Skitprat i största allmänhet…..

här sitter jag med fötterna på skrivbordet och har kaffet bredvid mig. Morgonen är inte ny längre utan jag har börjat vakna till på riktigt.  Andra koppen kaffe står på bordet. Igår på kvällen gick jag och maken ut på promenad med hunden, thumb då fick jag ta tjockkoftan på för det va kyligt. Vart tog den varma sommarvinden vägen? Luften igår kändes mera som höst, pharmacy än sommar och jag har inte ens börjat min längre ledighet.  Nå ja inte få panik redan sommaren är  fortfarande ny och det kan komma många varma sommarkvällar. 

Jag har funderat än del på det här med skit pratande. Ni vet  strunt prat om någon som inte är med i stunden. Eller skitpratet om någon chef, arbetskollega, arbetsgrupp, skift, organisation, mm. Jag har ofta pratat med mina barn om att inte lyssna, inte ta del av och att de ska bilda sig en egen uppfattning. För börjar man lyssna på skräpet så blir man en del av det.

Hur kommer det sig att skitpratet är så enkelt?                                             Vilka behov fyller det?                                                                                           Varför pratas det så mycket skräp?                                                               Har vi inte viktigare saker att göra än att prata skit?                                  Vad är det som gör att vi pratar om det som är negativ och dåligt i stället för det som är bra och upplyftande?                                                     Vem mår bra av att höra om andras dåligheter?

Hur kommer det sig att skitprat är så enkelt.

Jag tror det handlar om att må dåligt, och dåligprat på något sätt gör den som pratar bättre. Behovet det fyller är att de andra runt mig är minsann inte bättre än jag själv.  Dåligheten är en projektion av det jag ser och upplever med mig själv. Mår jag bra tror bra om mig själv så har jag inget behov av att smutskasta andra.  Jag själv blir inte bättre av att andra är sämre. Utan egentligen är det ju helt tvärt om.  Jag blir ännu bättre om jag låter andra vara bra.

Tillåter jag mig själv växa så låter jag andra växa.  När vi egentligen har riktigt viktiga saker att prata om, men det är så viktigt att prata om det men  vi inte vågar det är då vi pratar skit.  Att vi pratar negativ och dåligt istället för upplyftande och bra. Tror jag handlar om synen på oss själva, vi ser oss och världen omkring oss i de mera grå skalorna. Men jag tror också att det på något sätt  handlar om att Offerroll, jante men mest  tänker jag hur vi ser världen i vår spegelbild.

Vem mår bra av att andras dålighet?

INGEN!

Ingen mår bra av prat om hur dålig någon är, det sätter käppar i hjulet för den som pratar, lyssnar och den det handlar om.  Den som pratar tror jag förlorar mest på det i det längre perspektivet, för i skitpratstunder flyttar skuld, skam och negativitet in.

Den som lyssnar kan bli tom, få uppfattningar som inte är den egna sanning och blir en skuldbärare.  För skitprat tynger ner, gör något även med en mottagare, skulle jag träffa den som  det pratas om  kommer jag inte vara helt sann och öppen in för människan. Utan ha skitpratet någonstans med i sammanhanget.

Jag blir inte bättre av att göra andra sämre. När jag tillåter andra växa, då är jag även tillåtande till mig själv i att växa och vara i storheten som bor i mig.  Som faktiskt bor inom oss alla.

Lev idag just nu, igår satte spår idag,  idag gör vi spår mot i morgon.

Ett svar på ”Skitprat i största allmänhet…..”

  1. Just så är det! Det är få saker som suger så mycket energi som skitprat! Finns det problem med något gör något åt det och snacka inte bara!
    Kram
    Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.