Ibland händer saker som var meningen som man inte kan välja bort.

Jag och maken ett samtal i bilen när vi åkte hem från Vbg där vi lämnat av lillkillen på tåget.  Vi pratade om tiden då innan jag började mitt jobb som jag just slutat. Om hur tillfälligheterna var större än bara vanliga händelser.  Jag jobbade ju då på ett boende  som Hab assisten innan detta jobb hade jobbat länge inom området och jag hade liksom tröttna på det där gamla vanliga. Ville göra något annat.   Jag sökte ett jobb, som jag fick men tackade nej till. Efter två veckor ringde det någon från samma kommun och frågade om jag kunde komma på anställningsintervju. Jag förklarade för tjejen i telefonen att jag faktiskt redan varit på intervju och att jag tackat nej till tjänsten.  Men i samma stund var det som om någon inom mig pratade med en stämma som var självklar som verkligen sa till mig helt tydligt. Att du nu  ska du tänka, du, dom ringer igen fast du tackat nej. Någon där ute vill att du ska prova på detta jobb, detta jobb är ett jobb som är menat för dig. Asså jag kommer ihåg stunden just då  när jag stod här i vårt vardagsrum, precis hemkommen från det jobb jag hade då. Hur mulen dagen var, hur trött jag var och hur samtalet liksom blev något viktigt som gjorde att tröttheten försvann och på något sätt blev det viktigaste samtalet jag någonsin fått.

Snabbt som attan när jag sagt att jag tackat nej till tjänsten så sa jag till kvinnan i telefonen att men du vänta lite nu. Det här är något viktigt något där ute, vill nog att jag ska ha det där jobbet du nu erbjuder mig. Något där ute vill att jag ska prova detta. Kvinnan blev lite tyst och sa ja du,  lite konstigt är det lite konstigt är det att jag ringer dig och att du säger till mig att något där ute vill…för jag känner lite som du att det är nog så att något där ute vill att du ska prova detta jobb.  Jag tackade ja till jobbet fast maken  hade andra uppfattningar och tyckte mindre bra om det.  Samtidigt som han sa att det är nog något du ska prova för du kanske ångrar dig sedan. Du kanske alltid kommer att fundera på vad det är du missat.

jag och maken  vi och pratade där i bilen om just detta jobb och hur viktigt jobbet blev för mig, hur jag älskat varje dag på jobbet. Hur jag åkt till jobbet med tankar på vad jag ska göra,  vad som ska följas upp och hur jag ska se alla pojkar, få dom att känna att jag sett dom.  Eftersom just arbetet med dessa ungdomar är i en ständig förändring och allt är förstagången saker och att man från dag ett  provar och lär sig, när man lärt sig så är det nya lagar och nya förändringar… Ny omorganisering och nytt igen.  Inget har blivit rutin utan jobbet har ständigt varit i rörelse och ständiga diskussioner.  Kanske är det just det som gjort jobbet till va det är.  Oj nu svävade jag ut och kom inte till det där som jag tänkte skriva om för vi satt där i bilen och pratade om hur viktigt  vissa stunder i livet är hur saker liksom är menade att hända. Hur man liksom känner att just vissa upplevelser har legat där i framtiden för att mogna till sig och bli till det som det är. Hur saker liksom är bestämt av något som inte  går att säga nej till, för det blir ändå.  Just detta jobb har varit ett sådan jobb.  Det var meningen att jag skulle just dit jag kom, Det fanns saker där som jag skulle lära mig, Människorna som var där var där för att jag skulle lära mig av dessa kolleger och ungdomar.  Vi har liksom alla varit där av en anledning, något utanför mig själv såg till att jag skulle få vara med om detta.  Jag är så otroligt tacksam över att jag tog det där jobbet. Fast det inte klingade bra i andras öron, fast jag tvivlade på mig själv att jag skulle klara av det. Jag är så tacksam över att jag gjorde det.

Visst nu ligger det en ny väg framför mig även om det är inom det område jag redan varit i.  Visst pojkarna kommer jag sakna men de kommer alltid att finnas där inom mig, i minnen och stunder som varit viktiga.  Bara för att jag slutat så försvinner ju inte minnena.  Detta ett och  ett halvt år har inte gått förbi mig spårlöst utan format mig till den jag är i dag. Gett mig kunskaper som jag inte annat haft.   Nu ska jag ladda upp inför det nya jobbet, vila, njuta av semestern sola om solen bor på himlen.  Men jag ska även  ta mig en titt i papperna som jag har kvar efter utbildningen som jag gick för några veckor sedan, det var en utbildning som det nya jobbet ville att jag skulle gå.   Jag kommer att ha en spännande höst nytt jobb, nya kolleger, nya ungdomar och helt nya erfarenheter.  Det enda som är samma är att jobbet fortfarande är i Vänersborg. Lika lång resväg till jobbet, men jag har sått ut i ett och ett halv år så det fixar jag. Förr hade jag lite mera än så att åka, de höll jag på att åka i sju år så det fixar jag.

Nej lev idag just nu, igår är historia och morgondagen den är här först imorgon. Ta hand om dig.

Carina Ikonen Nilsson