Sorg ska kännas när vi orkar och våga se vad det är

Ring mig stod det på min Fb sida när det står så, sick är det allvar. Då är det en stund som är riktigt allvarligt.  Ring mig och jag ringer.  Efter ring mig stunder brukar stunder inom mig hoppa in om att jag skulle vilja sudda bort i verkligheten. Inte sudda bort ring mig eller det som sker i stunden, view Nej det vill jag inte sudda. Men jag skulle vilja sudda bort tråkiga känslor som bor hos någon i ring mig stunden. Men inte utan att jag beundrar ringmig stundens deltagare.  Det gör jag beundrar och önskar så att jag kunde göra något mera än att bara prata en stund. Skulle vilja ta bort alla känslor som bor i stunden. hos min andra invånare i ringstunden.  Skulle vilja att denna någon såg på sig själv med samma ögon som jag ser på denna.  Att liksom mina mjuka tankar om hen bodde hos hen.

Hur ska jag göra för att hen ska inse och förstå, att ingen är stark ensam. Ingen orkar i längden slåss mot sin överman alltid. Snesteg gör man. Även jag gör det, snestegen är där för att visa på en annan väg. Så länge som stigen är krokig,  snestegen blir till, så finns det något på den stigen som ska bort.  Kanske till och med så att det ska sopas rent helt och hållet, ta en annan väg. Prova på  något tvärt om som inte aldrig har provats.  Ja oavsett jag önskar  av hela mitt hjärta att den sorg och den bedrövelse min vän upplever, var något som jag kunde lyfta bort och lägga undan  i flera år.  För att kanske sedan plocka fram, när sorgen blivit gammal och grå. För  faktiskt så tror jag att sorg är inte bara dåligt, utan helar när man får distans och vilat ett tag i bra stunder som är längre än några timmar, dar eller veckor.

Ja så ska jag tänka, jag ska slå in sorgen i paket. Det gör jag med min egna, lägger den längst ner i ryggsäcken för att plocka fram den senare när jag orkar och vågar se sorgen i sorgens öga.  Ofta när tiden gått ett tag, så  blir  sorg bedrövelser mera sanningsenliga när man ser på dom, efter ett tag. Då brukar de tala om saker för oss som vi inte i sorgen orkade lyssna på. Inte orkade, vågade känna.

Å vad jag önskar dig lycka och mjukheter, jag tror du vet det…. Önskar så att du såg dig så som jag ser dig med mina ögon,  att du har lika mycket rätt till bra saker och lycka som vi alla har.  I kvällstimman just här i stunden så sänder jag dig kärlek, omtanke och allt vackert du önskar.

Tyvärr så tror jag inte att det hjälper  hur mycket jag önskar och tänker. För du ser så mörkt har vandrat i det mörker så länge nu.