Kay Pollaks måndagsbrev

Idag var det kunskapen om det vi gör idag kan vara av betydelse långt fram i livet. Det säger mig att jag har ansvar. Det jag gör idag  ger kodsekvenser långt fram i livet. På min tid när jag gick i skolan hade jag en lärare i maskinskrivning som med vänliga ögon sa till mig att det spelade inte så stor roll om jag hade Dyslexi, order för jag behöver bara lära mig var tangenterna är så skriver jag.  Det är ofta jag  tänker på denna vänliga kvinna, treat hon var ofta i mina tankar när jag skrev min bok.( Jag föredrar att kalla mig Impulsiv).  Som om hennes ord var magiska, shop det var dom för hennes ord tog bort mycket av min rädsla för att skriva.

Kays måndagstips nr 52.

Den 30 sept. 2013
Listan med uppskattningar.

Berättelsen som finns i det här nyhetsbrevet hörde jag för många år sedan i ett sommarprogram. Den gjorde ett starkt intryck på mig. Jag vill gärna dela med mig av den.

Berättelsen jag hörde:

En fredag eftermiddag bad en lärarinna i en amerikansk skola sina elever att skriva namnen på alla sina klasskamrater på ett papper. De skulle skriva alla namnen under varandra i en lång rad. Sedan bad hon dem att tänka på det bästa de kunde säga om var och en av dessa och sedan skriva just det bakom det namnet. Bara fantastiska och positiva saker. Det tog klassen en timma. Sedan samlade lärarinnan in alla dessa papper.

Under helgen satte hon sig och gjorde en lista till varje elev, där det stod vad de andra hade tyckt och skrivit om just var och en. På måndag delade hon ut dessa listor till eleverna.
Eleverna fick sitta och läsa vad de andra hade skrivit. Efter en stund log barnen. Och det viskades. Jag visste inte att jag betydde så mycket för någon etc ….

Uppgiften hade haft den effekt hon hade önskat. Eleverna blev tillfreds med sig själva och varandra.

Många år senare blev en av eleverna dödad i Vietnam. Och lärarinnan deltog i begravningen.
Hon hade aldrig sett en död militär i en kista. Det var en ung vuxen man som låg där och han var mycket vacker. Kyrkan var fylld av alla hans vänner och en efter en gick förbi kistan en sista gång. Lärarinnan var den sista som välsignade den döde i kistan. När hon står där, kommer en av soldaterna, som var med och bar kistan, fram till henne. Han frågar henne: ”Var du Marks lärare?” Hon nickade ett ”ja”. Sen sa han: ”Mark pratade mycket om dig.”

Efter begravningen deltog de flesta av Marks tidigare klasskamrater i en sammankomst.

Marks mamma och pappa var också där. De ville gärna prata med hans tidigare lärarinna.
Vi vill gärna visa dig något, sa hans pappa, medan han tog fram plånboken ur sin ficka.
De hittade det här på Mark, då när han blev dödad. Vi tänkte att du kanske skulle känna igen det här, sa han, medan han försiktigt vek ut ett slitet papper. Pappret var tejpat på flera ställen    på grund av allt slitage, alla de gånger det hade vikts ihop.

Lärarinnan visste utan att se på pappret att det var samma papper som hon hade skrivit alla de fina orden Marks klasskompisar en gång hade sagt om honom.

Tack för att du gjorde det här, sa Marks mamma. Som du kan se var det värdefullt för Mark.
Marks kompisar samlades runt lärarinnan. Charlie log och sa: Jag har också kvar min lista, den ligger överst på skrivbordet hemma. Peters fru sa: Peter ville ha den listan i vårt bröllopsalbum. Jag har också kvar min. Den sitter i min dagbok, sa Marilyn. Och sen tog Jennifer fram sin plånbok och visade: Jag har den alltid med mig, sa hon.

Då satte sig lärarinnan ner och grät.

*****

Det enda jag vill påminna om efter den här berättelsen är detta:

I varje val jag gör förgrenar sig konsekvenserna oändligt långt bort.
Väven som börjar vävas är oändlig.

Tack för att du har läst det här 52:a inspirationsbrevet.
Allt gott till dig hälsar
Kay Pollak

Är du intresserad av inspirationsbreven gå in på hemsidan www.kaypollak.com.  Där finns de tidigare breven att hämta. Där finns också information om hur du gratis i fortsättningen kan få dem till din mailadress.

*****

 

5-2 blir nyheter i garderoben

Att gå upptäcktsfärd i garderoben var ett trevligt nöje idag.  5-2 gör inte bara nytta i kroppen utan även i garderoben. 🙂 Tre par jeans nästan fyra par, cheap prostate men de sista paret jag provade hade varit byxor som jag hade fått sitta fint i.  Eller nästan inte sitta alls, sickness så de får ligga kvar på den där längst-ner hyllan som jag innan har förträngt att den ens finns.

Många kritiserar 5-2 men, nops inte här. Jag kan bara säga att det är positivt för mig. Migränanfall har blivit mindre, jag känner mig mera pigg, orkar mera även mina fastedagar. Dessutom har jag börjat uppskatta mat på ett helt annat sätt än innan.  Smaken av maten blir tydligare och till och med en vanlig ostmacka kan smaka ljuvligt, Om det är en god ost då vill säga :).

Kaffet har fått flera nya nyanser och tänka sig efter ganska så många år av träning i att gilla kaffe.  Så har jag äntligen börjat hitta till den smak som passar mig bäst,  så som kaffet smakade när jag jobbade på en Pizzeria i unga år.  Kaffebönorna jag köper är av den mera kryddiga smaken men ändå blir det en mjuk rund smak av det när min soya mjölk är i.  Nej nu ska jag inte sitta här och skriva om mat, faste dagen är i gårdagen och just frukost en sådan här dag är en bra start på denna dag tänker jag.  Idag ska jag starta upp och göra en bra dag.

Lev idag just nu

Fonder är spänning

Fonder, health jo ämnet är intressant och när man handlar med fonder så behöves det lite is i magen. Just nu  håller jag inte på med just sånt utan sparar på vanliga konto. När jag handlade med fonder så var Rysslandsfonderna nya och faktiskt kunde jag tjäna mig en hacka. Idag hittade jag en sidan som just skrev om fonder och när jag gick närmare in på sidan så hittade jag även till utlåtanden om dessa Rysslandsfonder. Tydligen finns de ännu och det går bra nu, mind som Petter  säger. Det går bra för de fonderna.  När jag läste det stack det till i mig och kände att ojdå det var dumt att sälja redan då jag gjorde, nu är det nog uppe i massvis.  Men ånger är inte min grej jag gjorde annat i stället.

Ska villigt erkänna att det kittlade till i tankarna nu när jag läst om det,  kanske är det något som jag ska göra igen. För spännande är det, då när jag höll på som mest satt jag ofta dagligen gick jag in och kollade till mina fonder. Ibland sålde jag några och köpte andra.  Japanfonder minns jag att jag köpte. Nej nu blev jag intresserad igen. Jag kanske ska ta och ta tillbaka mitt gamla intresse för just fonder. Det är lite spännande och roligtmen, Man måste vara medveten om att det är you win some and you lose some.  Det viktigaste av allt är att det ska handlas med pengar som man inte behöver, det ska vara pengar man kan undvara.  Pengarna som man använder  får ligga där och liksom växa till sig :).

När jag är utan Medicin så flyttar ICA hem till mig…..

Jag har slutat äta medicin, help sedan ett tag. Tänka sig att jo då, medical ADHD sorten som bor i mig, har flyttat in på riktigt riktigt igen. Riktigt så det stänker ADHD.  Förr innan jag ens visste att jag hade ADHD så hade jag mini ICA i bastun. Där fanns allt det du behöver för säkert ett år framåt i tiden.  Hårschampo som stod uppradade i långa rader. Mjöl av alla sorter och te samt kaffe för flera månader framåt.  Dessutom lite extra om i fall att ….. Nu har jag inte ett mini ICA nere i källaren längre, för där har jag härbärgerat andra andra saker som minsann är bra att ha.

20130924_21041320130924_210433

Just bastu-rummet där har det flyttat in två eller tre olika sorters serviser med 12 av varje sort tallrikar, assietter och vad det nu är. Jag gillar porslin.  Där till har det fått plats med just sånt där bra saker som jag ställt dit som jag aldrig kommer använda men inte slänger.  20130924_210424

För ungefär ett eller två år sedan gjorde maken ordning i källaren. Innan var det  min äldsta sons rum, det gjordes om  till mitt målarrum och lite förråd saker.

20130924_21052520130924_21051020130924_210518 20130924_210503

Nu har jag inte mycket plats för mina målar saker, kanske är det därför det är så svårt att börja måla.

För någon månad sedan fick jag och maken ta över sonens gamla bokhylla. Vi ställde den i köket för att vi skulle ha tallrikar och lite sånt i den.

20130924_210156

Idag eller redan en vecka efter att vi fått dit den, fick den även verkställa som lagerhylla för varor som inte fick plats i skåpen.

Jag är en samlare tyvärr, jag mår bra när det är fullt det

ger mig trygghet. Utan ADHD medicin samlar jag på hög, staplar.  Vi är fyra personer i vårt hem de två stora barnen har flyttat, ändå  har vi idag fyllt upp våra två kylskåp och frysar inte en grej till får plats.

20130924_210250Men jag lovar att jag inom kort ändå kommer att försöka trycka in mera för att jag glömde av att det redan var fullt.

20130924_21022820130924_210313

Just det där med att samla diskuterade vi på jobbet.

20130924_210453

Ooooo vad jag kände mig träffad när vi pratade om att samla….. Jag skulle behöva någon som hjälper mig på riktigt att inte samla på mig. Någon som berättar för mig att det räcker med det här du behöver inte ha tio likadana.  Och då ska denna någon inte vara min make för honom är jag duktig på att få han att förstå att mitt sätt det är rätt och riktigt.  Jag är riktigt duktig på det där med manipulation när det gäller honom tyvärr i alla fall med det här med att samla på saker och handla.  Det finns ju även en annan förkärlek jag har  Jag samlar på hushållsmaskiner har nog fem olika sorters kaffe maskiner,  sex olika dammsugare  var av tre är robotdammsugare.  En har jag fått av min broder sedan gick det av bara farten att skaffa flera:) <-fast egentligen ska nog gubben vara ledsen.

Att inte äta Concerta har gjort att den vanliga trallen är här och nu kära KBT tant nu tror jag nog att jag behöver hjälp igen. För oj vad jag har samlat på mig.  Tänker posta det här inlägget innan jag ångrar det jag skrev nu.  Och samtidigt har jag lovat mig själv att jag ska ta mig i kraglösheten och ringa upp för lite återfalls preventions arbete för just nu blev det så tydligt för mig.

Käll och Överman.

Det visste jag inte när jag köpte dom. Jag som har så fördömt ont av att det är smulor på golvet trodde jag bara skulle ha nytta av de små robot dammsugarna av lathetens skull. att de var bra att ha när jag själv inte orkade.  Då var de bekvämlighetsdammsugare. Idag är de som hushållsnära tjänster, discount undra om det går att få rotavdrag på dessa om jag hänvisar till friskvård?

Idag har de gjort ett gediget arbete i alla fall.  Idag är de mera nödvändiga än de var innan det enda jobb jag behöver göra är att trycka på fjärrkontrollen så startar de små underverken igång och jag slipper det där  knastret under fötterna som blir av gruset och allt annat.  De borde ses som hjälpmedel för de som inte kan själva och tänk om hemtjänsten inhandlade dessa till alla personer som de hjälper i hemvården.  Dammsugaren smyger omkring själv medans de gör kvalitetsjobb med de gamla så som att sitta och prata med de äldre medans de äter mat eller ta en extra promenad medans dammsugaren gör jobbet inne.

I alla fall så är jag glad över mina inköp som jag gjorde då i dag. Att jag har en förkärlek till tekniska apparater är bra, nurse för idag när jag har så ont att jag inte  kan dammsuga.  Idag gör Herr Källman och herr Överman jobbet, doctor idag gör de just sånt som jag idag inte kan 🙂 tror jag ska ta med mig min nya kompis ut på en promenad i det fina vädret. Kanske till och med så att jag ska ta med mig pennor och ritblock ut. Åka till sjön och sitta på bryggan och rita. Sjön då måste man ha kaffe med nej, nu blev projektet så där stort igen som det brukar bli när jag får idéer. Så nej jag tar min krycka och hunden ut på promenad sätter mig på altanen och ritar när jag kommer hem istället :). Måste hitta på saker att göra som jag inte får så ont av.  Det är tråkigt att gå här hemma och inte kunna göra något. Tyvärr så pratade sjukgymnasten om att det kanske är dumt att jobba just nu när måste ha krycka för att kunna gå.  Kanske bara till att inse att läget är sånt nu.  Igår ringde det en kvinna som ville boka upp mig för att prata inför lite människor men det var  så snabbt in på så jag var tvungen att tacka nej.

Kan inte stå och prata och vara fokuserad på det just. För nu behövs fokus mest på att röra mig så smärtfritt som möjligt.  

 

Lev idag just nu så finns det massvis med vackra färger ute i vår natur de tänker jag ut och njuta av nu.

En sån dag

Igår var jag så glad över att jag inte hade värk i höften, find var så glad över att den där gnagande känslan i höften inte fanns.  Det gick enkelt att gå och jag började genast inbilla mig att nu var jag frisk, minsann att jag var bra nu.  Fram på kvällen började jag inse att jag hade hoppat över bäcken för tidigt för den där malande känslan kom tillbaka och det ganska så kraftigt.  När jag skulle sova var det som om det varit innan, igen.  Det gnagde rejält i natt som om det bor någon där inne i höften som hyvlar  i höften.  Just sådana här nätter vill jag inte uppleva men inser att de är ganska möjligt att jag kommer uppleva dom igen.

Jag måste nog inse att det inte bor några mirakel i just sådana här problem.  Det är liksom bara att inse att min höft är som den är.  Men sannerligen börjar jag tröttna. Tröttna på att ha ont, tröttna på att gå som om jag var 80 år, tröttna på att det spelar ingen roll om jag gör eller inte gör saker. Tröttna på att gå hemma och vara sjukskriven, tröttna på alla tankar som bor i sjukskrivenheten, så som ekonomi, tristess, och oroligheter som tänk om de säger att jag inte får vara sjukskriven. Jag som knappt kan gå, jag som vissa dagar funderar på om det är värt besväret att resa mig upp för att gå till köket.  Jag som  de sista timmarna innan jag ska gå och lägga mig börjat bli rädd för att gå till sängen. För jag vet hur ont det gör när jag vänder på mig.  I går trodde jag att nu har jag vilat tillräckligt, nu är jag minsann frisk igen, nu har jag inte ont. Antagligen satt jag för länge på stolen, eller så gjorde jag något annat dumt för i natt och idag är det onda tillbaka som den alltid har varit här.  Jag känner lite som om jag tappar greppet, känner saker som är lite hängande i luften med jobbet saker, saker här hemma som jag oxå borde ta tag i. Men jag kan inte. Idag är jag oerhört glad över att jag har två självgående dammsugare en i källaren och en på övervåningen. De gör ju att jag i alla fall slipper gå runt i massa smulor på golvet.

Alternativ är inte att förakta

Dottern har gått till jobbet, seek Lillkillen har åkt iväg med taxin. Nu är det bara jag och våra djur som är hemma. Huset är tyst det enda som hörs är surret från min Dator.  För några veckor sedan ringde jag en alternativ läkare, sickness  fick tipset att köpa tabletter som heter Genacol de ska hjälpa till att lindra Atros.

Nu har jag ätit dom i två veckor, generic jag har fortfarande ont i min höft. Jag går med krycka för att avlasta, och jag har en kudde att sitta på så jag inte kommer så långt ner i soffan.  Snart ska jag  gå på Atros skola.  Sjukgymnasten har i och sagt att det hon kommer säga där är det hon redan berättat för mig. Men jag tänker att alla knep som finns är bra,  jag kan säkert lära mig ett och annat, även där.

Men jag tror att den alternativa medicinen hjälper mig, det känns som jag har blivit mjukar i och det är mera ostumpt i min höft. Jag tar inte heller lika många värktabletter nu som jag gjorde för några dagar sedan. Sjukgymnastiken gör heller inte lika ont.  Nu är det ju inte så att mitt liv ser ut som vanligt, För just nu är jag sjukskriven, och gör mina sjukgymmnastiska övningar flera gånger om dagen. Jag går inte alla mina steg som jag gör på jobbet och jag slipper trapporna upp till vår lägenhet.  Så kanske är det inte bara  den alternativa medicinen som gör underverket. Utan kanske är det allt runt omkring som också spelar in.

I förrgår när jag var på sonens skola och tittade, så var jag tvungen att sitta ner en stund, o sedan fick vi förmånen att göra  en rundvandring.   Den där rundvandringen skulle jag nog varit utan. För efteråt när jag satt i bilen hem, så gjorde varje gupp ont,  varje sväng kändes i höften som om de satt små gubbar och sågade i mitt ben. Jag hade även varit dum och valt att lämna min krycka hemma, för det kändes genant att ha den med.  Men jag har lärt mig av den stunden, för när det är sådana där händelser så får det vara genant, för är det inte det, så får jag ont.

Jag hoppas och tror att de där hälsokost tabletterna kommer att göra underverk ju längre tid det går. Kanske blir jag inte helt återställd men kanske, kanske blir jag så pass bra så jag klarar av promenaderna på jobbet, kanske klarar jag av att gå upp och ner för trapporna och kanske var det just  Genacol och vila som behövdes.  Det känns rätt gott att också har provat allt innan om det nu kommer leda till att det blir operation.

Nej nu ropar magen på frukost och en kopp varmt te.

Leenden är som vanligt gratis och kan göra storverk för den du möter.

 

 

Kays måndagsbrev :)

Kay har ett nytt brev med kunskaper som vi får ta del av 🙂

Kays måndagstips nr 51

Den 16 sept. 2013

Välkomna! Den här veckans ”lektion” består av en enkel läsövning. Jag väljer att skicka ut en fantastisk text som författarinnan Marianne Williamson har i en av sina böcker. Texten handlar om att lära sig bejaka sin egen unika ”storhet”. Att ofta läsa texten kan hjälpa mig att överge den osanna tanken att ”jag inte är tillräckligt bra som jag är”. Något som många av oss dagligen behöver träna på.

………………………………………………………………………………………………………..

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste fruktan är att vi är oändligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, help inte vårt mörker, viagra som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva: Vem är jag som tror mig vara briljant, nurse storslagen och talangfull?

Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.

Att du leker liten förbättrar inte den här världen.

Det är ingenting upplyst med att förminska dig,
för att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes till att manifestera Guds härlighet som är i oss.

Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina,
ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra det samma.

När vi är frigjorde från vår egen rädsla, 
frigör vår närvaro automatiskt andra.

Marianne Williamson

………………………………………………………………………………………………………..

Den här texten är ofta citerad. Många har lärt sig texten utantill. Känn dig fri att kopiera den och sprida den. Allt gott till dig hälsar
Kay Pollak