

Min  Lilla syster och hennes man var en av dom första som provade på en sådan åktur i Göteborg det var många år sedan dom tog sig en tur  över bron till Hisingen på just sådana där segway. Tror dom spelade in en reklam film i sambandet med åkturen.  Tydligen finns det nu en nyare modell med samma principer fast den ska vara enklare att både styra och fara runt  på. Namnet på den är Robstep Robin-M1, view Den ska vara lättare om man ska på shoppingtur eller varför inte ta den till jobbet.  Jo vem vet det kanske skulle vara något. Men vad är det för fel med att gå om man shoppar?  Jag ska aldrig säga aldrig, vem vet en dag jag kanske provar på en sådan där Segway eller en Robstep Robin-M1.  Men då bara för att jag kan …..

Lev idag, just nu så har jag precis kommit hem från badet,  den där senare Robstepen den funkar tydligen även i sand och vatten då den är tätare 🙂

Kortis av tre försök lyckades dom med två. Dom arbetar med människor! Då får dom inte misslyckas ….

vi trodde det skulle hålla. Eller gjorde vi det? Det är stora frågor som flyttat in i helgen efter att sonen varit på kortis igen. Av tre gånger så funkade två.  Idag är det vår sons fel igen. Han blir aggressiv enligt personalen. Jag ser det som personalen inte har den kunskap, ask kanske är det så att av två gånger så kopplar personalen av.   Jag anser att dom är inkompetenta och saknar kunskaper om hur man bemöter barn. Jag anser att dom är inkompetenta när det handlar om hur dom hantera barn som är impulsiva, check som inte förstår sina sammanhang.

Vi gjorde ett försök, buy av tre gånger så funkade två.  Som alltid är det vårt barn det är fel på enligt personalen.  Jag kan till viss del hålla med dom, fast jag anser inte att det är något fel. Men vår son är annorlunda, han passar inte in i de där vanliga mallarna som finns för alla andra. Nej vår son har en mera skräddarsydd form, som mera passar in på bara honom.  Det känns som om hoppet sviker mig. Det känns som att framtiden är en mörk ganska så ovänlig plats, för vår son.  Jag blir ledsen, uppgiven, frustrerad när jag ser på händelsen.

De människor som säger sig ha kunskaper om Asperger, de som säger att de har och kan allt om just barnen som hamnar inom Npf, ser allt som att det är sonens fel. Det är vi vuxna som ska förebygga, det är vi vuxna som ska ligga steget framför, dessa barn. Vi ska ser till att tillvaron blir förståelig för dessa barn. Vi ska hjälpa till och kartlägga, göra sammanhangen begripliga.  Vår son hade gått ut i trädgården på kortis, hittat ett verktyg som annan personal glömt i trädgården.  Verktyget blev en konflikt och ett bråk där det blev hårda tag.

Vår son brukar ofta gå ut i trädgården här hemma, det gör han när han vill vara ensam. Han går ut och  rensar trädgården på  sniglar. Ett sätt för honom att koppla av, ofta gör han det när han varit ute på något äventyr. Som efter en helg på kortis, då går han ut i trädgården och rensar upp sniglar, plockar jordgubbar krattar. Hans sätt att rensa hjärna.

De andra barnen hade blivit rädda för vår son. För mig känns det konstigt om de är fyra personal, en konflikt, att alla barn befinner sig i konfliktsituationen, som var med personalen.  De andra barnen hade blivit rädda, så dom låst in sig på toaletten.  Hur kommer det sig att personalen inte skyddar de andra barnen?

Hur kommer det sig att personalen inte läser av en situation bättre? Ska de överhuvudtaget arbeta med barn?

Två av de andra personalen skulle självklart tagit de andra ungarna från situationen, så att situationen inte blev så den blev.

Det är väl självklart att  då det blir konflikt ska de andra barnen inte befinna sig i konfliktsituationen. de andra eleverna ska inte ha möjlighet att lägga sig i situationen, dom skulle göra det dom höll på med.  Dom skulle äta sin tårta och inte behöva vänta på vår son ska komma ur sina känslor.  Att de får vänta på tårta bara för att vår son inte är på samma våglängd är ju kollektiv bestraffning och sånt får man ju inte ta till.

Våra barn har ju problem med  sociala situationer, även när det inte är konflikter.  På Kortis är dom för att dom har problem i olika former, på kortis är dom för att ha roligt och slippa tjat från oss föräldrar.  Av tre helger så funkar två 2 -1 blir det hur ska detta lösas. Jag just nu känner jag att jag gett upp hoppet om att det någonsin kommer att funka. 🙁

Dom säger att de har kunskaper, att de kan sitt jobb. Men nej, de kan dom verkligen inte, två personal skulle vara med vår son i hans konflikt. De  två andra i personalen som fanns, skulle ta de andra barnen åtsidan tills situationen hade lugnat sig.  Det hade inte blivit en konflikt, om de hade väntat ut tiden. Då hade den inte uppstått. Det hade räckt med att fråga  vår son, vad han gör och sagt att när han är klar så får dom lägga ner verktyget i källaren.

En personal hade om det hade känts bra kunna sitta där ute i trädgården och väntat ut vår son,  de  hade sedan gemensamt kunnat gått ner och lagt in trädgårds saken i källaren. Därefter gått in och ätit tårta. Till och med så att tårtan hade kunnat hoppas över. Inte bildligt då:).

De hade behövt lära sig  hur man vänder en konflikt, genom att vänta, dom hade bara behövt tänka problem, så hade dom förstått att det  som skedde,  berodde på att dom inte tänkte efter innan. Problem ett så enkelt ord, situationen hade blivit annorlunda.  Pojken är ju rädd, han tror inte, litar inte på personalen, därför blir det konflikt, pojken känner att det inte går att lita på personalen.  Han tror inte att personalen kan lösa eller hjälpa honom, igenom situationer. De kunde dom inte heller. För det blev konflikt, den största förloraren i situationen är inte kortis, eller de andra barnen den största förloraren är faktiskt vår son.

Ännu en gång visade personalen att det faktiskt inte gick att lita på, att de faktiskt inte läste av vår son, att de faktiskt inte klarade av situationen utan att det slutade, i konflikt.

Vår son har inte valt att ha sitt funktionshinder, vår son kommer inte att ändra sig.

Det är vi andra, som är runt omkring honom, det är vi som måste ändra oss, tyvärr så är det, faktiskt. Det är vi som har kunskapen, vi som ska hjälpa och stödja  vår son, så att han får ett gott liv, där han ofta ska befinna sig i situationer som han klarar av.

Vi ska inte skapa dessa situationer. Vi ska förhindra att sådana situationer uppstår. Han kommer aldrig att lära sig hantera just situationen som uppstod, vi ska förhindra att den uppstår.

Den privata välfärden de privata alternativen som finns, är ett nederlag.  Att stat och kommun inte fattar att privata ägare inte gör detta för att de är snälla, utan är där för att tjäna pengar.  I den privata välfärden lägger man inte pengar på utbildning, kunskap. Här ser man till att personalkostnader inte är för höga. Nej, det måste finnas andra alternativ.  Dom har inte ens ringt och frågat hur det är, hur sonen mår sedan han kom hem.  Inte ett pling har det varit i vår telefon.

Jag har ansvar över mig.

vissa dagar är jag mera till min fördel än andra dagar, rx då är det dagar som jag hittar till klokheter. Dessa dagar är dagar som jag är mera kärleksfull emot mig själv. Det är dagar som jag tar ansvara över det som är mitt, ampoule det som jag kan styra över.

Jag kan inte styra över hur andra människor beter sig, diagnosis vad dom ska känna,eller hur dom ska uppleva saker. Eftersom jag inte kan det, så har jag heller inte ansvar över det dom gör eller vad dom säger. När jag var ung trodde jag att jag hade förmågan att göra om andra människor. Jag tror vi är många som inbillat oss det.  Om bara han gjorde det, om bara den inte va sådan, men om hon ändå inte sa så….

Ja, ni vet alla de där OM som vi tror kan förändra världen till och med. För att förändra världen eller i alla fall andra människor som vi då inte kan. Så har vi ändå en chans till förändring. Jag kan inte förändra min make, mina barn eller vem det än må vara. Men jag kan förändra, det blir ett stort ord i mig just det där förändra. Förändra jo just den förmågan har jag. Bara jag inser vilken, del vilket sätt eller vad det är jag kan förändra.  Förmågan ligger helt och hållet hos mig själv. Det handlar om mig. Det är där det kan ske magiska stunder. Magiska underverk. För jag kan förändra mig, mitt sätt att se, möta till och med titta bort om det nu krävs. Jag kan förändra mina tankar om en annan människa, jag har eget ansvar i att se den andra människan med helt andra glasögon om det nu krävs.

Första gången jag kom på just det där med ansvar då var jag egentligen riktigt liten.  Den första människan jag ville ändra på så att han mera passade in i min bild så att jag kunde känna stolthet var egentligen min egna far.  Min pappa hade problem med alkoholintag. Min pappa var full varje helg, utan när han jobbade. Eftersom han hade ett jobb, så var det mera okej för omvärlden att han dracks sprit mera än vad som var bra för honom. till och med han själv trodde det många år i sitt liv.

Men jag tyckte inte det var okej, i början hatade jag min pappa de fulla dagarna. Men redan som 12 13 åring så hände det något. En kamrat till mig sa att min pappa var en fullgubbe en alkoholist.  Det var därför jag var så knäpp, ful spinkig, hade så dålig musiksmak och allt va det nu va. Självklart blev jag ledsen att min pappas superier gjorde mig till ful spinkig och knäpp.Tills en dag då jag faktiskt kom på men min pappas öldrickande kunde ju inte påverka min spinkighet, att han drack öl hade ju inte att göra med min knäpphet, om han var full på helgerna, så kunde ju det inte bero på mig.  Jag var ju bara tretton år, jag hade inte valt att ha en pappa som drack sprit, om han betedde sig illa när han var onykter så kunde ju jag inte göra något åt det.

Just den dagen när jag satt inne på mitt rum och tänkte på pappa och mitt ansvar om hans öldrickande. Så förändrades något inom mig, för just den dagen så insåg jag att jag faktiskt kunde älska min pappa trotts att han drack sprit, jag hade enligt mig själv redan då en möjlighet att ta tillbaka den kärlek som jag hade känt till min pappa, innan jag förstod att man inte dricker så mycket sprit. Just den där dagen minns inte vilken dag men jag vet att det var på sommarlovet mellan sexan och sjuan så  hittade jag tillbaka till min pappas och min rätt till att faktiskt tycka om min pappa. Jag var till och med så klok så jag förstod att bara för att jag tyckte om min pappa så betydde inte det att jag behövde älska hans superier. Den dagen fick min pappa flytta in i mitt hjärta igen för att han var den han var. Nästan i bästaste kostymen.

När någon retades, eller sa något dumt om min pappa så gjorde det inte längre så ont. Vad han gjorde eller hur han betedde sig slutade jag ta ansvar för vilket ledde till att jag slapp skämmas eller känna skam över vad min pappa gjorde. Redan då som lite trettonåring insåg jag att jag var utan ansvar över just min pappas fyllerier. Det gjorde att jag älskade min pappa för den han var, det gjorde att jag hade möjligheten att få ha en pappa som var den där allra bästa pappan i ganska många år.  När han sedan många år efter det att jag trätt ut ur tonåren, när jag till och med  hade blivit väldigt vuxen, så insåg han själv vad som var bra för honom, vad som var mindre bra för honom.  Så han la av med att dricka alkohol.  Idag bor min pappa i himlen, han dog för tidigt. Redan då han fyllde 59 år så lämnade han denna jord.

Men det bor väldigt mycket Tacksamhet för den klokhet som jag fick redan som ung.  Klokheten i att jag faktiskt kunde älska min pappa trotts hans alkoholintag, att han sedan slutade helt gör mig också tacksam. För han fick i  alla fall tio år där han levde, levde på riktigt där han inte dövade känslor med sprit, där han fick uppleva glädje i glädjen inte i ångerna av alkohol.  En annan tacksamhet som bor i mig är att även om min pappa inte idag finns här, så jag kan känna oljelukten som alltid bodde hos honom, så han finns, han vägleder mig ännu idag.  Jag kan många gånger uppleva att om jag gör något som inte är bra för mig så kan jag höra hur min pappa blir helt tokig han smackar med munnen frustar och himlar med ögonen över min tokighet. han säger inte så mycket. Det gjorde inte min pappa, han visade på andra sätt när det blev fel.

Vad ville jag nu säga med alla orden om min pappa?  Jo att jag kan inte förändra någon annan människa jag kan bara förändra min uppfattning om denna. Jag kan inte ta ansvar över hur en annan människa gör, är eller säger.  Just det kan inte du heller göra du som läser mina ord. Du har bara ansvar över dig, ditt sätt, och dina tankar.

Min själsliga vän

Vissa dagar flyter på bättre än andra, medicine ofta får vi för oss att vi inte har någon del i det som är. Som om roligheterna och alla lyckostunder blir till av utsidan. Men är det verkligen så? Är det inte beroende på vad mina val, seek hur jag mår, vem jag väljer att vara i den stunden. Jag brukar använda mig av flytet i luften, visst vissa dagar flyter på mera bra än andra. Visst vissa saker kan jag inte påverka.

Beroende på hur jag väljer, blir dagen bra eller mindre bra, det handlar om hur jag förhåller mig till det som sker. Det handlar om hur jag väljer, hur jag bemöter, vem jag visar att jag är.  Ofta brukar jag välja att se saker som sker i olika former av mirakel.  Jag försöker ofta hitta till det som är positivt, det som är bra. Jag vill inte gå runt och må dåligt och verkligen inte må dåligt av att hur andra beter sig eller vad de gör.  Jag kan inte påverka eller göra om andra människor, mera än mig själv.  Jag har inte ansvar för hur eller vad andra gör, men jag har ansvar över mig, hur jag beter mig och vem jag är  vad jag gör.  För några år sedan hade jag en kollega som kom från USA. Av henne lärde jag mig massvis, vi har haft många förtroliga samtal, och just mirakel hittandet var något som jag lärde mig, av henne. Även om hon inte sa just mirakel, fast det gjorde hon allt ibland.  Hon hade en fantastisk förmåga att se godheten i människor.  Oavsett vad eller hur det hade varit innan, så hittade hon till tillgångarna i människor, såg det vackra och ofta pratade hon om underverk som skedde.

Idag är jag glad att jag lärde känna henne, för just underverk och mirakel har jag genom henne fått lära mig se. Idag bor hon långt bort och idag har vi tyvärr ingen kontakt mera än på FB, men i mitt hjärta pratar jag med henne, ibland letar jag fram våra förtroliga samtal vi haft,  samtalar med henne i tankarna.  Idag ser jag vår vänskap som mirakel och jag kan lova att om jag skulle möta henne idag, så skulle vi genast med ens hitta tillbaka till det som var då. Vissa vänner har man för livet, vissa vänner finns där, är vänner även om vi inte träffas.  Hon är lite av en sådan där själslig vän, någon som finns där.

Ojdå jag som hade tänkt skriva om min nya kaffemaskin som jag inhandlat idag, till mitt företag för att kunna bjuda på gokaffe till kunder.

Ser att det inte blev det som skrevs om, men min amerikanska mirakel vän är så klart värd ett inlägg. Definitivt mera värd en en kaffemaskin, så inlägget får postas.  Hon är ett mirakel, tror hon idag arbetar med handledning inom personalgrupper, men det vill jag vara oskrivet men ändå nämna.

Gud va jag saknar dig vännen, men som sagt våra tankar möts i universum.  Du kommer alltid vara min själsliga vän. Du är en ledstjärna för mig idag.  Tack för att du finns.  Hoppas du mår så bra du bara kan, för det önskar jag dig, massor av kärlek och ljus får du också i mina tankar.

Love/ Carina.

C more Play

Som jag skrivit innan så gillar jag film ett av mina sätt att koppla av.  Filmer av alla slag är min grej, there gärna verklighetsbaserat eller något viktigt budskap.  Jag gillar som sagt film. När jag kommer hem från jobbet, link  använder jag mina go-kaffe apparat, decease och sedan blir det soffan. Datorn stå alltid bredvid, på ett litet bord som jag fått av min farmor. Bordet är säkert ett fint prydnadsbord men jag använder det som hobbybord. Där får datorn, plats, mina pennor och mina ritblock. En och annan sticka och sytråds-rulle också bara för att det kan.

I våras fick vi erbjudande om att ha C more, just den helgen satt jag klistrad och kollade film på film.   Just C more  är klart mitt alternativ, minst en gång om dagen är det någon eller några filmer som passar mig.  Nu krävs det ju mera än en tv för att kunna använda tjänsterna.  Digital-TV gör det möjligt att även kunna se filmer när jag vill se. C more Play är det som passar mig bäst.  Att slippa reklamen gör att filmen är så lång den ska vara, skulle telefonen ringa så är det bara att stanna filmen så jag inte missar något.  Jo det är värt varenda krona ett billigt nöje för mig.

Idiocracy

Jodå nu är det helg, order idag har jag fredag på en torsdag. 🙂  kom hem från jobbet innan halv tio idag, så huset är städat, vissa blommor vattnade och nu sitter jag här helt utan energi.  Det är lite så med mig och min hushållning av energi.  Det sprudlar på för fullt för att sedan helt dö bort försvinna ut i tomma intet.  När energi är borta så är det ansträngningar att bara andas för mig.

Så nu behöver jag energiladdningar i massor.  Det ska jag göra genom att kolla film. Vilket är min favoritsysselsättning för tillfället och har varit några månader. Vissa filmer ser jag om flera gånger. Alltid hittar jag något nytt när jag tittar. En film jag varmt kan rekomendera som alla borde se är egentligen en B film men så grymt bra. Idiocracy 

Den har vi tittat på många gånger och är en sådan där film som Smala Sussie som också är en film som går varm här.  Just idiocracy är en film med budskap även om den är lite skruvad.  Det är en film som man antingen älskar eller absolut inte tycker om.   Det får bli ett kortare inlägg idag för nu ska det laddas energi, C more får stå för energiladdningen.

Lev idag just nu,  ha en trevlig torsdag fast det är fredag för mig 🙂

Rättvisemörkret, Arbetsmiljö, jämställdhet

Reinfeldt ska tydligen flirta med kvinnorna för att vinna valet.  Jag är kvinna, treat men tänker flirta på du. För bara någon vecka sedan fick jag klart för mig att det fortfarande är så att människor tar livet av sig för att försäkringskassan vänder dom ryggen. Bara här i lilla Färgelanda har fyra människor tagit livet av sig för de inte sett någon framkomlig väg tillbaka till ett värdigt liv.  De här fyra människorna hade säkerligen människor runt omkring sig, here som idag funderar på hur kunde det bli så här. Varför vet dom redan.  Flirta på du, ambulance Jämställdhet är något helt annat än vad Moderaterna kan erbjuda mig, Jag tror inte dom vet hur det ordet känns. Tror inte dom vet vad det innebär.

 

Igår pratade Miljöpartisten  om att arbetsmiljön i skolan ska vara bra. Han fick även med äldreomsorgen. Arbetsmiljön är viktig oavsett var man jobbar. Jag gillade talet i Almedalen igår, det var ett bra tal. Han hittade många poänger, många guldklimpar ramlade fram i mig under hans tal. Jag hoppas verkligen att han och några andra får plats i maktens salar vid valet nästa gång. Jag är trött på alla sorters orättvisor som flyttat in i detta land. Jag är så innerligt trött på att se klyftorna som skapats, det är svårt, gör ont att se skillnaderna som fått så stor plats i vårt land.  De skillnaderna på den som har, den som inte har, är förödande stora. 

 

Rättvisemörkret som flyttat in i vårt land, är ett mörker där rättvisan tagit sitt pick och pack och gått ut, flyttat. Frågan är vad som kommer att komma tillbaka. Den välfärd som alla så vackert pratat om, som vi alla värnat om, är bortsopad, den finns idag inte kvar. Till och med på en vårdcentral blir du bortvald om du inte har rätt åkommor. Rättvisa, välfärd, arbetsmiljö, Nej han får flirta bäst han vill den där Reinfeldt.  Jag kommer inte bli charmad, har i och för sig aldrig blivit det av honom, eller hans partikamrater. De vet inte vad vänskap är, tror aldrig de hittat till den där känslan.

Den  kyla som blir till efter de fagra orden som alliansen sprider runt sig, är så kall att jag fryser långt in i kroppen. Frågan är om den kylan de placerat i vårt land någonsin kommer att tina upp. Om de människor som hamnat utanför någonsin kommer att komma in igen. Hoppet börjar svikta i mig, hoppet det är det vi sist ger upp.

Semester tider.

Jo det börjar närma sig nu, diagnosis det börjar närma sig semestertiderna. Inte utan att jag behöver det för nu känns det i kroppen och tankarna är mera i ledighet än i jobb. Nu är det i och för sig några veckor innan jag går på semester men snart så.  Fem pass kvar och två 3 timmars möten. dom räknar jag inte för då känns det tröstlöst.   Fast det är ganska så bra att det är några pass kvar för jag har lite saker som bör bli gjorda innan jag går på min ledighet.

Så här efter måndagspasset känns det rejält bra att ha några lediga timmar. Idag har jag tänkt mig ta det lugnt, inte göra så mycket mera än att laga lite mat. Igår ringde stora sonen hem och berättade att han antagligen inte tänker flytta hem igen. Inte utan att det bor sorg i stunden men inte för att han blivit vuxen och tänker stå på egna ben. Utan att det var det de. 21 år herre min skapare vad åren har gått fort. Det var inte längesedan han var liten och tyckte hela världen blev bättre av att bara sitta i mammas knä om han var ledsen. Det var inte länge sedan han och en kompis ringde på telefonen till Nintendo klubben och var arga över att tanten i luren inte svarade på deras frågor, utan bara rabblade en massa strunt hela tiden. Dom förstod inte att det var en telefonsvarare utan trodde hon gjorde så för att reta dom.

Nu kommer han då att flytta, vi kommer åter igen få tillbaka vårt sovrum.  Gillestugan kommer åter igen bli ett oanvänt rum som bara står. Även om jag har tankar om att göra ordning där nere så att det blir tvrum. Vardagsrummet här uppe vill jag ha till arbetsrum.  mitt stafli skulle kunna få bo här i ljuset, min dator och liten annat som är mera jobbrelaterat. Men det får bli ett projekt i framtiden. Tror jag får bearbeta maken innan något sådant hittas på.

Jo det är bara att inse sonen har blivit stor till och med så stor att han nu ska prova på att stå på egna ben. Vi klarade det min älskade son, vi tog oss igenom alla jobbiga skolår, du blev vuxen och hel. Till och med så att du lyckats få en framtidstro se positiv och hitta till det som passar dig. Jag är så oerhört glad, tacksam stolt över att fått förmånen att vara din mamma. Tacksam över alla glada trevliga minnen från det du var liten. Men om några år då kanske vi till och med blir grannar igen, om du nu väljer Göteborg att bo i. För den utflyttade har ambitionen att flytta till Göteborg igen men tiden måste bara vara mogen först. Du kunde inte ha valt en bättre tid att flytta till götet min son, för sommar tid då finns det ingen vackrare stad än GBG. Fast Göteborg  är ju vacker vilken års tid det än är.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://malix.se/2013/07/page/3">
Twitter
%d bloggare gillar detta: