Det är svårt att ändra sina tankar.

Träning klart, jo träningen är klar för denna gången. Det är  konstigt hur gamla tros uppfattningar om mig själv, sitter grundmurade inom mig. Sitter liksom fast som rötterna på ett träd. Jag ser mig inte som en träningsmänniska, har aldrig tränat enligt mig själv. Ändå har jag redan i 30 års åldern faktisk mera än innan börjat så smått.  I 40 åldern tränade jag från och till och sedan min artros flyttade in har jag tränat mera till.

Nu är jag snart inne på det 53 dje året och ser mig fortfarande inte som en träningsmänniska.  Detta fast jag tränar minst två gånger i veckan,  mera tre gånger i veckan och ibland flera ändå.  Men ändå tycker jag varje gånga att jag är 100 duktig, när jag tränat för jag tränar ju inte tänker jag.

Det är konstigt hur trosuppfattningar sitter fast i mig i grundens grund på något sätt. I början skrev jag ut diplom till mig själv när jag tränat. Idag plussar jag på mig själv med tankar om min duktighet. Det enda som faktiskt är mera en avvikande tanke i grundmuren, är att va bra jag är som tränar det känns i höften.  Det är synd att man ska behöva bli sjuk innan man inser vad träning gör för nytta.  Det spelar ingen roll hur mycket fakta eller kunskap man har inom området. Man måste på något sätt uppleva något negativ innan femöringen trillar ner.  När Artrosen var ett faktum och sjukgymnasten visade mig på verktyg, då tog jag det till mig. Inte innan. Nu behöver jag mig en sjukgymnast för tankarna. Så att även tankarna blir mera sanningsenliga med mig själv, för jag är en träningsmänniska har bara så svårt att inse det.

Jag har en kollega på jobbet han har ont i ryggen. Jag frågade honom om han varit hos sjukgymnast. Han svarade att han behövde gå ner i vikt.  Och jo det behövde han, för han har allt en kalaskula på magen.  Han berättade även att han hade tränat en gång på det som sjukgymnasten visat honom.  Jo då det hjälper liksom inte att träna en gång. Jag vet sånt för jag har också liksom gått till sjukgymnasten och gjort en gång. Det går liksom inte över om man gör en gång.

Det är inte så att sjukgymnasten säger att gå hem och träna detta en gång, så går det över.  Det är bara det att när vi går dit och är omotiverade och inte tror på det hon/han säger, så inbillar vi oss att hon säger en gång.  Det har ingen verkan det där en gång. Utan det gör underverk när man gör det  två tre gånger om dagen först,  under några veckor. Sedan om man är villig att bli av med värken, utvecklar sin träning och tillför mera träning, mera sådan träning som de där träningsmänniskorna använder sig utav. Det är då man blir frisk eller i alla fall så frisk som man kan blir.

Tänk att man ska behöva få så ont innan man fattar just sånt. Sent ska syndaren vakna. Jo så är det. Nu ska jag aktivt träna mig på att få in tanken att jag verkligen är en träningsmänniska. Det där det är svårare än själva träningen det….

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den levs först imorgon.  Lev just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Författare: Carina Ikonen Nilsson

2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *