När man vill göra ett bra jobb.

Jag läser  fler och fler inlägg om hur barn inte passar in på kortis.  Hur barn blir skulden till att det inte fungerar på kortis verksamheten. Det var ju några år sedan man sa nej till vår son, seek då han var för svår för personalen.   För svår handlar det egentligen inte om.  Det handlar om att personalen inte ser den lilla grabb eller tjej.

Har läst så många inlägg om just  barn, drugs som är för mycket för att personalen ska reda ut det. Hur tänker man?  När man som personal ser det som att det är barnets fel?   Egentligen så vet jag hur man tänker, ambulance  har själv tänkt och pratat sånt språk. Fast då inte på kortisverksamheter.  Jag vet att när jag och mina kolleger tänkte så, då för många år sedan. Handlade det inte alls om barnen och deras tillkortakommanden. För det handlade om oss i personalgruppen.  Det handlade om att vi inte hade fått rätt resurser, inte såg vilka resurser som behövdes, för att vi ska göra ett bra jobb.

Vi kan aldrig eller får inte klandra den unga, tänker jag.  Den unge som personalen  inte klarar av, den personalen behöver  sätta sig ner och tänka rätt.  Fundera och diskutera i sin personal grupp, om varför det inte fungerar.  De ungar som är på kortis, eller vad det nu än är, är där av någon anledning.  Inte för att han eller hon fungerar, har det bra på alla sätt och vis.  Hade det varit så, så hade den unge och hans föräldrar inte behövt kortis.

När  ett barn gör tokigheter, ställer till det och är allmänt jobbiga, så är det inte för att det är det den unga vill.  Den vill inte vara den jobbiga, ha konflikter. Men av någon anledning blir det så. Det är just där vi vuxna, kortis personalen skall leta efter lösningar. Vi ska aldrig komma till slutsatsen, att det är den ungas fel. Han eller hon är för jobbig.  Då är vi fel ute och inte på rätt spår, gör ett väldigt dåligt jobb.

Vårt jobb är att vår lilla kille eller tjej, ska känna sig hel, må bra inte behöva ta till strategier där  hon han måste slå, sparka eller ordterrorisera. Som personal borde det vara självklart, att jag inte ser att det är den ungas fel.

Jag borde mera se att oj oj oj vad den lilla kille/ tjej tycker att det här är jobbigt, jag får göra något så att han hon ska må bättre, känna mera trygghet. Eller kanske till och med: Men hallå  han  slåss och svär och hotar, Han mår inte så bra. Jag gör något som inte är bra för den här killen/ tjejen hur ska jag göra för att det ska bli bättre.

Som personal är du  där på ditt arbete, för att göra ett jobb. Ditt jobb är att se till att den där killen/tjejen har det bra i några dagar, kanske över en helg. Ditt jobb är att killen/tjejen ska känna: att oj vad kul det här va, hit vill jag igen. Ditt jobb innefattar inte  att du ska se till att hitta fel hos killen/ tjejen eller föräldrarna. Du är där för att göra det så bra som möjligt, under några dagar för den där lilla killen eller tjejen.

Du är där för att han eller hon ska känna trygghet, slippa tjat och få koppla av från det vardagliga.

Du är inte där för att sitta och fika med dina jobbkompisar, eller för att ha det så lugnt och skönt du bara kan. Nej du är där för att jobba.  Göra ett bra jobb, se till att ungarna har det bra, och framför allt att de tycker att det är kul att vara på kortis.

Du är där för att skapa en miljö där den unge känner att han har koll på vad som kommer att hända, känna trygghet och att han hon duger som hon är. Den unge är inte där för att du ska ha ett så bra och lugnt jobb som möjligt. Det är ditt jobb att i så fall ordna det  så bra för killen/ tjejen, så att det kanske blir ett bra och lugnt jobb för dig.  Det får du beroende på hur du jobbar.

Ditt jobb handlar om att Ligga steget före, skapa trygghet, göra miljön så förutsägbar så att barnen slipper  gissa sig till vad som ska hända eller ske. Det här är  barn som  fått misslyckas så många gånger redan innan, ditt jobb är att låta dom  få lyckas.

När du ser till  tillgångarna i den lilla killen eller tjejen, bekräftar det som är bra med honom eller henne, då är du på rätt väg.  Då kommer du få ett jobb som du vill ha. Du kommer att känna glädje, du kommer att se underverk när du letar efter det som är bra. Då du bekräftar det som är bra, då kommer du få se massvis med bra saker för det är då underverken sker.  Det är då du som personal gör ett bra jobb. Då är även då du gör skillnad för den lilla kille eller tjej, det är då du gör ditt jobb. Det är också då du gör att den där lilla killen eller tjejen  tar till sig dig,  tänker på dig som en vuxen värd att minnas.

En sådan vuxen vill vi alla vara! En vuxen som gjort skillnad, en vuxen som den unge minns för att ha gjort något som är bra.  Det bra som egentligen handlar om att se den unge utan dömande ögon.

Vi kan välja vilken vuxen vi vill vara…                                                                             Vi kan välja att se det som är bra, eller så väljer vi att se det som är dåligt.

Ojoj oj jag känner att jag skulle kunna sitta här och skriva hur långt som helst idag.  Men väljer att avsluta här för du orkar antagligen inte läsa längre.  Risken är att du tröttnar. Det vill inte jag.

Så här slutar jag mitt inlägg.

wpid-textgram.png

Vill du läsa andra bloggar som jag använder mig utav så finner du dom här.

Lev idag just nu, Igår finns inte här och morgondagen den är här imorgon.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

 

Vi skulle bara kolla, ja jo tanken va sån. ….

Ibland är det lycka, medical Vi har ju redan innan pratat om att vi skulle göra något drastiskt med vår husvagn. Vi har tänkt  att vi  sälja den. Vi har ju lite stor husvagn, för vår lilla bil. Men så kom vi på redan i höstas, att kanske är det en lite mindre husvagn som gäller.  Vi har kollat runt en del, så helt impulsiv va det inte. Men  vi åkte iväg idag, till den där lilla fantastiska affären som ligger mig så varmt om hjärtat.

Den där affären som man faktiskt inte kommer tomhänt ifrån. Det är den där affären som har allt det där du inte visste du behövde, men du måste ha när du är där.  Idag hade vi tänkt och kolla in en liten söt, lite mindre husvagn.  En husvagn som är mera för två, än för en helt stor familj som vi liksom va mera förut. Vi skulle bara kolla hur den såg ut på insidan, liksom känna lite på den.  Den va liten och inte riktigt så som vi eller jag ville ha den. Men det fanns en annan.

Anders som försäljaren heter  hade ett  svagt minne av någon Solifer, som vi haft innan. När vi kom för att fråga om totalvikt och last vikt eller hur det nu va….De va då han sa det,  aha det var ju ni som packade om husvagnen på semesterresan. Ni som hade packat för semester och bytte vagnen i bara farten.  Det blev att han skrev ut ett kostnads förslag till oss,  jag tog det snällt i handen. Därefter sa jag att vi kommer att höra av oss när vi tänkt klart.  När vi gick ut från affären så skulle vi gå och ta en sista titt på den lilla söta vagnen.  Efter det så var vagnen vår, på något sätt. För helt plötsligt satt vi där inne på Anders kontor igen, med orden men det är ju inte något att fundera på.

Jo, i veckan kör vi vår lilla vagn till till Sollebrunn, det är där den lilla fantastiska husvagnsaffären bor.  Om två veckor  hämtar vi den nya lilla vagnen. Den lilla Adrian. Det lär bli husvagns turer i år, nu med den lite mindre husvagnen.  I år blev det kanske inte rekord i husvagnsköp, för detta året tog det mera än en timma att köpa husvagn.  Men nu känns det som om vi  liksom hittat just den där vagnen, som mera passar till vårt behov.

Affären,  jo jag är nöjd, maken är nöjd och Husvagnsförsäljaren Anders han verkade allt nöjd han med.  Vi får en mindre månadskostnad,  än vi har idag. Så jag känner det är en lyckad affär. Nu längtar jag tills vi kan ut och rulla med vår nya fina vagn.

Det är på Fri-bo som vi gör våra husvagnsaffärer. Där får du precis allt det där lilla extra. Bra bemötande, service utan dess like.  När vi hämtar vagnen ska jag ta med en av mina böcker.

Lev idag just nu…

HP-PC - WIN_20150303_131508
Asria Altea 432 PX heter vagnen som blev vår.

Fast nu längtar jag tills vi har vår jungfrufärd med den lilla söta. När den lilla söta kommer hem kommer hon få ett mera personligt namn,  Tänk jag tänker hon får heta IFR Malix, IFR står ju för Impulsiva Framtids Resurser.  Men det  handlar också om att att navigera när man inte har riktigt full sikt.

Farmors glasögon till och med jag behöver träning i att använda dom….

Idag blev det som om någon omfamnade mig hårt så att det kändes i magen. Först blev jag rädd, buy cialis men ganska så snabbt blev det mera helande tankar. Omfamningen  gjorde inte ont men berörde, la sig som bomull inuti mig.  Någon hade varit på min föreläsning som jag hade i Tisdags.  Denna någon hade tagit sig tid till att skriva om min farmors glasögon.  De där glasögonen som bara ser det som är bra, det där andra struntade farmor i. Utan hon  la fokus på bra-ig-heterna. Det var inget styggt som jag läste, utan när jag läste så fick jag låtsas som jag läste om någon helt annan än mig själv.

Som om  bloggaren skrev om någon annan. Det gjorde hon ju inte,  utan hon skrev om mig och min farmor.  Farmor som var den där kvinnan som var så noga med vitaminerna, både i mat form och i livsform. Livsformer handlar om det vi idag menar är självkänslan. Det är lite så att vissa av oss hinner inte riktigt med att samla ihop just de där självkänslovitaminerna.  Det va saknaden av just de vitaminerna som berörde idag.   Dessutom hade jag på mig mina egna glasögon som inte riktigt är inställda så som farmors glasögon är.

Men nu sitter jag här med farmors glasögon på mig.  Tog på mig dom direkt när  jag igen läste blogginlägget. Även jag behöver träna mig i att se  sånt som farmor såg.  Jag kastade av mig det jobbiga i magen av att läsa om mig själv.

Färgelanda
En fin blomma fick jag efter att jag slutat prata om farmor.

Känner så fullt ut att oj, oj, oj hon som skrev, lyssnade till det som jag sa. Hon tog med sig det viktigaste på hela kvällen. Farmors glasögon, de där glasögonen som bara ser tillgångar. Farmor  som va så glad när hon hittade till någon som man gjorde bra.

Självkänslan i mig är skörare än skörast ibland,  helst de dagar jag sovit mindre än bra.  Farmor skulle aldrig stå ut med att jag kände mig värdelös, hon hade inte tillåtit att jag inte tog till mig det som var bra.

Nu sitter jag här och sträcker på mig lite, känner att det som var i tisdags var så bra, så att någon till och med skrev om det.  Då växer till och med jag lite extra, fast jag är så lång.

Här kan ni läsa inlägget  som berörde mig så att till och med tårarna började rinna.

Hon fattade precis vad jag menade, med farmors glasögon.  Vem som helst kan låna de där glasögonen, de gör saker med en själv. Livet blir enklare, inte bara för den som bär dom, utan även för den som möter någon som bär farmors glasögon.

Fokuserar vi på det som är bra så blir även det som kanske är mindre bra  faktiskt väldigt bra. O-tillgångar kan till och med  i just det fokuset bli tillgångar.

 

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

 

Små barn är ärliga och tydliga

Har haft småbarnen här igår och idag.  Barn  i fem års åldern är riktigt ärliga och så härliga att diskutera med.  Igår hade vi en diskussion om musik.   Han hade bestämda åsikter om min musiksmak.  Den där Thåström va inte mycket att hänga i granen tyckte lillkillen.  När vi pratade om  att han en dag kommer bli stor och då kommer bo i egenlägenhet så kommer jag att komma på besök då måste han ju bjuda på fika.   Då förklarade den lilla mannen att det får bli fisk och dinosaurer och passade inte den fika, drug så fick jag ta med egen fika.  Idag spelade vi  Wii Super Mario något och oj vad irriterad han blev på mig.  Jag va ju ganska så kass på spelet dog hela tiden.  När han tröttnat rejält sa han: Men Carina det här spelet är för treåringar…… men en irriterad röst och suckade högt.  Jo, clinic det va inte helt enkelt det där…. inser att det inte kommer bli helt lätt att träna upp min förmåga så lillkillen blir nöjd med min insats. Har ju inte ens ett wii….

På Tisdag är det sista föreläsningen här i Färgelanda…  På tisdag är det  18 – 20.  Ska bli kul, men även skönt för oavsett om jag kan det jag ska prata om, så är det ändå nervöst även om det går över så fort jag börjar prata.  Det ska tydligen vara ganska så många som kommer dit.  Känns lite olustigt när det är hemkommunen,  Då blir det så när på något sätt.  Nej nu får det bli kväll för mig känner jag….

kanske blir det en timma nere i källaren senare nu får det bli soffhäng och en film.  Maken står för matlagningen så jag kan skämma bort mig i soffa 🙂

Lev idag Just NU!  Igår är minnen och morgondagen är inte ens ett minne…. Idag påverkar vi och tillverkar banar väg för morgondagens äventyr.

Ha en fin kväll….

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

 

kvällstankar :)

Äntligen har  jag satt mig ner. Kom hem redan klockan tre men solen lös in igenom fönsterna. Oj, thumb oj, pill oj vad dammet yrde runt här. Hm farmor skulle blivit eld och lågor för att hjälpa till och städat idag om hon hade varit här.  Hade hon nu varit här och i livet så hade jag inte suttit i soffan ännu.  För den här snabbstädningen det blev idag, buy cialis hade hon inte nöjt sig med.   Tre timmar har jag dansat runt med dammsugaren och dammvippan. Så nu är det inte ens damm under byråer eller sängen,

Idag har det varit utbildning även igår va det utbildning. MI har ju gått den redan innan, men vad jag lärt mig.  Så många intressanta diskussioner det varit.  NU är det en månad tills vi ska utbildas igen, men innan de två sista dagarna ska det till att göras hemuppgift. Nu ska jag hitta någon som kan tänka sig att jag får öva på han eller henne,  vi får se hur det går.  Jag tänker att jag kan ha jätte nytta av just MI, även om jag inte kan använda det alltid i jobbet så är det ett av verktygen  som jag kan ha nytta av i mitt arbete.

Nej  trött ja så trött att nu blir det soffan,  har plockat fram en bit Brieost som ligger  framme för att bli så mjuk och god.  Ha en fin kväll.

Lev idag just nu igår är inte här och morgondagen den är först imorgon…..  Hoppas det blir en lika fin sol i morgon som det varit idag….

Varför utsätter jag mig för det här? Jo, för jag kan och för att det är roligt :)

idag var det  då föreläsning. Det började riktigt bra kände jag.  Redan i morse gnagde självkänslan i mig, mind gjorde ont och fjärilarna i magen blev bara fler och fler.  Någon timma innan jag skulle ge mig iväg ringde jag maken och öste ur mig min ångest. Jag hade frågor om varför utsätter jag mig för det här.  Men herre gud tänk om samma människor kommer idag som va med förra gången.  En massa andra tankar och känslor dök upp som jag delade med mig av till maken. Nu är jag gift med världens bästa stöttande make så iväg kom jag hade med mig alla saker som jag tänkt ha med.  När jag kom till Furåsen så berättade hon som skulle står för allt runt omkring, hon som givit mig uppdraget om att hon hade haft svårigheter att ta sig in i byggnaden. När vi kom in i salen, så passade inte  deras kablar in i min dator. Jag har bara hdmi anslutning, de hade den äldre varianten. Is i magen nej den fanns inte.  Hela jag va i gungning.

Till sist blev klockan tre och  jag började prata, helt plötsligt var klockan dags för att sluta. Konstigt känner jag  för när jag är just i den stunden när jag står där och pratar så försvinner tiden och jag har egentligen inte en aning om vad jag sa eller om det är ett sammanhang i det hela. Men när människor stannar kvar och pratar känner jag att jo något gav jag dom nog i alla fall.  Det är ju  den där  lilla flickan i mig som flyttar in när jag blir osäker hon som visar hur det känns när självkänslan svajar.  Men jag tänker att när jag väl har gjort det jag är rädd, för då kommer jag närmare och närmare att att äga den där självkänslan där jag är mera trygg.

Just nu så här i efterhand så känner jag Yes jag gjorde det, jag fegade inte ur fast det va människor som jag har en relation till. Jag gjorde det igen.  Idag tog jag med mig pennan som jag skrev om i mitt förra inlägg. När jag visade den då fick jag till mig av hon som står för anhörigstödet att det är ett hjälpmedel som jag kan få förskrivet.  Hurra då gör det inte så mycket om min penna har gått sönder. Då kan det finnas en möjlighet till så jag  slipper klara mig utan den fantastiska pennan 🙂

WIN_20150304_213147

 

Helt tom i kroppen är jag idag, sitter i soffan och slösurfar. Det får man när man föreläst och bjudit på sig själv.

Lev idag just nu,  i eftermiddag finns inte längre och morgondagen är först imorgon. Nu ska jag krypa ner i sängen, sova tills i morgon då det är utbildning för mig I två dagar ska jag få utbildning i MI. Har det redan sedan innan men att gå igen gör ju bara att jag får lite mera kan  få in nya tankar… lära mig ännu mer.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Hjälpmedlet, min penna går på sista versen.

Men godmorgon, search sicken sol det är ute idag. Just nu sitter jag i mitt skrivarrum och samlar ihop det sista. Samlar ihop mig själv för att göra så bra ifrån mig jag bara kan idag. Ska snart ner i duschen för att liksom kvickna till.

Min fantastiska penna som jag hade tänkt ta med mig idag verkar ha lagt av._MG_0020

Det är en smartpen som spelar in om jag är på möten. Den fungerar men lampan som visar vilket läge den är i, check har slutat att fungera. Det är inte vilken penna som helst, sales den har kostat en massa pengar så den får allt hänga med ett tag till. Vem vet, kanske kan jag ta med den till arbetsterapeuten, fråga henne. Men det går säkerligen inte, för jag har ju köpt den för egna pengar. De ordnar väl bara till sånt som de själva förskriver.

Skulle jag fråga arbetsterapeuten om en ny som ett hjälpmedel, så faller jag säkerligen utanför de ramar som behövs vara. Är troligtvis inte sådant som man får hos en arbetsterapeut. Egentligen så är det konstigt att andra människor ska bedöma, vad jag behöver för hjälpmedel i min vardag. Borde jag inte själv veta det bäst.

När jag va på utbildningen förra veckan så fanns det massvis med helbra memo artiklar, som jag skulle ha nytta av. Nu var jag inte helt dum när jag va där, för jag tog mig med papper hem. Tänker visa dom olika programmen för arbetsterapeuten. Vem vet kanske, kanske finns det något dom kan hjälpa till med. De hjälpmedel jag har idag, är hjälpmedel som jag köpt för mina egna pengar. Nu börjar dom bli till åren komna. Utvecklingen går ju framåt även inom dessa områden. De saker jag införskaffat för att jag inte ska vara handikappad i det som kallas dyslexi är: ett fantastiskt skrivprogram på datorn som läser upp det jag skriver.

Jag har en penna som spelar in allt som sägs om jag är på möten.

Jenny Ström min vän som nyligen var på tv, hade med sig en sådan penna. Då hon satt där och pratade om det faktum att människor med ADHD kan dö en förtidig död.unnamed (35)

Nu handlar inte den förtidiga döden om en penna eller inte. Det har med helt andra saker att göra. Pennan gör mera underverk i att jag ska slippa känna av stressen på möten, den hjälper mig att slappna av och hjälper mig att minnas vad som sagts och inte på möten. Jag har en likadan penna på jobbet som jag använder mig av då det är möte. Den gör underverk, idag är jag inte rädd för möten och dokumentation. Idag är jag lika ohandikappad som mina kolleger, för idag har jag pennan.

Nej nu får det bli slutskrivet för idag. Nu ska jag ta hand om min dag. Föreläsning i eftermiddag, kanske ses vi där 🙂

Lev idag just nu.

Igår är inte längre här.

Idag just nu kan vi leva. Smaka på ordet Leva visst låter det spännande

Carina Ikonen Nilsson

 

till och med Doktorn argumenterade emot att han ska skriva intyg…

Har haft ett inlägg som jag velat skriva i någon vecka, treatment men orden har inte formats så som jag vill. Nu sitter jag och väntar på att ett bröd ska jäsas och tänker att ett sätt att få koll, pilule är att skriva i köket. Brödet är glutenfritt, doctor  det va lite annorlunda att baka det än andra bröd. Kletigt va det och lite annorlunda när jag skulle göra själva degen.WIN_20150303_131524

Nu va det inte gluten och bröd jag hade tänkt mig skriva om, utan om Körkort. Körkort och tillstånd som måste sökas om du har ADHD. Dottern lämnade in om körkortstillstånd redan i höstas. Försökte redan då även få ett intyg av läkare, vilket trafiksäkerhetsverket vill ha då man har ADHD. Många vändor har det varit, och psykiatrin hade mycket att göra, så hela proceduren fick göras om och göras rätt. Trafiksäkerhetsverkets tid tog slut, så hon fick åter igen betala in för det nya tillståndet och göra ännu en synundersökning. Men denna gången hann dom liksom med på psykiatrin, eller hennes kontakt på psykiatrin gjorde det hon skulle. Dvs boka in en tid till en läkare.

Hon ville ha med mig till doktorn, fast hon faktiskt är 19 år så kände hon att jag skulle vara med. Så självklart gjorde jag som hon ville. När vi kom in till doktorn, frågade han lite olika frågor så som:

Om hon missbrukade droger eller alkohol, hur det funkade i skolan, om hon hade jobb och hur det funkade hemma.

Hon svara sanningsenligt att nej inget missbruk, nej hon var klar med skolan och jobb hon jobbade så mycket det bara gick, för det va ont om vikarier på den plats hon var timmare på. Hur det fungerade hemma sa hon att hon bodde med sin pojkvän och båda jobbade så det va som hos alla lite svårt, det där med ordningen och redan. Jag fick flika in att jag ibland kommer förbi och styr upp både henne och hennes pojkvän 🙂 fast mest på skoj.

Ett intyg är det ja, sa doktorn. Därefter la han ut en lång utläggning om hur tokigt han tyckte detta med just dessa intyg är. Hur kan han bedöma om hon är en bra bilförare? Hur vet han om hur hon fungerar i trafiken? Vet hon det själv? fick dottern som fråga. Vilket dotter svar blev nej, det vet  väl inte jag, det kommer ju tiden att utvisa, när jag väl lär mig att köra bil.

Det var just det här som blev mitt inlägg. Är det inte konstigt att trafiksäkerhetsverket litar mera på en doktors intyg, än om jag som person känner mig mogen nog att ta körkort? Borde det inte vara så att trafikskolan har större möjligheter efter utbildning ge svar på om dottern klarar av och ska ha körkort?

Vi har ju sätt flera vändor i media om hur man tar bort människor från sina yrken, bara för de kommer fram att de har olika former av diagnoser. De senaste året, borde inte de klanderfria åren mera visa på att jag klarar eller inte klarar av att sköta mitt jobb?

Borde inte vi omvärdera och utvärdera, så att vi hjälper och stärker människor istället för att krångla och ställa till?

Oj då, nu ringde klockan och nu ska bröden in i ugnen.

Lev idag just nu igår är historia och imorgon är inte här ännu vissa av oss får inte ens uppleva en morgon dag så lev idag just nu…

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

 

Nu i veckan är det två dagar i Färgelandas kommun

Färgelanda har bjudit in mig att prata vid några tillfällen

ex (32)ADHD gör mest ont 

Bemötande – att vara i miljöer det bor acceptans tar bort många symtom

CARINA IKONEN föreläser utifrån egen erfarenhet

Jag är en kvinna, drugs på 50 år. Gift med min kloka eftertänksamma man, check vid namn Tommy. Våra 4 tonårsbarn, sale har bott här, men nu blivit utflugna fåglar som startar sina egna liv.  Ibland var det mera spännande, mera än vi ville, då de bodde hemma. Idag har en flytt till Stockholm för att förkovra sig i studier. Två av barnen bor i grannbyn där de formar sina liv och stakar ut deras väg.

Bara vår minsta son som bor hemma, men så liten är han inte längre för snart är det 18 års dag. 18 år är då du blir behandlad som vuxen av samhället. Vilket är konstigt för mig lite skrämmande och otydligt för 18 år på papperet är inte alltid 18 år i kroppen.

Något av det modigaste jag gjort i mitt liv, var när jag gav ut min bok. Där berättade jag hur det var att ha Diagnosen ADHD, på insidan. Ännu idag känner jag hur modig jag var, i dag är jag bara stolt! Att våga gå ut och berätta att jag är en av de kvinnor som har lite mer rörliga tillgångar i mina egenskaper, var också modigt, för mig.

Anmäl till Lisbeth Svensson senast tre arbetsdagar före aktuell föreläsning på tel. 0528-567660 eller maillisbeth.svensson@fargelanda.se  Gratis – fika ingår!        

Föreläsningarna är på Furåsen i Färgelanda

     f

 

 

Onsdag 4 mars kl. 15.00 – 17.00

Tisdag 10 mars kl. 18.00 – 20.00