Det där lilla extra det är det som va min farmor.

Nu blir det inte flera överaskanden som kommer göra ont, buy vad beträffar min lilla farmor. Nu finns det liksom inte något stadium kvar där telefonen kan ringa, no rx eller något stadium där det kan hända något med min lilla farmor. Då farmor dog på fredagskvällen.  Tiden hon vandrade in till sin död var kort, click 5 timmar var det som hon låg och väntade på att hennes gud skulle öppna dörren till den himmel, hon väntat på i så många år.

Min farmor trodde på gud, men hon gav inte mycket för den svenska kyrkan, inte heller hade hon något till överst för politik. Det var många gånger jag försökte få henne att rösta, men svaret va alltid att hon röstade på gud i sitt hjärta. Även om stunden i fredags var full av känslor som gjorde ont, som gjorde så ont att jag bara ville lägga mig där hos farmor och hålla henne kvar, så var de det bästa som kunde hända, om jag tänker på farmor. Farmor var gammal, 88 år, sjuk och helt inne i sin egna värld. Mig har hon glömt av i säkerligen tre år. Förutom sist jag var hos henne. Då visste hon vem jag var, Eftersom hon var blind, så hade hon en inre värld. I den världen kom farfar förbi, hennes lilla Kenneth som egentligen va min pappa. Det där sista besöket, innan dagen hon dog är ett minne som jag kommer förvara länge inom mig. För då pratade hon som om, hon levde igenom sitt liv en sista gång. Hon var glad och sjöng små trudelutter mellan varven.

Den dagen hon dog var jag, min dotter, min son,hans sambo och min syster hennes man och deras lilla pojke hos henne.  Hon dog i ett ögonblick när min son höll hennes hand. Hjärtat slutade bara slå lugnt och stilla.

Även om jag blev helt förtvivlat ledsen, så var stunden hon dog vacker. För hon va inte rädd, hade inte ont och hon blev fridfull i sitt uttryck.  Vi va där hos henne, ensam var hon inte då hon trädde in i den där andra dimensionen. Efter att personalen hade gjort henne fin, så vi kunde ha den där sista stunden med henne, så fikade vi.  Min syster köpte  wienerbröd med pekannötter vilket va min farmors favorit.  Vi satt där vid farmors matsalsbord drack kaffe och åt wienerbröden och umgicks. Farmor låg i sin säng med fina kläder och sitt halsband om halsen.  Så vacker och fin på något sätt, kändes det som att hon va med oss i stunden att hon bara låg och sov.

Igår morse gick jag till henne tidigt redan vid halv tio och satt där hos henne. Tittade på kort, plockade ordning på lite blommor och pysslade runt, så som jag alltid sett min farmor göra i sina glans dagar.  När  de sedan kom för att hämta henne, samlade jag och mina syskon ihop henne tillhörigheter städade hennes rum. Tvättade hennes sista tvätt. Gav avdelningen sådan som vi tänkte att andra äldre kan ha nytta av.

Min syster har varit farmors godman, vilket min syster  skött utomordentligt bra. Farmor har inte  saknat något, under de här sista åren.  Min syster har verkligen sett till att farmor ska ha bättre än bäst.  När vi gick igenom hennes kläder hittade vi kläder som hon inte ens hunnit använda. Den lilla bandspelaren som spelade musik för farmor de där sista timmarna, hade farmor  precis under veckan fått till sig, då hennes gamla hade gått sönder.  Det står en stol här nere i källaren som  min syster köpt till henne, under det sista året. En stol som man har till äldre som har svårt att röra sig som kostade massvis med pengar. Först tänkte vi lämna kvar den på avdelningen men sedan, tog vi beslutet att ta med oss den och sälja den.  Då lär ju stolen komma till användning, inte stå som ett monument på en avdelning. Farmor hade någon katt som tydligen ska vara lugnande för äldre,  den lämnade vi kvar till någon som kanske inte har råd att köpa samma saker, som kanske inte har anhöriga som vill ge det bästa av det bästa.  Det känns skönt att farmors saker är nerpackade, att rummet är städat på riktigt, att jag och mina syskon tog dagen igår till att göra klart allt, och att vi gjorde det tillsammans.

Att vi städade ordentligt jag och min syster, så som farmor hade velat att vi hade gjort. Min bror, min systers man samt min make bar och lastade in allt i släp kärra, Nu står alla saker här hemma och  vi, jag och maken behöver plocka ordning på alla saker. Stuva om i källaren tills vi vet vad vi ska göra med alla hennes saker.  Men det  lär inte bli idag, för oj vad ont i kroppen jag har.  In i minsta muskel gör det ont av allt packande och städande igår.

Nu är det bara det sista med farmor kvar, det där med begravning det kommer bli litet, vi är tre syskon, våra barn,  vi ha tre kusiner,  min mamma.  Måste man ha begravning? Det känns fel när jag tänker på min farmor, en präst hon hade inget till överst för dom. En politiker som står och pratar hade oxå vart fel. Dessutom så skulle hon tycka det är skamligt att lägga ut så mycket pengar, på något som bara eldas upp.

Vi har pratat om att vi kanske istället ska gå ut på fin restaurang, äta fin middag och ha med oss farmor i våra minnen.  Just det hade hon uppskattat, hon som älskade gå ut och äta och dansa.  Hon hade  om hon varit med rent kroppsligt, lyst som solen själv, varit sprakande vacker av sitt leende, om hon hade vart med och  vetat om att hon  nu satt och bjöd på fin-kalas till sin familj.  Just det där med fin kalas, min farmor hon älskade just sånt högtider när det dukades med fin porslin, och var extravaganser.

Just det där med det lilla extra är det vi tyckt vart viktigt att personalen har sett till, de här sista åren att farmor,  fått känna sig som en fin dam även nu.  Halsband, nagellack, fina kläder, och attiraljer det är sånt som min farmor gillat, sängfösare, lite vin till maten, pälsen på om man ska ut.  Just sådant har min farmor tyckt om.  Det känns så härligt att det var just så hon fick sluta sina dagar så där lite extravagans, för det va just så min farmor va.

Hon såg inte det fula, dåliga, utan lyfte fram det vackra i allt som fanns. Det fanns bara vackert när man pratar farmor, alla människor har det inom sig. Vi har alla  talanger inom oss, enligt min farmor. Kanske såg hon sig inte själv så men, den kvinnan kan jag berätta hade verkligen talanger att få i alla fall mig att känna mig värdefull.

Lev idag just nu, Imorgon är en helt annan dag och just nu  präglas från vår historia.

En sol har slocknat och en nu ängel har flyttat till himlen.

Idag har en av mina solar somnat in. Min älskade lilla farmor bor nu i himlen och i mitt hjärta. Jag vet att tårarna kommer att sluta rinna men inte idag och inte nu.

Vuxna barn är spännande

Ja men hur blev det, thumb jag tänker på hur det blir och vad som sker.  När mina barn ännu bodde hemma, så var det så att de fick anpassa sig till hur vi har det här hemma. Våra regler och våra rutiner.   Det var vi vuxna som stod för hur vi gör och vad som sker.  Nu har barnen flyttat hemifrån, de bor i egna lägenheter förutom minstingen som i och för sig inte är så liten.  Han fyller 18 ganska så snart.

När barnen bor hemma så är det jag och maken som bestämmer, vi som betalar.  När de sedan bor i egna lägenheter, då är jag i och för sig mamma men, mamma utan bestämmanderätten.  Visst är det svårt ibland, när man känner att de kanske gör fel val.  Jo, då hur det än är så oroar man sig, hur det  ska bli. Till och med så att jag ibland sitter och funderar på hur de tänker. Men min roll som mamma känner jag är i de lägena att jag får ställa frågor, berätta hur jag tänker och ibland men, bara ibland berätta för dom  vad jag tycker.

Men från och med där, så är min rätt som mamma slut. Jag kan stötta, lyssna och hjälpa till, men inte mera. Sedan är min roll som mamma slut. När de vet vad jag tycker, så är det upp till dom, då är det deras beslut att göra vad som är rätt för dom. Vissa nitar lär det bli, vissa mindre bra saker lär de få uppleva, visst är det så. Men är det inte det som är livet. Är det inte så som vi lär oss till sist.  Betalar de inte räkningar ja då blir det sura utgifter, som är rena synda pengar, men något lär de sig. Städar de inte då när de behöver städa så är det så att städet är kvar.

I alla fall är det så jag ser att min roll som mamma är idag. Det är nu det riktigt roliga i att vara mamma börjar, nu ska vi ha jämlika relationer jag och barnen. Det är nu jag har möjligheten att umgås med mina barn, utan att ha bestämmande rätten.  Det är nu det bär av ut i det vuxna livet, på gott och på ont. Mamma är jag ännu men, bara mamma och utan någon som helst beslutande rätt för min barn.  Det är nu det finns möjligheter att antingen få en god bra jämbördig relation med barnen, det är nu som mitt jobb under alla år betalar sig i om de vill umgås med mig eller inte. Detta är på något sätt kvittot på hur relationerna har varit.

Om ungarna kommer hem till oss så är det idag för att vi ska umgås prata och ha trevligt, inte för att jag ska tillrättavisa dom eller uppfostra dom. Utan för att lära känna dom som vuxna människor, då när de står på egna ben.  Jag sitter här och ler när jag skriver, sitter och känner i varje del av min kropp hur spännande det blir i mina tankar.  För det är helt klart en ny outforskad erfarenhet för både mig och mina barn. Det är nu livet börjar för dom på allvar, det är nu livet är deras och jag har möjlighet att få vara med på tåget men bara som åskådare och en jämbördig vuxen.  Det känns rent av hissnade i mig.

Ja vilken morgon det blev till trots att natten varit vidrigt svår att få sova i.  Nej nu ska jag ta ner fötterna från skrivbordet och lägga tangentbordet där det ska vara. Låta kroppen jobba, det är torsdag och torsdagar är dagar som vi städar på. Jag ligger efter för sonen har redan fixat  tre av alla sina saker idag.  Han har hunnit med tandläkare vart nere och duschat och redan städat sitt rum. Han har bara skolan kvar.  Tänk vilken morgon och vilken bra start det blev idag ……

Lev idag just nu. Igår är historisk,  bra eller dålig spelar ingen roll, för den är historisk! Imorgon är inte här just nu, så den tar vi imorgon.  Idag har vi och idag är det vi har ansvar över. Just det är ett ansvar som jag känner att jag hanterar.

Läste (H)järnkolls brevet som sändes igår.

den psykiska hälsan och dåligt chefstäthet hänger ihop fick jag lära mig nu på morgonen.  Kommunerna runt om i landet har en dålig chefstäthet och personalens brist på nära samarbete med sin chef är en av andledningarna till att den psykiska hälsan blir lidande. Här ser jag en enkel lösning, drugs för visst måste det vara enkelt. (H)järnkoll har granskat 170 kommuner som visar på att chefer har för många i sin personal grupp så det viktiga arbetet att förebygga psykisk hälsa blir lidande.  Precis som på vilken arbetsplats som helst är det väl bara så enkelt som anställ flera, treatment Låt flera chefer ha ansvar för en mindre personalgrupp.

Jag tänker att det som kostar i lön för att anställa flera, sales tjänas in på att det blir mindre sjukskrivningar i personalgruppen, Men förtjänsten är ju större än så. Mindre sjukskrivningar, fler människor som är friska på jobbet, gör att arbetsgruppen haltar mindre, ger en bra arbetsgrupp, där vi bättre tar hand om varandra.

Det mänskliga lidandet blir mindre, arbetet de utför blir bättre för både  personal, chef.  Chefen slipper gå hem med ont i magen för att han eller hon inte hann med, jag som personal slipper gå hem med ont i magen för att jag inte hann med, hade en möjlighet att lasta av det som skulle lastats av. De människor jag tar hand om får en bättre del av mig, där jag känner att jag hinner med och jag får tag på chefen om problem uppstår.  För mig är lösningarna enkelt men det är klart jag håller inte i plånboken, kanske är bra för jag hade prioriterat annorlunda på många plan.

The big spender hade jag blivit kallad om jag fick ha hand om den plånboken. Fast jag tror att med en långsiktighet så hade mitt tänk och min spenderingstakt på mera personal, samt mer chefer, långsiktigt gått med vinst. I det långa loppet hade vi tjänat pengar i storheten.  Mindre arbetslösa, 🙂 flera som  arbetar som inte är sjukskrivna, mindre medicin utskrivet, mindre besök hos sjukvården, ett friskare Sverige.  Det blir liksom en win to win situation.

Ledig tid och jobb tider kan vara krångligt. I alla fall är det så för mig ibland.

Ja då är det ledig tid för mig igen, cheap är aldrig fel.  Men jag har börjat fundera på det där med ledig tid.  För den lediga tiden som jag säger är ledig tid har börjat bli en tendens att vara ledig tid från min huvudsakliga uppgift den jag får lön för av min arbetsgivare.  Jag har ju sedan mitt företag som jag mera sett som en hobbyverksamhet men har visat på att bli mera än bara en hobby. Inte så att jag klagar det gör jag verkligen inte.  För det är roliga spännande timmar kanske inte just dom jag gör här hemma, ask det där förarbetet till det där riktigt roliga arbetet som jag gör när jag åker ut på uppdrag.

Jag börjar fundera på om jag ska se det som ledig tid. Det är inte ledig tid om jag ser på vad jag gör, efter en arbetsdag med företag saker är jag faktiskt ganska så trött. Behöver ledig tid i formen av bok, tv tid och inte göra något.  Det strider inom mig för när jag jobbar med föredragen och  planering så är det ju ganska så roligt även om allt inte är urkul. Där av känns det ändå som att det inte är arbetstid. Hur jag nu ska förklara det.  Det som är, är att det nu börjar ta lite  mera tid en vanligt. Det där planeringsarbetet börjar behövas planeras in lite mera än det har varit innan.  När jag har arbetat med företags-sakerna så känner jag, även då att nu behövs det ledighetstid.

Här behövs struktur känner jag schema läggas lite grann och faktiskt måste jag nog börja se det som  lite mera än bara hobbyverksamhet.  Kanske ska jag nu  börja föra in arbetet i min kalender och verkligen  bara sitta de stunder som är inplanerade för  de lediga timmarna är egentligen inte längre lediga. Är bara så fasligt rädd för att det då blir mera som ett tvång än som det är idag.

Ja vem har sagt att saker ska vara enkelt, just nu känns det mera krångligt än vanligt.  Eller så är det så att det är jag som krånglar till det så där lite extra bara för att det är så jag brukar göra…..

Lev idag just nu. Igår är passerad, imorgon är inte här så lev idag just nu är det enda alternativet.

Slarvar vi för mycket med oss själva så ramlar vi hårt.

Idag  läste jag på Aftonbladet, case När ska vi vakna upp ur denna dröm eller detta vakuum som hamnat i vårt samhälle.  Allt fler mår dåligt, nurse knytbanden  som är runt oss knyter vi hårdare och hårdare.  Jobba åka tricken sätta sig och glo, healing det inget liv det slaveri sjunger Thåström som ung.

Äta frukost, gå iväg, jobba, komma hem, åka iväg, fylla våra liv med kurser, träning och köra runt på ungar, passa tider, ha party, tjejträffar, städa,  perfekta semestrar, jobb, prestera, prestera mera, vara kreativa, innovativa, ställa oss led, gå på rad stå i kö, passa tandläkartider, läkartider, blanketter hit eller dit. Är inte det livet ska vara.

Jag vet jag har varit där när världen snurrar, när huvudet snurrar så att det känns som om nästa steg är ett fall, fallet kommer göra ont och hålet du faller i är svårt att ta sig upp ifrån.  Om du någonsin kommer upp mera än till ytan.

Vi måste börja lära oss stanna tiden fast det kan vi inte.  Kanske är det inte så att vi behöver stanna den.  Vi behöver stanna upp själva, börja prioritera, sätta värde på det vi gör och välja bort.  Kanske är det inte så viktigt med att ha den där perfekta looken, kanske är det inte det där perfekta texten, boken du måste göra, kanske räcker det med halvbra. Prov på prov behöver inte sitta perfekt, ibland är det tillräckligt med att du försökt. Är det inte snart dax att vi sätter igång och gör en sak i taget. Att vi i skolan redan får lära och oss att en sak i taget, inte allt på en gång.

Ledig tid, är ledig tid och den är nödvändigt för att kunna prestera.  Ledig tid, ska vara ledig tid i färger, som är mjuka avkopplande och bara vara ledigt. Inga krav på prestationer, inga måsten om att slutföra bara göra.  Göra roliga saker som fyller på med energier, göra saker som ger inte tar.  Kanske handlar det om att vi måste våga säga nej, det är fullt på skrivbordet och nej du får be någon annan.

För mig har det blivit livsviktigt att sätta stoppgränser, säja nej tack och nej det vill jag inte och nej jag har min lediga tid att tänka på.  Min lilla flicka blev sjuk för något år sedan.  Hon ringde mig från skolan och innan jag  nästan hunnit svara, så säger hon. -Mamma nu är det du som tar och ringer till doktorn. När ens barn ringer och säger just så, i den tonen hon hade, så blev det  att mamman som var jag tog och ringde till doktorn.  Där diskuterades det 75 % sjukskrivning, från skolan.  Är inte det rena vansinnet att elever ungar som går i skolan, ska köra slut på sig redan innan de fyller 18 år. Borde vi inte  värna mera om oss alla?

Att köra slut på sig så man hamnar i depressionsstämningar  är inte något som alla andra får, vi kan alla hamna där på ett eller annat sätt.  1 av 4 pratar (H)järnkoll om på min arbetsplats är jag  1 av 4.  Idag har jag börjat lära mig om att vara just den där en av fyra.  Att jag har ansvaret att ta över mig själv. Det är inte helt lätt men det går. Så länge som jag känner med magen och tänker på mig och lyssnar till mina signaler.

Lev idag just nu, igår är historia och i morgon är inte här den är inte ens helt säker att vi får.  Just nu är det och där ligger vårt liv.

Allt viktigt blir riktigt oviktigt när det gäller.

jo i går var en dag som jag till vissa delar ville vara utan, tadalafil sonen ringde  tidigt frågade vad jag gjorde. När sonen ringer tidigt då är det något som är fel och fel va det.  Han frågade mig  vad han kunde drabbats av, drug för hans hud va som om man badat honom i nässlor berättade han. Jag sa trött till honom att det nog är något som han ätit och att det nog inte va så farligt.  Men han gav sig inte, sa att det kliade så konstigt innanför huden, inuti,som om det kliade i hans öron, kliade innanför bakom ögonen.  Jag blev lite orolig men försökte lugnande säga till honom, att det nog gå över.  Är han för orolig så tyckte jag han skulle ringa till sjukvårdsupplysningen.

Han ringde till sjukvårdsupplysningen och direkt efter ringde han mig igen. Han sa mamma det är allvar tydligen, de vill skicka en ambulans. Frågade om jag kunde åka direkt och hämta honom. Det var först då som jag förstod, att det nog inte va bara ta det lugnt.  På högst fem sekunder,  från morgonrock till fullmundering och vissa prioriteringar om att borsta tänder gör jag sedan, satt jag i bilen och åkte en mil för att hämta honom.  Snabbt till vårdcentralen och snabbt in på ett vårdrum.  12  cortison tabletter fick han och där efter var det fullt race. 20 minuter  så blev han bättre men sedan blommade allergin upp igen.  Lite mera medicin och doktorn började prata om Näl, ambulans, Jag förklarade att nej men ambulans behövs nog inte jag kör honom.

Men doktorn insisterade på att ambulans fick det bli. Jag fick åka hem ta på en kofta stoppa lite i magen och åkte sedan iväg de 5 milen till det större sjukhuset. Under tiden  sonen fick åka ambulans  fick han mera stoppmedicin och blev omhändertagen direkt när han kom in…  Sedan va det många timmar där på det helt nybyggda avdelningen.

Jag var tydligen den som var först inne på akutens kassa mottagning den första som tog en kölapp till kassan.  Personalen hade vissa svårigheter att vet hur de skulle slussa mig till sonen. Sonen var den första som kom in på akutens vårdrum. Jag hade varit förutseende med att få med mobilladdare till mobilen om den skulle ta slut.  Både sonens telefon och hans flickvänstelefon var ont om batteri i, vilket vi  i god tro trodde vi laddade genom att sätta in kontakterna i vägg uttagen. Men där bedrog vi oss för strömmen var inte inkopplad, sonen skulle tvätta sina händer vid tvätt stället på rummet, men inte ens vattnet var kopplat till vattenkranen.  Efter några timmar på akutens rum fick vi sedan flytta till observationsavdelningen.  De hade inte riktigt bestämt om sonen skulle få åka hem, eller stanna över natten.  Men vid klockan 18,00 fick vi åka hem, sonen fick små blå tabletter med sig hem om klådan i kroppen skulle komma tillbaka.

Väl hemma tog jag mig en bok satte mig i soffan för att läsa men, gick och la mig tidigt somnade med en gång.  Men det ville sig inte riktigt för när klockan va halv ett på natten väckte vår ännu hemmaboende son,  Min yngsta dotter ringde och var oroligt för sonen hade fått tillbaka utslagen, allergin var tillbaka i full styrka.  Just sådana uppvaknade är traumatiska men, när de händer så är det inte så att man är trött utan inom loppet av några sekunder vaknar man till och är fullt beredd.  En timmas väntan blev det då sonen pratade med sjukvårdsupplysningen och väntade på ambulansen igen.

När ens barn blir sjuka, då är man liten som mamma, vill jag lova. En mil bort känns långt och tankarna flyger och far. För att inte väcka maken som skulle till jobbet, tog jag täcket till soffan och låg och väntade på samtal om vart jag skulle.  Det samtalet byttes ut till ett samtal där sonen berättade att det var lugnt, han hade fått medicin av ambulanspersonalen och skulle vänta till morgonen för att åka till vårdcentralen och kolla igen.

När barnen blir så pass sjuka som han nu blev, så spelar det inte någon roll att han är 21 snart 22 år gammal.  När det är  så pass konstiga saker som drabbar ens barn, där liksom huden lyfter sig och hela ungen ser ut som om han badat i nässlor, när man får till sig att nej du får inte köra honom,  han ska åka ambulans. Då är det inte så att man inte tar det allvarligt, utan i alla fall så blev jag riktigt rädd.  Riktigt ordentligt rädd.

Saker som jag annars tycker är viktigt, blev riktigt oviktigt.  Det viktiga var att få sitta där hos sonen och vara med i stunden. Allt det där andra som man tror är viktigt, försvinner ut och blir det mest oviktiga i världen.

Lev idag just nu, igår blev klokheter, imorgon vet jag inte ens vad som händer,

Lev idag just nu, morgondagen den blir till att leva i imorgon.

Tålamod

Tålamod är en sidan som utvecklas i mig, remedy nu visade tålamod på att det är skam den som ger sig. Ibland pratar jag om det och ibland håller jag medvetet tyst. Nu har just detta visat sig vara en av de bästa vapnen att ta till. Två månader har jag pratat om till sedan vara tyst till att prata om. Idag kom jag och son överens i en överenskommelse om en viktigt viktig sak.

Han lovade att träffa kontaktmannen som är utsedd för honom om jag är med. Just det där med om jag är med är inte svårt att lova honom.  Nu är vi på G med stort G. han har äntligen sagt ja.  Även om det inte är ett helt självständigt ja så är det ja om du är med. Denna lilla konflikt har kommit en bit på väg. Nu är han på banan även om han vill ha vägvisare men det är jag så gärna. Nu vill det bara till att hitta på saker där jag mera kan hålla mig i bakhåll så att  de tillsammans utvecklar en relation där jag mer och mer kan sedemera backa ut när tiden är inne.
Tålamod, online just nu inser jag att det är ett vackert, att jag har haft förmågan att orka vara just tålamodsenlig.

Tålamod, handlar om väl det med….

Lev idag just nu, Just nu är i stunden helig och så full av skimmer av just det där ja men jag kan väl träffa han då men då vill jag att du ska vara med 🙂

Lev idag just nu igår banade vi vägen till idag, idag gör vi val där vi kan påverka morgondagen.

Om allt vill sig väl så lär jag snart vara på väg ner till gbg, och till (H)järnkollsmöte Förhoppningsvis vill det sig väl .

Ha en härligt fin eftermiddag.

Inför höststarten har jag laddat upp med bra saker.

Idag är det då dagen med första riktiga jobbpasset. Ångesten som fanns innan då semestern va slut har pipit iväg och det ska bli  spännande att gå till jobbet. Innan jobbet ska jag handla.  Har ju liksom inget kvar på min hylla i kylskåpet och gå till jobbet utan lite  gott bröd och lite annat smått och gott är inte min grej.  Jag brukar ju mysa till det på mitt jobb när tiden finns för just det.  Just den vanan hade jag allt tänkt mig ha även i höst.

Hösten ja har den kommit hit ännu eller är vi fortfarande i sommaren?  Jag har nog börjat inse att sommar lär det inte vara länge till, ask men om jag accepterat det är en helt annan sak.  Den lär ju komma även om jag inte vill.

Har börjat en ny vana som ska tränas in och bli som träningen blivit. Meditation ska till varje dag, see provade på det redan igår och Jag tror jag hittat ett sätt till att må bra på.  Igår beställde jag lite böcker som ska läsas i höst.  Har ganska bra med föreläsningar i höst och nu kör vi.

Ha en fin dag

lev idag och just nu Igår finns inte och morgondagen skapar vi genom spåren idag.

 

 

R.I.P du underbara människa.

R.I.P Robin Williams

Filmens värld kommer aldrig igen bli va den va.  Tack för alla underbara filmer du medverkat i. Tack för alla känslor du lockat fram inom mig.

Du va verkligen unik i din förmåga att visa oss spannet i känslor.