E det någon som vet om den där känslan i magen när telefonen ringer på dagtid.

den där  känslan av  små rädda känslor av att telefonen ringer, clinic  och den första tanken man får är : Hjälp är det från skolan vad har nu hänt?

Ja då är det lite som vanligt igen. Fast ändå inte riktigt som vanligt. Tre av fem dagar åker sonen till skolan,  taxin kommer redan vid halv åtta på morgonen, så nu är det timmar helt ensam här hemma.  En sten har ramlat av och livet är mera sin gilla gång. Skolan har gjort det yttersta för att mallen ska vara sådan så att sonen passar in.  Ändå är jag ganska så rädd för att även om mallen är omgjord och gjord ännu ett varv så kan denna mall också fallera och ramla.  Sonen kan ramla ut och vi får det inte att funka. Men nu  är tankarna i framtiden och där ska dom inte vara när det är svårigheter som kan komma.  De svårigheterna är inte här just nu och då ska jag inte lägga energier på det som ännu inte hänt.

Tre av fem dagar är bra, de övriga två dagarna kommer hans lärare hem hit och det gör saker i samhället.  Jag gav förslaget om att just dessa dagar ska vara dagar de tränar sociala aktiviteter så som kolla hur det funkar på bibliotek,  banken, arbetsförmedling, skatteverket, elbolag, ja allt sånt där som är med vuxenlivet.  Det lär han ju behöva komma i kontakt med när han sedan är vuxen.  De här två dagarna som sonen varit i skolan verkar ha varit bra dagar. För när han kommer hem är han glad, inte alls så trött.  Nu får vi hoppas att det håller fram till höstlovet.

Egentligen är det inte klok hur det blir när man som vi har barn som det inte funkar helt hundra för i skolan.  Så många tråkiga erfarenheter från historian gör att dessa dagar som varit. Så har rädslan för telefonen när den ringer är ett samtal som är tråkighetssamtal.  Per automatik blir det i tanken när telefonen ringer att oj är det skolan vad har nu hänt och vad  ska jag göra åt det nu. Lite som vi har kastats tillbaka i tiden då de ringdes från skolan i alla fall en gång i veckan.  Många gånger då som jag fick hämta hem sonen, Just den känslan  har flyttat in och bor i mig nu. Känns olustigt att gå till jobbet innan jag vet att sonen  kommit hem.  Men just detta är historiskt och är inte just nu. Så jag har lite att jobba med se framåt  och vara här och nu.  Just nu funkar det för varje timma som går utan samtal är timmar de funkar. Ibland måste man strukturera upp dagen i små tidsintervaller. Just nu är morgonintervallen klar och den funkade. Så här långt är det grönt ljus.

Ha en  fin dag.
Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen är inte här fråns idag blivit igår fast  imorgon.

Publicerat av Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Lämna en komentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Google+
http://malix.se/2014/10/16/e-det-nagon-som-vet-om-den-dar-kanslan-i-magen-nar-telefonen-ringer-pa-dagtid">
Twitter
%d bloggare gillar detta: