Motivation behövs.

Nej nu måste jag sätta igång igen. Har varit hemma i två dagar men inte har jag tränat. Det har inte blivit av fast jag har det i tanken redan när jag vaknar. Nu måste jag verkligen göra inte bara tänka det. Men det där med motivationen är inte rätt just nu, there måste hitta den igen.   Egentligen har jag inte tränat sedan förra onsdagen då simmade jag 1200 m, shop men det är ju inte så svårt och så där jätte trött blir jag ju inte även om jag tog i och kämpade.  Så idag får det bli träning, pill vad som än sker så är träning första prio.  Första prio då borde jag inte sitta här med kaffe och fötterna på bordet utan gå ner redan nu. Ja men det är ju så jag ska göra, redan nu ska det bli till och när jag skriver det här kanske det blir verklighet.

Nej, då ska det till får inte bli mera ord här utan jag går ner till gymmet i stället. Japp så får det bli.

Ha en fin dag lev nu just nu igår finns inte och imorgon är imorgon …

Snart är vår resa över.

Det där med semester är inte fel, there jag tror jag behövde det.  Vad mycket upplevelser jag samlat på den här veckan. Många nya och gamla platser har jag fått uppleva.  Fjället ligger mig varmast om hjärtat.  Vi har varit uppe i Vilhelmina och varit en tur till Steikenjokk, medical Saxnäs, ambulance Klimpfjäll och allt vad det heter.  Flatmomakke inte att förglömma.  Sala silvergruva  har varit något jag bara här talas om  innan nu har jag varit där.  Det va en upplevelse.  I Harmånger upptäckte vi en helt ny camping, visst det var lägre standard men helt okey. Det var poolerna som gjorde att det va helt okey. Nu är vi lite utanför Mora. På en helfin Caravan club camping Sollerön tror jag den heter.  Badat har jag gjort bbåde i Vilhelmmina Saxnäs även om det bara va fotbad i Saxnäs, hade glömt ta med baddräckten.  Siljan var fint bad men lite för varmt.  Idag ska vi uppleva Mora och Orsa maken vill även  kolla in Leksand. Leksand här tror jag det  luktar lite hockey att det är därför han vill dit. 🙂 I morgon åker vi hem igen  har 40 mil hem nu tror vi haft en tur på 150 mil.   De kommer ta  fem sex timmar tror jag.

Ha en fin dag, Lev idag just nu just nu är hela tiden.

Har semester.

Just nu är vi ute på semester, pharmacy ännu bara i Sala men redan hunnit med Stockholm 🙂 här är lite inlägg om husvagns liv om du vill läsa:

Då är vi på väg till Sala.

Kväll på campingen.

Lite historia kanske 🙂

18 mille för ett radhus kan det va något ?

lev idag just nu igår är historia och i morgon är inte här det är nu vi styr hur morgondagen blir.

Det där med sömn är inte enkelt.

idag vaknade jag tidigt. Det riktigt kliade i kroppen på att gå upp fast jag är så trött så tårarna rinner. Inte av gråt utan av tröttheten, recipe det där med sömn är inte riktigt min grej. Under en tid då jag åt Concerta va det min grej. Då hade jag förmågan att somna på kvällen och vara vaken hela dagen. Idag så här två år eller om det är tre år efter att jag slutat med Concerta pga biverkningar som kom efter några år med Concerta, så är sömnen som den är.  Hur är den då?

Svårigheten att somna när jag ska somna är mera vanligt än ovanligt. Det är som en lögn att somna på kvällen ibland. Visst det sliter på mig, men det som sliter mest är det där att jag under dagen har svårt att hålla mig vaken när perioderna av sova dåligt sätter in. Jag blir inte bara trött jag bli heltrött. Så trött att det snurrar i huvudet och jag börjar sluddra. Lägger jag mig ner somnar jag bums, sover i tre fyra timmar som ett litet spädbarn. Sedan är den onda cirkeln i gång.

Just det där med sömnen och osömnen, är något som mina barn också klagar på. Jag vet hur min dotter ibland kan ligga på soffan timma ut och timma in i flera dagar för att hon inte orkar, är trött och inte kunnat sova.  Det är vanlig svårighet när vi pratar NPF. Vet inte om jag ska kalla den den värsta för det finns många men det är i alla fall en av dem som jag tar mest stryk av. Sömnsvårigheterna gör att att dagar försvinner och inget av det där som  man borde göra blir gjort.  Det är många saker som bara bli väntandes.

Nu vet jag  hur ni tänker men det är väl bara att göra ändå, alla blir vi väl lite trötta ibland vi sover alla lite sämre ibland. Jo, jag vet alla gör det ibland men. När jag  eller någon med NPF drabbas så är det verkligen drabbas. Vi vet oftast om att sovproblemen när de börjar inte är över dagen efter, utan de kan hålla på i veckor, månader.  När jag blir trött är det inte bara att göra. För jag blir så fasligt trött. Jag kan veta att jag måste göra och att det måste göras igår eller med en gång. Men jag kan verkligen inte. Jag kan ligga i soffan känna att nej jag måste dricka vatten, men jag orkar inte resa mig för att dricka vattnet.  Men då är du inte tillräckligt törstig.  Jo det är jag, men jag orkar inte.

Jag kan se hur strumporna som ligger på golvet behöver bo i tvättmaskinen men de kommer inte dit.  Eller jag vet om att jag måste ta ur tvätten ur tvättmaskinen, för att hänga den på tork men just den dagen orkar jag inte, kanske inte nästa dag heller.  Just tvätt är sånt som luktar väldigt illa, när den legat i tvättmaskinen några dagar.  Det är då jag är i min funktionsnedsättning. Det är många gånger om året.  Då är det inte bara att göra för då måste kroppen och själen vila, vila påriktigt. På riktigt riktigt.

Men skriva orkar du ju, orkar du det så orkar du det andra också. Nej det gör jag inte, för skrivandet är inte något som kostar för mig det ger.  När jag skriver är det inte alls något som kostar, utan som vilken skogspromenad som helst.  Just det där med energi nivåerna är nog det som är svårast för mig att hantera. Att skapa balansen att få det till att flyta lite så där fint mjukt.  Nej nu ska jag göra om och göra rätt, sluta sitta här och gäspa i kapp med mina tangenter.  Ska ta av morgonrocken, krypa ner i sängen igen. Vem vet kanske blir det någon timma sömn i alla fall.

Lev idag just nu. Gårdagen är ett minne blott, morgondagen är ännu inte här. Just nu finns just nu.

On and on and off off.

Nu är det kanske inte så mycket stafett pinne i det här inlägget som det borde vara kanske. Mera än att jag just suttit på cykeln nere i källaren. Svettigt värre och nu sitter jag mera och väntar på att jag svettas klart.  Men jag tänkte ta upp tråden med av eller på. On off knappen som brukar bo hos många av oss.  Har du  som jag har i min ADHD så är det on off off off on on on on on off det där sista offet är så mycket off att jag ibland undrar om jag överhuvudtaget kommer på on igen.

Oftast gör jag det, check men det kan ta tid, find det kan ta massvis med tid.  Tiden i off läge gör även saker med mig på insidan. Då sviktar självkänslan, sale så att det riktigt stör mig i mitt liv. Dåligheten sitter nästan på utsidan och tårarna trycker jag tillbaka med ren vilje kraft. Ibland till och med jag olyckas med att hålla de på insidan.  Jag vet tårar ska inte hållas inne med, men när man gråter av inget och inte något alls, då ska de inte fram. Då föder det mera dålighet inom mig.   Ofta när jag är ledsen, så är jag så otroligt ledsen att mera ledsen går inte att vara.  Men lika ledsen som jag kan vara,lika glad, full av skratt så att nästan magen gör ont är det i gladheter.  När jag är glad är jag glad i hela kroppen och lite till. Det finns liksom inte så många mellanlägen. Inte så mycket raksträckor.

Gör jag saker, så gör jag de sakerna hela tiden. Så är det just nu med min träning. Tänka sig att just den  saken har snart jag varit motiverad i ett år.   I oktober firar jag ett år av uthållighet i träning.  Det ska blir firande för mig. Då ska jag verkligen fira, men just nu vet jag inte riktigt hur själva firandet ska gå till.

I skrivandet stund just nu så grep ångesten tag i mig. Vi ska ju ut och åka  på lördag. Vi  tänker ta det rullande huset till Norr.   Jag har aldrig sett något gym på campingar. Hur ska jag träna då? Nej jag får se till att busträna nu innan och träna massvis efter eller är träning som det är med sömnen?

Man kanske inte kan träna i kapp träningsbrist?  Ja, igen gled jag ifrån det jag hade tänkt skriva om. Igen ser jag att nej inte ens nu fick jag till det som jag skulle få till, en tråd här och en tråd där. Det är i och för sig det som är ADHD i mig. Det är aldrig en tråd utan flera trådar som spretar åt alla håll.

Lev idag just nu, så lever jag så här full av endorfiner i kroppen så jag  är så där härligt mjuk både på insidan och utsidan.

Lev idag just nu, igår finns inte längre och imorgon är en helt annan dag. Som du inte ens  helt säkert vet om att du får. Fånga stunden …..

Stafett pinnen plockade jag upp men glömde på vägen redan från början.

Victoria är inte någon jag träffat i det där riktiga livet nej, drugs men skulle vilja göra, för tänka sig jag tror hon är lite lik mig.  Lik mig på det där av och på eller on /off sättet.  Hennes syster va en av dom som först köpte min bok, när den var nyutgiven. Genom åren har jag läst ett och annat glimmande inlägg som skrivits av Victoria. När den kvinnan glimmar, så glimmar hon till riktigt ordentligt tycker jag.

Hon har i veckan slagit till och slagit till med att göra en flickvecka i sin blog. Uppmanar andra att ta tag i stafett pinnen.  Hon vill med veckan lyfta fram flickor och deras sätt att hantera och härbärgera ADHD. Det ser lite annorlunda ut än hos pojkar.

Men gör det egentligen de?

Eller handlar det bara egentligen om att flickor och pojkar är olika, att vi faktiskt inte ser flickor i deras sätt att agera ut? Att vi av olika anledningar ser flickors sätt att hantera och agera ut med andra ögon?  Svenny Kopp sa i en föreläsning att vi när vi tittar på flickor och pojkar,  måste sluta upp med att vara så dramatiska. Hon sa det med glimten i ögat.  I ett Sambandet att visst reagerar vi när pojken i skolsalen slänger ut sin bänk genom fönstret, eller själv hoppar ut. Flickan där emot kanske snällt sitter kvar i sin bänk, men mår dåligt på insidan. Lägger det på insidan och till sist utvecklar depression, börjar skära sig, utvecklar ätstörning, eller bara inte syns alls.

När jag för några år sedan träffade den duktiga Svenny Kopp, så fick hon min bok i sin hand. Precis innan hon gick, kom hon fram till mig och sa till mig med de vänligaste ögon jag någonsin sett:  Du kunde inte ha en bättre titel på en sådan här bok. Andra människor har jag fått höra att då hon är ute och pratar om Flickor och ADHD, Faktiskt tar upp och pratar om min bok. När jag är ute och pratar och min vän som gav mig uppmuntran att skriva min bok är med, brukar hon nämna för åhörarna att det finns inte så många böcker på svenska som är skrivna av kvinnor med ADHD.  Då brukar jag skämtsamt säga att det finns inte så många böcker skrivna av mig som är om mig. 🙂

Nej ser ni här det är just det här som är en bit av ADHD, för jag hade tänkt plocka fram tangentbordet och skriva om siffror, statistik och kvinnor med diagnos. Men se det blev det inte det blev bara massa ord skrivna som kanske inte ens har sammanhang för utom för mig.   Korta lösrykta trådar som liksom bara blir en text.  Så den där stafett pinnen som Victoria uppmanade om att plocka upp som  jag hade tänkt ta upp, den tappade jag redan när jag började skriva.

Lev idag just nu, idag är himmelen blå och solen bor på himlen så idag ska jag just idag just nu ladda upp vitaminer inför framtiden . Igår är historia, idag just nu påverkar och verkar vi i. Framtiden är redan i morgon vilket vi idag har möjlighet att påverka.

Semester inlägg, och Deo-tillverkning :O

asså den här dagen kunde inte bli bättre än så här. Det kände jag redan i morse, cialis när jag vaknade.  Då när jag slog upp mina blå ramlade känslorna in i massor, generic av tankarna om att det nu är flera veckors ledighet. Ledighet, order semester och redan på lördag åker vi iväg till Sala. Ledighet, det började bra, men en halvtimmas över tid innan jag gick hem.  När jag sedan kom hem, slängde jag i mina jobbsängkläder i tvättmaskinen, därefter tvättade jag mina jobbkläder.  Nu har jag jobbat klart, tänker inte ägna en tanke åt  jobbsakerna nu under ledigheten. Inte en enda tanke har redan packat ner sängkläderna i en  papperspåse igen och där ska de få vara tills jag börjar jobba igen.

Ledigt jo vad jag längtat efter den här ledigheten. Redan i början av juni började jag känna av att jag behövde ledigheten.  Nu är den här. Nu är den äntligen här,  Efter tvättandet idag gick jag ner till källaren och tränade så mycket att jag blev helt slut.  En timma och en kvart, tränade jag cykel och styrketräning. Nu är kroppen härligt mör, endorfinerna simmar runt i kroppen. Den rastlöshet som bodde i kroppen innan, är spårlöst borta för stunden.  Rastlösheten har bott i kroppen sedan i fredags, för jag har slarvat med just träningen.  Konstigt för i fredags kände jag den där krypande äckliga känslan i kroppen som gör att man måste röra på sig inte sitta stillkänslan. Den har förföljt mig hela helgen.  Men nu så här efter träningen är den helt borta.  Ja det kunde liksom inte bli en bättre dag än den blev idag.

Idag ska jag för första gången göra min egna Deo.  Ska bli spännande, Min  vän Majsan som är lika inflummad som jag är när vi pratar  krämer och Nature made har lärt mig att man kan göra sin egna Deo. Vilket jag känner e bra då vet man ju vad det är för saker i Deon och jag behöver inte vara rädd för massa Aluminium.  Man behöver inte  tillföra kroppen mera kemikalier än de vi inte kan undvika tycker jag.   Förut har jag köpt deo på apoteket som var utan aluminium men den  var så kletig och så full med parfym att jag fick ont i huvudet av den dessutom  var den kletig i flera timmar.

Så nu är maken på en Life butik köper Kokos olja, samt lavendel vilket är en doft jag älskar. Ska prova göra en med lavendel och en utan. Har lite citron och syrendoft här hemma så det kommer säkerligen bli flera stycken innan jag är klar.

Det är ju lite det som är mitt problem. Jag vet ju liksom inte när jag ska sluta när jag gjort för mycket. Fast får jag för mycket kan jag ju ge bort det till dottern, eller till någon som är lika rädd för kemikalier som jag själv är 🙂

Lev idag just nu,  mmm det gör jag  jag njuter av många dagar som är helt utan både jobb och saker som måste göras.  Det enda som måste göras i dagarna nu är att packa inför  husvagnssemestern  som vi antagligen kommer göra till norr.  Har ju ändrat mig många gånger nu så vi får se antingen blir det norr eller så blir det där solen bor. 🙂

Idag är dagen D, Eller i alla fall sista passet dagen innan semester :)

Jo idag är det den där sista dagen på arbetet, store sedan ledigt i många dagar. Semester, som jag längtat.  Bara passet idag tills i morgon kvar, sedan smattrar jag ut i ledigt ledighet. Först ska jag städa huset tänker jag plocka ordning på alla de där sakerna som jag inte orkat flytta undan.  Sedan packa ihop in för vår resa. Skutskär here we come.  Skutskär är nog den vackraste platsen med bad, jag har varit på.  Campingen heter Rullsands camping, vilket är en välskött fin anläggning. Där har vi bestämt att vi ska vara i alla fall i två dagar.

Finns tydligen någon kille där uppe som bjuder hem folk till sin trädgård och spelar musik för en hundring, det hade vi tänkt prova. Tydligen finns det flera knäppgökar än oss. 🙂  En hundring och en stol är det man behöver ta med sig dit och sedan står några musiker för underhållningen 🙂  Det är klart man måste dit, bara för att man kan 🙂  Men nu först den här sista jobbet -dagen -passet. Sedan är tiden min och åter igen min. Göra vad jag vill, göra inget och allt. Jo det är just det jag ska göra.

Ha en fin dag.  Lev idag just nu, igår är historisk visdom idag, i morgon kan vi påverka genom val idag en.

Så här vackert är det i Skutskär 

Semester, dörrknackare, och husvakter.

två pass är det kvar, no rx Sedan bor jag och min kropp i semestertider. Två pass om fem dagar för passdragningen börjar inte från i morgon.  Där efter bor lilla jag i Semestertiden. För bara några veckor sedan trodde jag inte att jag skulle orka enda hit.  Nu sitter jag här med fötterna på bordet och känner hur tiden är här. Snart kan jag smaka på karamellen. Snart är det tiden som ska vara ledigt ledig.

Jag och dottern har redan börjat smaka på semester tiderna i veckan. Vi har bott vid sjön, haft en försmak av det som komma skall. Nu är det inte så att dottern har semester nej hon ska jobba. Hon har fått semestervikariat hela sommaren.  Vilket hon är glad för. Jag däremot har äntligen igen semester snart.  Just nu så här i stunden är jag glad att vi inte sålt husvagnen. Just nu planerar vi och ska boka upp sovplatser till vår resa. Hundvakt är ordnat så hunden får bo hos en Lisa.  Lisa är dotterns kompis och hon gillar vår hund.  Så han ska få bo hos henne tills vi kommer hem igen.

Dottern ska få mata katt, vattna i växthuset och passa huset. Känns helt sjukt att man måste ha husvakt, så att obehöriga inte ska ta sig hit. Men så är det idag.

Igår berättade maken om en kompis vars föräldrar fick på hälsning av de så kallade vägpiraterna. Fast de fick inte påhälsning via bil och motor stopp. De ville sälja guld via dörrknackning. De stackars äldre paret som fick påknackningen av de så kallade guldförsäljarna, hade blivit riktigt skrämda.  För situationen hade blivit hotfull, och guldsäljarna hade tryckt sig in i deras bostad.

Jag tycker det är konstigt hur det börjar bli i vårt fd trygga land.  De äldre paret bor någonstans högre upp ovanför Stockholm tror jag det va.  Tror att det hände nu i veckan.

Bada jo sånt gillar jag.

Idag gick vi upp tidigt jag och Dessan, unhealthy hon ville hjälpa till med utflyktsmaten. som det barnbarn jag är till min farmor så är just det där med utflyktsmat viktigt. Inget ska fattas när man packar som min farmor så det fanns både kaviar mackor kokta ägg, ailment grönsaker, decease bullar kex och muffins.  Festis, vatten och kaffe. Vid niotiden åkte vi hem till dottern som också ville ut och bada.

Därefter åkte bilen till Sandviken, tror det är något speciellt med just Sandviken för min dotter och när vi va där så berättade hon för småbarnen om hur hon likt de andra barnen som var där lärt sig simma just i den simskolan.  Den fösta halvtimman vågade inte barnen bada, det va för kallt. Men efter lite försök att vi i alla fall skulle doppa tårna så var de i sjön. Kian var inte riktigt på badhumör, så han tröttnade efter en stund. Han har  precis haft öroninflammation för en vecka sedan. Kanske va det sviter efter inflammationen som gjorde det.

Men fröken Dessan hon kunde minsann det var lögn att få upp henne ur vattnet. När vi skulle fika så satt hon snällt på filten i ca två minuter, åt en muffins. När hon var klar berättade hon att hon måste tvätta sig.  Jag sa då till henne att det kan hon göra på det grunda vattnet. vilket hon gjorde någon sekund. Sedan gick hon ett steg längre ut kollade läget,  sedan ett till och ett till. Varpå mitt kaffe fick bli kallt min bulle oäten. För den tjejen kunde bada hon. Tur att dottern va med så vi kunde växla om i att bada med henne.

Efter ett tag ville Kian åka till sin mammis, var på vi åkte ner till Uddevalla och lämnade barnen.  På vägen hem åkte vi in till Ellenö sjön och stannade där i två timmar. Badade i den lite kallare sjön vilket va skönt där var nog kanske bara 18 grader. I Sandviken måste det vart över 20.  Jag gillar inte när det blir för varmt i vattnet jag gillar när det är runt 16 -18 då är det skönt att bada.  Dessutom inbillar jag mig att det då är mindre bakterier då.  Men just det har jag inte några som helst belägg för utan bara mina tankar.

Lev idag just nu Igår är förbi och morgondagen den är inte här. Just nu är det vi kan påverka och verka i.