Det där med sömn är inte enkelt.

idag vaknade jag tidigt. Det riktigt kliade i kroppen på att gå upp fast jag är så trött så tårarna rinner. Inte av gråt utan av tröttheten, recipe det där med sömn är inte riktigt min grej. Under en tid då jag åt Concerta va det min grej. Då hade jag förmågan att somna på kvällen och vara vaken hela dagen. Idag så här två år eller om det är tre år efter att jag slutat med Concerta pga biverkningar som kom efter några år med Concerta, så är sömnen som den är.  Hur är den då?

Svårigheten att somna när jag ska somna är mera vanligt än ovanligt. Det är som en lögn att somna på kvällen ibland. Visst det sliter på mig, men det som sliter mest är det där att jag under dagen har svårt att hålla mig vaken när perioderna av sova dåligt sätter in. Jag blir inte bara trött jag bli heltrött. Så trött att det snurrar i huvudet och jag börjar sluddra. Lägger jag mig ner somnar jag bums, sover i tre fyra timmar som ett litet spädbarn. Sedan är den onda cirkeln i gång.

Just det där med sömnen och osömnen, är något som mina barn också klagar på. Jag vet hur min dotter ibland kan ligga på soffan timma ut och timma in i flera dagar för att hon inte orkar, är trött och inte kunnat sova.  Det är vanlig svårighet när vi pratar NPF. Vet inte om jag ska kalla den den värsta för det finns många men det är i alla fall en av dem som jag tar mest stryk av. Sömnsvårigheterna gör att att dagar försvinner och inget av det där som  man borde göra blir gjort.  Det är många saker som bara bli väntandes.

Nu vet jag  hur ni tänker men det är väl bara att göra ändå, alla blir vi väl lite trötta ibland vi sover alla lite sämre ibland. Jo, jag vet alla gör det ibland men. När jag  eller någon med NPF drabbas så är det verkligen drabbas. Vi vet oftast om att sovproblemen när de börjar inte är över dagen efter, utan de kan hålla på i veckor, månader.  När jag blir trött är det inte bara att göra. För jag blir så fasligt trött. Jag kan veta att jag måste göra och att det måste göras igår eller med en gång. Men jag kan verkligen inte. Jag kan ligga i soffan känna att nej jag måste dricka vatten, men jag orkar inte resa mig för att dricka vattnet.  Men då är du inte tillräckligt törstig.  Jo det är jag, men jag orkar inte.

Jag kan se hur strumporna som ligger på golvet behöver bo i tvättmaskinen men de kommer inte dit.  Eller jag vet om att jag måste ta ur tvätten ur tvättmaskinen, för att hänga den på tork men just den dagen orkar jag inte, kanske inte nästa dag heller.  Just tvätt är sånt som luktar väldigt illa, när den legat i tvättmaskinen några dagar.  Det är då jag är i min funktionsnedsättning. Det är många gånger om året.  Då är det inte bara att göra för då måste kroppen och själen vila, vila påriktigt. På riktigt riktigt.

Men skriva orkar du ju, orkar du det så orkar du det andra också. Nej det gör jag inte, för skrivandet är inte något som kostar för mig det ger.  När jag skriver är det inte alls något som kostar, utan som vilken skogspromenad som helst.  Just det där med energi nivåerna är nog det som är svårast för mig att hantera. Att skapa balansen att få det till att flyta lite så där fint mjukt.  Nej nu ska jag göra om och göra rätt, sluta sitta här och gäspa i kapp med mina tangenter.  Ska ta av morgonrocken, krypa ner i sängen igen. Vem vet kanske blir det någon timma sömn i alla fall.

Lev idag just nu. Gårdagen är ett minne blott, morgondagen är ännu inte här. Just nu finns just nu.

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *