I nöden prövas vännerna… Igår vart jag en vän.

I nöden provas vännerna säger man. Jo så är det nog.  Igår fick jag förmånen att just vara en sådan vän.  Telefonen ringde sent. jag hade precis gått och lagt mig.  Men när jag hörde någon säga att om det är någon gång jag behöver dig så är det nu.  Jo det var bara att ta på sig kläderna och åka iväg.  Jag hade fortfarande nattlinnet på mig, tog makens träningsbyxor och strumpor.  Inom tio minuter satt jag i bilen och var på väg.

När jag kom fram så möts jag av att någon ligger på golvet och bara gråter.  Ligger där och panikångesten har tagit ett grepp om människan så att allt bara är kaos.  Jag sätter mig en bit ifrån, Försöker samla tankarna.  Ställer frågor som kan vara hårda frågor. Men jag accepterar inte svar som allt eller hela livet gör ont. Jag behöver mera fakta än så.  Vi försöker få en kommunikation där jag försöker få fram vad det handlar om.  Men det är svårt. Till sist så möts vi i alla fall och jag börjar förstå vad som hänt.

När någon mår dåligt och blir rädd för sig själv och sina tankar, känslor och reaktioner. Då man tror att man faller in i en bottenlös avgrund.  Då kanske man inte vill höra att men du, vi är här och nu.  Det är historia och nu är du här ligger på golvet och är ledsen. Nu måste vi göra något åt det som är nu.  När någon är så förtvivlat orolig för sig själv och sitt eget beteende så gäller det i stunden att man lyssnar.  Men kanske är det ändå viktigt att påkalla nuet, och att visa på att just det där i historie kan du inte göra något åt.

Nåja i alla fall efter någon timme eller två så satt jag och denna någon i var sin bil på väg hem till mig.  Vi hade kommit överens om att det skulle sovas här. Men väl här så vart det mera bara en tallrik ris ala malta och samtal.  Efter någon timma till så kramade vi om varandra önskade god natt sa hej då.  Jag gav instruktioner om vad morgondagen skulle innehålla för denna någon.  Även en bok blev med skickad.

Idag är jag trött, men inte så trött att jag inte kan gå ner till källaren och träna för det får bli målet idag. Efter det ska det bara vara en mjukdag.

Lev idag just nu, igår är historia och morgondagen den är inte ens säker att vi får. Ta hand om dig, du är värd det. Känslor kan vara skrämmande men dom är där för att prata med dig, dom är där för att visa dig att du är värd mera och bättre saker än det du innan fått.

Ta hand om dig och ditt nu.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Träning gör något med humöret.

Här sitter jag och dricker mitt kaffe,  just nu har det blivit kallt men det går allt att dricka ändå. Vinter har slagit sina armar om oss. Men med nya fönster på huset så känns det inte inomhus.  Igår blev lillkillens rum färdigt. Nu är det bara möbler som skruvats ihop som var från Ikea. Många skruvar blev det.  Han är lite som jag var när jag var mindre.  Han tror att hela alltet blir bättre bara man får nytt.

Bara han fick nya möbler så blev allt bra. Jag försökte förklara för honom att det nog inte handlar om möbler. Utan vill man nu ha det fint i rummet så behövs det städas emellanåt också.  Just nu efter höstlovet har skolan fungerat.  Han är glad när han kommer hem. Han verkar få det att flyta. Visst så är det så att de vuxna runt omkring honom säkerligen gör det som dom ska göra. Men jag tror han har en stor del i det. Vår lilla kille är en klok kille har så många kloka tankar och försöker verkligen att vara en sjysst lite kille.

Men även jag inser och kan ibland bli irriterad på honom. Igår vart det en sådan dag. Det började med att han var mätt, efter en timma ville han ha mat. Fast han hade slängt maten innan. Surheten visade sig i mig.  Den där surheten som jag inte gillar.  När vi skruvat ihop möblerna som faktiskt var ganska så många. Så vart det hans uppgift att plocka i ordning men inte heller här fungerade det.  Utan han satt här i soffan.

Jo fru Nilsson surnade till lite mera än vanligt, berättade för lillkillen att nu är det du som sätter igång. Här har vi kämpat med dina möbler så sätt igång och kämpa.  Då berättade han att han inte gillar nya möbler de luktar så äckligt.  Jag hade lösningen på problemet men jag tror han glömde det. För lösningen är att torka av möblerna. Nåja idag är en ny dag, jag har bestämt mig för att ha ett mera tålmodigt humör idag.

Tålmodigheten blir till av träning tänker jag. Så här ska tränas, och det ska tränas av mig.  Jag måste göra träningen på morgonen för tar jag på mig kläderna så blir det inte gjort. För att träningen ska bli av så gäller; kaffe, lugn stund, göra i ordning för träning och faktiskt verkligen träna.  Just nu är det Storytel i lurarna många böcker har det blivit. En bok jag verkligen kan rekommendera är vem gråter vid din grav.

Nej nu ska jag göra det jag tänkt vilket är Träning! Ny fin dag ska börja.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den är här först imorgon.  Ta hand om dig du är värd det jag lovar dig.

Just nu gäller!

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Du kan bli någon som den unge litar på…

När man tar hand om andras barn så måste man vara varlig. Du vet inte vad det barn du tagit hand om, varit med om innan. Du vet inte ens  hur denne upplever och känner inför en situation. Väljer man att ta hand om barn som inte är ens egna barn, måste man vara införstådd med att det är ett uppdrag som kan vara väldigt länge.  Ibland hela livet.  Du måste förstå att då det kommer ett barn till dig som ska bo hos dig, att det är ett barn som kanske varit med om saker du inte ens i din fantasi kan tänka dig.

Alla vi som jobbar med barn och tonåringar måste ha i tanke även att han är inte hos dig för att det är enkelt, utan något i historian har gjort att han kommer till dig.  Nu ska alla barn hanteras varsamt men, de som du möter i ditt jobb eller som familjehem ska hanteras extra varsamt. Bara uppbrottet från dennes egna familj är och kan vara traumatiskt.  Det är en sorg i barnen att den inte är i sin familj.  Vi som är närheten av barnet får istället vara barnet ställföreträdande familj.

Jag brukar när jag är på jobbet ha med mig att det finns någon mamma långt där borta eller nära, jag ska på något sätt kanske inte vara hans eller hennes mamma, men jag ska bemöta den unga så som dennes mamma skulle gjort.  En mamma och en pappa som är sunda  orkar lyssna på sina barn, står upp för sina barn, vägleder, uppmuntrat och respekterar sina barn.  Tillrättavisar jo visst gör dom men man gör det i  respekt och i kärlek, Man skriker inte på, man skäller inte utan man pratar, lyssnar och berättar vad man förväntar sig.

Du vet inte vad den unge upplever, när du skäller eller gormar. Det kan vara ett barn som blivit skällt på innan, kanske till och med värre saker. Man hånar inte, man tillrättavisar inte i en grupp, utan man tar den unge åt sidan, pratar lugnt med honom på tu mans hand.  Du och han.  Inte hela personalgruppen eller hela klungan av barn du tar hand om. Utan du tillrättavisar med kärlek.  Berättar att jag vet att du kan bättre än så här. Eller säger du är för bra för ett sådant beteende, du är så mycket bättre än så här.

Du ska tro på barnet, det han/ hon berättar för dig kanske inte är hela sanningen. Men någon vilket är du, som han/ hon berättar det för. ska tro på barnet.  Han/ hon har valt ut dig, för att denne litar på dig. För att denna tror känner att du är en stabil vuxen, som kan hjälpa barnet bäst. Allt är inte sanningen men det finns frö där inne som är sanning.  Berättar barnet om en upplevelse så är den upplevelse sann, det är så barnet känner.  Även om historian är mera än det du får höra så är det just det där som barnet känner som är sant.  Det som gör ont, gör ont. Det som känns, känns. Det gör ont även om du har en helt annan historia att lägga till. Den historian kan du självklart ha med dig, hjälpa den unge att hitta en strategi till en annan gång. Men det som gör ont, det gör ont även om historian är så mycket större.  Lyssna, och åter igen lyssna så kan jag lova dig att du kommer att lära dig saker. Du kan även bli en sådan där vuxen som ungen faktiskt litar på.  Det är verkligen inte fy skam.

Fast det är klart, du kan om du jobbar i en osäker personalgrupp, bli en nagel i ögat på den gruppen. Men du det är inte för gruppen du gör ditt jobb, utan för att du har en tanke på att den unge ska få det bättre, må bättre. Dessutom så kan det bli så att gruppen du jobbar lär sig något. Det kan vara ett sätt att hjälpa arbetsgruppen att bli mera sammanhållen, sträva åt samma håll och verkligen på riktigt samarbeta.  Inte bli en grupp där individerna i gruppen sätter status i hur många eller mycket du satt gränser.

Gränser självklart, ska det finnas gränser men, de gränserna ska sättas av kärlek till människor.

Nej nog för mig idag,

Lev nu just nu kan du göra underverk, de underverk du gjorde igår är historia och de du kan göra i morgon får faktiskt vänta tills i morgon.

Ta hand om dig.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson