jag skulle skriva om må dåligt men det blev Angelpower som är helt motsatsen till må dåligt.

nu har jag inte skrivit på några dagar, site varför finns inte tiden? Klart att tiden finns det gör den, pharmacy men ibland gör tiden anspråk på annat.

På något sätt har orden inte funnits till för det skrivna ordet, orden har stakat sig och inte hittat ner till mitt tangentbord.  Här handlar det mera om mig än om ordet i sig.  Jag gillar ju ord, jag gillar att skriva.  Skriver gör jag varje dag, men inte här.  Jag har väl inte stuckit under stolen med att det där med vår psykiska hälsa är något som i mig alltid gungar i solen.  Utan ibland ramlar jag ner från gungan tappar de goda tankarna om mig själv.  Och känner hur jag nästan står inför stupet och är rädd för att falla.  Vet till och med att det funnits stunder där jag önskat att falla.

Idag är jag glad att jag fortfarande är kvar, att jag inte ramlat längre ner än jag vissa gånger gjort.  Psykisk hälsa, en av fyra drabbas eller i alla fall kommer i kontakt med psykisk mindre bra hälsa.  Ändå pratar vi så tyst om det ibland pratar vi inte ens alls om det.  De gånger vi får läsa om det i tidningen är det om hur någon med diagnos begått våldsbrott eller liknade.  Bilden är skevt skev känner jag.  Tycker media bör ta mera ansvar över att göra bilden  bredare och mera tydlig.  Det skulle göra att skam inte fanns och skulle den gå på torra land hade den förmodligen torkat upp och blivit något helt vanligt sånt som vi vågar prata om.

När vi väl börjar prata om mående och hur vi hanterar livet, så är det ganska så ofta som i alla fall jag upplever att vi har det ganska lika.  Problem och svårigheter upplever vi ganska så lika. Det blir även mindre farligt och mindre konstigt.   När vi är i stunder där vi pratar om liknade upplevelser och pratar på riktigt med varandra, så kan vi lära oss nya tankar, nya strategier och kan få göra tanke-vurpor som ger oss vägar framåt.

Jag ser inte människor som svaga eller starka,  men jag tror att människor som vågar må dåligt som vågar känna. Känna på känslorna faktiskt även om man ramlar ner i gropen av  lerig sörja, som gör att man mera går på halvfart eller ingen fart alls. Kanske känner jag mera men, dålig måendet gör också att jag är mera mån om att inte må dåligt. Så har det inte varit, innan jag våga berätta då skämdes jag. Idag skäms jag inte, utan idag ser jag det som livet. För livet går upp och ner,  det pendlar mellan kaos och ordning och det är där som det normala föds. Jag som aldrig sett mig som normal är nog ganska så normal. För vi befinner oss där alla ibland.  I bland upp och i bland ner. Skulle vi inte göra det så hade vi ju inte vetat om vad upp eller ner är.

Skillnaden kanske är den att jag faller djupare, längre ner innan jag  simmar upp till ytan igen.  En annan skillnad kan vara att jag hamnar där utan förvarning, Fast det är inte riktigt sant, för jag vet förvarningarna men har inte lärt mig ännu, att se till att lyssna på de där tecknen i tid.  Tiden har alltid varit min ovän, till och med bokstavligt.  När jag fick min diagnos så inbillade jag mig att  nu ska livet lösa sig. Nu kommer livet att bli helt annorlunda. Jag kunde inte ha mera fel. För oavsett diagnos eller inte, så är jag  jag.  Jag är den där som inte tänker efter före. Den där som pratar först och tänker sedan, den där som provar och prövar igen, trycker på samma knapp om och om igen, Hon som ramlar ner om hon inte tar hand om sig.   Något som jag faktiskt ganska nyligen lärt mig är att  alla människor kanske inte är  0 eler 100 så som jag är.  Alla ramlar inte in på att göra allt eller inget så som jag gör.  Men sådan är jag och tänk jag gillar när jag är 100 lika mycket som jag ogillar 0.  Jag lever för hundra men för att vara där i 100 så måste jag ibland befinna mig i 0-läget också.

Mina sätt att må bra lär jag mig hela tiden, ständigt  hittar jag till nya sanningar som gör att jag går närmare och allt mera sällan ramlar ner.  Ett väldigt bra sätt som jag innan trodde var lögn är träning.  Idag när jag kom hem från GBG, var jag helt slut somnade på soffan. Men då jag vaknade igen tänkte jag först att jag struntar i träningen. Det kändes enkelt.  Efter några minuter med att förklara för mig själv att jag minsann inte behövde träna idag, så kom jag på att här sitter jag och ljuger för mig själv. För det va en lögn, att jag inte orkade.  När jag kom på att jag satt här och försökte hitta ursäkter så tänkte jag: men jag går ner och provar lite i alla fall.  Lite blev en timma och en dusch. Vilket sedan blev resultatet att få mera energi, må bättre i hela kroppen.

Ett annat sätt som jag haft under många års tid är min dagbok, eller min jag är bra bok. Även om jag haft en råttaktig dag och det mesta har varit grått så lyckas jag ändå att hitta till de där tre sakerna som i alla fall va bra.  Och tacksamhet är enkelt att hitta till även i dåligheter.  Tacksamhet över att det ändå blev kväll fast det varit ångest i dagen.  Kanske är det simpla saker men, så viktiga för mig.  Ibland kan det skrivas tacksamhet över bara att jag mitt i allt hittade till tårarna,  det visar ju på att jag i alla fall har just den känslan klar.  Kan man verkligen vara tacksam över sin sårbarhet för mig är det så.  Sårbarheten i mig visar ju på vad jag behöver göra för att bli mindre sårbar.

Skriva är också ett sätt för mig att må bra av.  Ibland hittar jag på historier som gör att jag kan bo i fantasin en stund.  Skriva om händelser och hitta lösningar för personen som är helt olika mig. Fast kanske handlar det  om mig ändå, Olikheten i historier är ju saker som jag kanske är rädd för.

Rita, måla är sätt att må bra. Städa jo för mig är det må bra till och med möblera om ibland. Fast det gör jag kanske inte lika ofta nu som jag gjorde förr. Då möblerade jag om alltid och gärna på kvällen om jag fick för mig det.

En helt underbar nyhet som jag hittat till i att må bra fast den är ett år gammal nu. Är krämer och duscholjor från  Angelpower, och jag lovar detta är inte ett reklaminlägg jag får inte en krona för att skriva det.  Men duscha och använda den duscholjan som jag använder gör underverk i mig varje gång jag använder den.  Hon som säljer varorna har aldrig bett mig skriva om dom. Men för mig har det varit så positiv och jag vill så gärna dela med mig av den vardagslyxen.  Så härligt att efter ett träningspass använda mig av duscholjan och sedan insmörjningskrämen som jag köpt.  Inte heller är det så att det kostar hutlöst med pengar utan är ganska så billigt.

lev idag just nu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.