Kvällsbabbel och tankar.

Här sitter jag äntligen igen med fötterna på skrivbordet och skriver vid min stationära dator. Vid ett svagt ögonblick så lämnade jag bort min lilla söta dator. Men nu så har han som använde den, en egen lite mera avancerad dator och då blev min gamla vanliga skrivardator min igen. Som jag saknat den. Nu är ordningen återställd och jag har min dator där den ska vara fast utan högtalare. Nå ja det gör maken glad för han är inte alltid glad i mina simpla spel som jag spelar inte heller gillar han att jag nu lyssnar på Spotify. Jag har ju oftast Thåström, Nickelback mm när jag lyssnar och just det där sista är han mindre förtjust i.  Kan ju inte bli bättre. Något som är ännu bättre är att jag just nu har två hela dagar ledigt framför mig. Den jobbigaste dagen i veckan är gjord för den gjordes idag. Vi har möte på jobbet hela dagen på onsdagar och det är alltid skönt när den är över.

Julen är då över, till och med lill julen som vart idag även om det idag bara handlade om presenter till lillkillen. Han har äntligen fått sin Dator.  En riktig speldator.  Stora sonen ringde förut idag och visade att han städat bort julen idag. Jo jo han är min son den pojken förr om åren kunde jag plocka bort den redan på annandagen så varför inte.  Hade inte lillkillen vart här så hade nog julen städats bort redan imorgon. Men för honom är julen viktig så den får vara kvar i alla fall till nyår.

Ännu ett år har gått, Året har sprungit förbi känner jag. Nu äntligen börjar jag känna att jag är i kapp med tiden. Jobb bytet i höstas har tagit på krafterna.  Mycket nytt att lära in och många nya människor att lära känna. Nu börjar jag känna att jag är i fas med tiden.  Ett år med mycket nytt många händelser som jag liksom fått lära mig gilla. Sorgen över jobbet jag slutade har börjat lägga sig.  Även om jag fortfarande känner att jag saknar killarna och känslan som alltid infann sig där på Lindgården saknar jag men det jobbet är över och förbi. De sista killarna är tvungna att flytta inom kort. redan i februari är avdelningen stängd. Ungdomarna är överflyttade till stödboenden, eller asylboenden. Vuxenförvaret där människor sitter på sina rum och bara väntar på att få veta om de får stanna här eller åka tillbaka.

Just den biten av Sverige är jag inte tillfreds med. Träffar mina gamla klienter ibland på stan och ljuset i deras ögon har försvunnit. Ser mest jagade ut. Som om de är jagade av migrationsprocessen.  En kille ville söka arbete kunde få ett svartjobb men han vill inte ha det han vill ha ett riktigt jobb, ett jobb där han betalar skatt. Visst jag är inte dum jag inser att det är för att han vill ha ett jobb att visa upp till migrationsverket. Han vill ha en enklare väg att få möjlighet att stanna här. Jag hoppas och vill att han ska få ett jobb. Ett riktigt jobb som han kan leva av. Där han inte blir utnyttjad. Inser att jag är naiv när jag har den viljan. För jag inser att just dessa människor  blir illa behandlade och utnyttjade för strunt pengar. Får sämre villkor och sämre jobb.  Jag önskar att människor som kanske har sämre och mindre goda tankar om dessa människor fick uppleva och känna de känslor jag fått uppleva under åren då jag jobbade med dessa underbart fina människor. Att de hade fått uppleva alla de samtal och skratt som jag fått uppleva. Tror mycket av de främlingshat då hade försvunnit. Tror det hade gjort att de hade insett att de är människor som du och jag även om de självklart är kulturella skillnader. De kulturella skillnaderna är spännande och berikande. Tror aldrig jag lärt mig så mycket som jag gjort under de år jag jobbade med just dessa ungdomar.  Jag har blivit så mycket klokare. Kan se saker från så många olika sätt idag än innan.

Hmmm ser att jag fortfarande inte är klar ännu, Kommer nog alltid har en bit av mitt hjärta kvar där på Lindgården. Kommer alltid att känna att människorna där var människor som var fantastiska och fina.Kommer alltid att minnas mina kolleger därifrån som de bästa kolleger man kan ha. en mirakel arbetsgrupp där dynamiken var speciell. Där vi till en början hade en arbetsledare som såg oss i arbetsgruppen som tillgångar och gjorde allt för att vi skulle trivas. Han var inte rädd för kraften och styrkan i vår arbetsgrupp, hans måtto var att han skulle ta hand om oss anställda så skulle vi ta hand om kunderna. Vilket vi verkligen gjorde.

Nej nu får det vara slutpladrat för nu.  Nytt år ja snart är vi där. Snart står vi där i det nyfödda året 2018. Ett helt nytt år nya möjligheter och nya utmaningar. Fast ännu är det några dagar kvar av det här gamla 2017 året. Vem vet utmaningarna kanske till och med  blir här och nu.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon.

God Kväll

Här står jag tillsammans med en afghansk kille som verkligen är en eldsjäl som brinner för det han gör. En fantastisk kille som antagligen kommer att bli en stor politiker en dag.


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook