livet tickar långsamt känner jag.

är någon dör känns det som livet tickar långsamt, pharm allt som sker under dagen går långsamt.  På något sätt känns det som om varje detalj som är förknippat med den döde är trösklar som man måste ta sig över.  Idag är det en sådan där tröskel som vi ska förbi. Jag och mina syskon.  Idag ska vi till begravningsbyrån och ordna upp så att farmor kommer i jord, pharmacy ordna med bouppteckning och låta de ta över så vi får tid med vår sorg.  Det känns som sorgen har olika steg, cheap ett steg känns det som vi ska ta idag.

Igår ringde min syster mina kusiner frågade om hur de tyckte och ville. Men de ville just ingenting, för mig känns det sorgligt. Det är konstigt att vi hade så olika bilder, minnen och uppfattningar om vår mormor/farmor.  För mig var hon riktigt speciell, jag och hon har ju varit bästa kompisar igenom mitt liv. Farmor är den som sagt alla kloka ord till mig, tagit hand om mig när jag varit ledsen. Varit den som vetat allt om hur man sköter ett hem,  hur blommor hur man ger dom kärlek. Hon har alltid sett begåvning  i alla människor försökt locka fram den hos var och en av oss.  Det är hos farmor man kunde fråga om allt, vad man än frågade fick man inga dömande blickar bara svar så som hon såg det.

Jag trodde i min villfarelse att detta med farmor skulle vara en lätt match vet inte varför men det trodde jag.  Det är det inte, för hon är med i tanken hela tiden, tåren sitter där inne bakom ögonlocket hela tiden. Att matchen skulle bli lätt tänkte jag för det var ju så länge sedan farmor var farmor som jag minns henne. Men nu så här efter hennes död vill jag ha henne kvar om så bara skalet. Vilket hon va de sista åren.  Samtidigt känns det skönt att hon har fått somna in, att hon slipper lida, slipper sitta där i sitt mörker och sina inre bilder då hennes yttre hade tagit slut pga blindheten.  Jag kommer att sakna farmor, allt jag och hon gjorde tillsammans, vi va så lika jag och farmor. Vi umgicks i många dagar i sträck. Vi bakade bröd, lagade mat, ordnade med blommor i krukor vilket alltid va behövligt när farmor kom upp. För det där med blommor va inte min grej, De gånger farmor kom på besökt räddade hon var enda blomma från drunkning eller uttorkning. Vi sydde gardiner, satt och pratade långt in på natten, åkte och badade, simmade i simhall,solade fikade vi gjorde allt ihop.  Jag och farmor.  Fast det va längesedan nu vi gjorde allt det där, så saknar jag det.  Skulle ge vad som helst för en sådan speciell dag när det var farmor besök.  Sådana besök startade alltid tidigt redan vid 8  9 kunde farmor ringa på dörren, då hon genast började packa upp sina kläder för att hänga på galge, och när väl det va gjort så satte vi igång men alla våra tillsammans göromål.

Ja saknar är ordet, min lilla farmor trodde inte att jag skulle kunna sakna så här mycket. Att det gick att sakna så här mycket, det borde vara förbjudet att sätta in så många känslor i en och samma kropp. Kommer jag någonsin se det vackra igen?  Det vet jag att min farmor hade velat att jag ska göra, hon visade på skönhet alltid, Nu har skönheten runt mig försvunnit bort slocknat på något sätt.

Ja så idag är det dags att låta Fonus göra sitt har några timmar att samla ihop mig.

Lev idag just nu, imorgon är inte här och i går ligger i samlingarna.

Ett svar på ”livet tickar långsamt känner jag.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.