Krigaren i vår katt börjar försvinna…

Här sitter jag och katten i soffan och bloggar, capsule nåja jag sitter och katten han sover efter sin tunga natt ute.  Jo, viagra hans nätter är eller börjar bli av den tyngre sorten nu. Han är ju till åren kommen och de senaste två åren har blivit jobbiga för vår lilla katt. Han har börjat få slåss för att ha sina ägor.  Har svårare att behålla de territorium som varit hans. De sista två åren har vi fått hjälpa honom i slagsmålen.  Eller vi, purchase maken har känt att han behöver hjälpa sin herre.  för maken han har vaknat  av att de två katterna slåss. Fått gå ut och kasta iväg skor mm, för att den andra katten ska försvinna. Igår var det en ödes dag för vår lilla skruttkatt. Rivalen har tagit sig in på tomtgränsen och härbärgerade i ena hörnet av vår trädgård.

Maken accepterade och vår katt gick ut från andra sidan av huset och smög iväg till andra områden.  Ett nederlag för både make och katt misstänker jag. Nu ligger både maken och katten utslagna i sina sovsäten.  Katten här bredvid mig och maken i sin säng. Ack vår lilla krigare till katt har blivit en pensionerad soldat.  Han sover mest, har inte brytt sig om  vare sig marsmånader eller annat än att se till att tjänstefolket ger honom mat och klappar om han någon gång ibland.  Tjänstefolket är vi,  gör vi inte det vi ska så blir det rama-jamande utan dess like. När han den lille krigaren vart i sina glansdagar vart det mera rörelse och liv. Då vart han herre på täppan och berättade med hela tassen att nu ni, ni ska ni få höra eller nu ska ni göra … Nu ligger han mest där och accepterar livet och åren som bor i hans kropp. Den där aspigheten han hade förr är avskalad, är inte så kantig längre, orkar inte dra saker i långbänk, utan är mera en katt utan personlighet. Inget är längre så viktigt för honom, mera än hans katt mat.

Det forna kattlivet är ett minne hos oss tjänstefolk, vår herre är en avskalad krigare som inte orkar bry sig längre mera än om sin katt mat och sin soffa. För den platsen som är hans i soffan det är centrumplatsen. Fast den har han även den börjat ge upp. För lillkillen och han har börjat kivas om just den platsen. Vi som är till åren komna vi får nöja oss med de där lite mera till sidan platserna.

Nåja livet går vidare, lev idag just nu. Igår finns inte längre kvar mera än i glimmande minnen, morgondagen är inte här inte just nu.  Just nu är precis just nu i denna stund.

Ta hand om dig och din dag.